Det är inte så att Jonathan blir utan resurs utan de säger upp alla elevassistenter för barn som inte har diagnos. Däribland Jonathans resurs eftersom de går efter turordningslista. Är hela samhället vridet idag? Vet de hur lång tid det kan ta och "skola in" någon ny? För att inte tala om att Jonathan ska känna sig trygg med en annan resursperson? Är det någon som är insatt i funktionshindret autism överhuvudtaget??? Dessutom är ju Jonathans resursperson fast anställd så han hamnar på en övertalighetslista och ska om möjligt tas in på annat ställe (vanlig förskola då antagligen) istället. Varför betraktas elevassistenter, de som har de tyngsta jobben, som hanterar de svåraste barnen, som ofta är de mest pedagogiska, längst ned på skalan - och kan lätt rationaliseras bort?! Jag är så arg, så arg.

Vi har formulerat ett brev till verksamhetschefen där vi ber att de ska ta hänsyn till intensivträningen som startats och också poängtera tryggheten för barn med de här funktionsnedsättningarna och resursens utbildning och nu erfarenhet av detta. Förödande, förkastligt och otroligt kortsiktigt. Medan jag/vi kämpar för Jonathans resurs så måste man börja tänka strategiskt på plan B. Kan någon annan av förskollärarna, som också fått information, ta över träningen och nya resursen vara i barngruppen den tiden? Måste jag gå ner i arbetstid mer för att göra mer av träningen själv? Vad kommer att krävas? När allting fungerade så bra så möts man av detta... Jag blir så in i själen trött och modstämd.

Anna