Behandlingsmöte hade vi idag. Jag hade tagit med mig nya favoriten - Alfa & Peter, barnalfapet, som Jonathan och jag har spelat jättemycket. Det gick ju bra första omgången, men sedan när vi gjort klart en omgång så skulle vi byta, så Jonathans resurs fick träna med honom. Jonathan blev alldeles ifrån sig. Grät och sa nej, och vägrade - skulle spela mera. Då sa vi en gång till men sedan är det bra. NEJ - han skulle fortsätta spela. Så sa spec.pedagogen att låt han spela, det är bättre att han får ett positivt minne av behandlingsmötet så att han inte får något negativt mot det. Vi spelade en gång till men sedan stängde han själv av spelet. Tur det...

Därefter tyckte han att det var slut och han ville gå hem. Suck... Hans resurs fick aldrig träna med honom, däremot fick spec.pedagogen göra tre övningar med honom i alla fall. Allt slutade åtminstone lyckligt.

Spec.pedagogen sa att vår psykolog nu är tillbaka från sin mammaledighet, och att vi vid handledningen (som vi har om två veckor) kan ta upp det här och strategier för att komma runt det. Jonathans resurs sa att det blir värre när han varit hemma och varit sjuk och så - att hans humör är sämre och att det är svårare för honom att komma in i dagisrutinerna igen.

Hemma har han blivit liten diktator och ska bestämma både det ena och det andra... DEt börjar bli svårt att hantera för mig i alla fall - mot mig är han värst. Jonathans resurs berättade i bilen hem att Jonathan är likadan mot en av fröknarna, och menade att jag måste vara mer bestämd... Jaha ja - mer bestämd - och hur blir man det...?! Min man säger att jag inte ska ge honom något alternativ utan bara göra... Ja, och om han säger nej då - ja, då gör man det i alla fall. Hur då? Nu är han för stor för att tvinga honom att göra saker, bara bära iväg med honom klarar inte mina värkande axlar av i alla fall... Äsch... tråkigt..

Typiskt att det ska bli så här och man känner sig under isen. Imorgon ska lokaltidningen komma hit och intervjua mig, och jag känner mig ....nej, inte alls peppad direkt... Suck...

Hoppas något bra händer innan imorgon f.m och att Jonathan blir bättre i humöret nån gång...   

Kram på er

från trött

Anna