I går på lunchen hade jag förmånen att läsa manualen jag köpt på Marelds förlag - Gun-Louise Lyréns "Lär mig Lära". Följande står att läsa om manualen (www.mareld.se):

En manual för föräldrar och professionella i att använda ABA (applied behavior analysis) för barn med autism.
Checklistor - Intervention - Dokumentation
De flesta barn lär av sig själva - all vaken tid. Det gör inte barn med autism. Följaktligen behöver de en lärare så tidigt som möjligt. Barn med autism kan lära sig, men de lär sig på ett annorlunda sätt och i fler steg än andra barn. Och det första steget är att lära sig lära, lära sig motivation, imitation och generalisering enligt en strukturerad pedagogik.

Syftet med denna bok är att vägleda dig som är förälder eller lärare till barn med autism, så att ni snabbt kan starta träningen i hemmet, på förskolan och i skolan i väntan på det stöd och den hjälp ni önskar.

Det är en alldeles fantastisk läsning. Manualen har kommit ut under år 2008 - min önskan är ju givetvis att jag fått den i min hand tidigare, men det finns en tid och plats för allt. Nu FINNS den och alla som har barn med misstänkt eller fastställd autism kan läsa och göra. Jag älskar den praktiska inriktningen, även om det känns som att det är väl mycket checklistor och mål och statistik man ska föra. Å andra sidan kanske det är bra. Det är mycket som Jonathan gör i dag som han inte kunde för ett år sedan, som jag inte ens trodde han skulle kunna göra faktiskt.

Vägen dit har också varit färgad och kantad av Kommunicerande Samspel. Jag tror ändå att nyckeln varit där - nyckeln för att låsa upp Jonathan. Att vi lyssnat på honom, härmat honom, försöka ge honom ord som han kan använda. Och nu använder han det - till att leka, till att imitera, till att be om sällskap (!!!), till att dela uppmärksamhet som jag skrev om förra veckan, till så mycket... Jag tror att blandningen av olika pedagogik, medveten träning av mig/oss och Jonathans resurs på dagis har hjälpt honom att komma så långt.

I morse satt Jonathan på sängkanten när jag skulle gå in och väcka honom. Jag hade varit in och satt på TV:n men som vanligt så lade han sig mot andra hållet och somnade om. Sååå trött på vardagar, så pigg på helger - varför är det så??

Godmorgon, lille gubben sa jag och gav honom en kram. Han drog ned mig med handen att jag skulle sätta mig bredvid honom. -"Du", sa han, "ska jag till dagis?". Ja, lilla gubben, sa jag, det är dagis i dag. Vad är detta - tänkte jag för mig själv. Han har aldrig sagt du till mig, aldrig frågat något som inte varit behov, med undantag för förra veckan. Sanslöst... och jag älskar det.

Så kommunicera, ta tid och leka med era små, ge dem ord för det de håller på med - inte en flod av ord men ett eller två i taget. Och älska dem!

Vänliga hälsningar till alla som läser detta

Anna