Trots regnet är jag glad! För vilken underbar semester det blev i Norrland.

Jonathan har lekt med två barn i ungefär samma ålder!!!! Det är kors i taket för oss. Och han verkligen lekte med dem - inte bredvid och inte utan att bry sig om att de gick iväg och gjorde något annat, utan verkligen ropade på dem och brydde sig.

Jonathan har också åkt båt (inte fiskat även om hans lilla kompis i samma båt gjorde det) och gjort en massa roligt hos mormor och morfar. Vi kunde vara 4 timmar (!!!!) hos mina vänner däruppe. Mycket tack vare att deras systerson och systerdotter kom på besök som Jonathan busade med.

Vet ni vad mer? Vi ska träffas 4 familjer som tränar intensivträning (IBT/TBI/BTI) i början av augusti. Tro hur det ska sluta?! 4 barn med autism på samma ställe - håll i hatten!

Mycket intensivträning har det dock inte blivit (däremot mer kommunicerande samspel) - även om Jonathan vaknat på morgonen och tränat med mig :-) Sedan har vi övat ljud en hel massa och han pratar på som han aldrig gjort förut. Dagen innan vi skulle åka iväg var HELT otrolig. Vi kunde inte tro våra öron. Min man bara log och sa - vad har hänt?! Man vet ju aldrig - ibland är det som om semester, eller är det intensivträningen eller är det magnesiumtillskottet jag började med för tre veckor sedan... Hmmmm...

I Norrland övade vi på Rrrr - och nu säger han r! Helt otroligt!

Dock var vi på bio ikväll och det var inte en helt behaglig upplevelse för de i raden nedanför och bakom oss... Tyvärr så blev Jonathan rastlös efter halva filmen ungefär och satt med fötterna mot sätet framför hela tiden. Jag tog av honom skorna men jag vet inte om det hjälpte. Sedan var han delvis högljudd (med hörselkåpor på - så det är ju inte så konstigt) och ställde sig upp efter en timme och låg och simmade i mitt knä. Vad gör man i såna situationer? Ställer sig upp och säger - jo min son har det osynliga handikappet autism?! Annars blir han ju mer och mer normaliserad men ibland så - ja ni vet hur det är kanske?!

Kram på er i regnet

Anna