Jag har inte orkat skriva på ett tag eftersom vi har mycket på jobbet och jag t.o.m fått ge en radiointervju - suck - hatar sånt.

Vi har fått några nya övningar till Jonathan. Dels ska vi öva på Fler och färre i räkning. Jonathan är ju jätteduktig på räkning och räknar och t.o.m lägger ihop. Exempelvis när vi nu spelar Monopol Disney så räknar han ihop bägge tärningarnas siffror, och hoppar med figuren så många steg. Helt otroligt duktig. Men fler och färre var ju inte något problem heller...

Sedan är det ju hans tal, d.v.s uttal som är ett av de största problemen just nu. Jag tycker det är så synd nu när han börjar försöka kommunicera och prata med barn och så förstår de inte i alla fall. Jag pratade med Jonathans resurs om det och han sa att all personal på dagis tyckte att han pratar så mycket bättre. Det var ju roligt att höra, men jag märker ju att andra har svårt med det. Exempelvis hans avlösare har svårt att höra vad han säger. ¨

Det var så roligt igår när Jonathan för första gången faktiskt förhandlade litet. Mormor och morfar uppifrån Norrland ringde och berättade att det öppnat en ny leksaksbutik däruppe. De hade kommit ut med ett reklamblad men visste inte om erbjudandena fortfarande gällde. Det kanske ligger på nätet, sa jag, och mycket riktigt fick jag upp katalogen. Så kom Jonathan in och sa Mamma- kan vi åka dit? Om jag går på pottan, kan vi åka dit då? Jag bara log och kramade honom och sa javisst lille älskling - vi åker direkt imorgon om du går på pottan.

Sedan blev potträningen litet för ångestfylld för honom. Vet inte om det låste sig men han blev jätteledsen när det inte gick. Till slut hoppade han upp och ner och sa - måste ha blöja. Så vi tog blöja... Jag tycker det är svårt för jag vill samtidigt inte att det ska bli jobbigt för honom. Synd när det gått bra flera ggr tidigare. I torsdags kväll kissade han hela pottan full! Jag vet inte om det är svårt för att han har svårt att kontrollera det eller om det är jobbigt helt enkelt. Vi ska få extra handledningstid på torsdag och även ett tillfälle i början av december. Det känns skönt.

Det mest underbara har hänt i går kväll. För första gången, efter att jag varje kväll sedan han föddes, sagt till honom att mamma älskar honom, så sa han - Jag älskar dig! igår. Jag är bara sååå lycklig. Inte bara sa han det utan svarade först på att jag sa att jag älskar dig. Så såg han på mig i ögonen (bara det) och la sina små armar runt min hals och sa - Jag älskar dig och Du älskar mig! Och så pussade han mig, så där flyktigt på munnen. Är det inte underbart så säg? Detta från en kille som jag för två år sedan inte ens fick hålla nära utan när han somnade skulle han hålla händerna med gärna en armlängds avstånd. Jonathan har alltid varit go och kramig så, men bara på hans villkor. Nu är han sanslöst tillgiven, kramig och pussig. DET är underbart.

Det har varit så mycket positivt det sista, med hans tal och kommunikation. Det är helt underbart att se honom utvecklas på så många områden. Min man träffade rektorn i ett annat sammanhang, och frågade då om mötet vi ska ha på måndag och vad hennes utgångspunkt är. Hennes tanke är att Jonathan ska gå i vanlig skola, hennes skola. Det känns också jätteskönt.

Skriver några rader efter mötet imorgon, som är med rektor, resurs och kontaktperson på dagis samt specialpedagogen, förutom oss föräldrar då...

Kram på er - hoppas ni alla ställt om till vintertid. Äntligen en extra timme att sova på...

Anna