Hej på er!

Jonathan har eviga diskussioner om att han inte vill gå på dagis längre, han ska börja förskoleklass. Jag och min man har försökt förklara för honom att han måste för att vi måste jobba, tjäna pengar - annars får han inga leksaker etc. Idag började han med detta redan på morgonen, och jag vill slippa diskutera det här varje söndag, och varje kväll... Men hur gör man för att förklara för honom? Han förstår inte när jag säger att det bara är 5 veckor kvar på dagis. Jag har visat honom kalendern men det har inte hjälpt.

I veckan var jag ute och åt med en god vän och berättade om det här problemet. Så sa hon - gör ett muckarschema. Vad är det? frågade jag. Jo, när männen gör lumpen så brukar de ha ett muckarschema, där de drar bort en lapp för varje dag det är kvar. Ett sådant har jag nu gjort till Jonathan och satt upp på kylskåpet. Det ser helt enkelt ut så här:

För varje del i den högra kolumnen så har jag klippt på bägge sidor så att det bara är att riva bort lappen. Jag visade den för Jonathan och hur man ska riva bort en lapp för varje dag. Sedan sa jag att där är sista dagen på dagis och efter det så har vi semester och är lediga i 4 veckor, 30 dagar. Han blev glad, log och sa -"Tack, mamma!".

Det är bara att hoppas att detta besparar oss litet diskussioner om att han inte vill till dagis, och att han kommer att tycka att skolan är roligare.    Vi tar en dag och en vecka i sänder.

Kram på er

Anna

Lek- och Buslandet gick jättebra. Vi föräldrar fick ett träningspass genom att gå och springa efter Jonathan. Storebror skötte sig själv och letade upp oss vid tillfälle. Här kommer litet bilder därifrån:

Sedan blev det såklart en tur till Toys'r'us som låg om hörnet:

Vi överlevde, Jonathan överlevde och tyckte det var kul, storebror tyckte det var ännu roligare   

Kram på er

Anna

Jag och Jonathan var lediga igår och var till Margaretha med barn och fikade. En utsökt Latte med mönster av en Smiley i det utmärkta skummet. Hon har en fantastisk Espressomaskin...

Vi pratade om Jonathans framsteg med toaletten och jag berättade att vi nu måste åka till Lek- och Buslandet. Hon sa att de varit där med sin son, som också har autism, förra året. Hon har aldrig varit så stressad sa hon - för hennes barn sprang överallt och det var såååå mycket barn där. TA på honom en färgglad tröja var hennes råd, samt något lugnande. Låter väl roligt...?! Min man tror att vi kommer att lämna stället ganska fort, att det är för brötigt för Jonathan. Jag tror han kommer att gå till småbarnsavdelningen och mest vara där. Vi får väl se vem som får rätt... Man måste i alla fall pröva - inte sant?!

Jag rapporterar litet hur det gick senare.

I övrigt är allt bra. Jag får inte med honom att bordsträna, men vi tränar på lekplatsen och andra ställen istället. Nästan varje kväll går Jonathan och hans pappa (och ibland får även jag följa med) ner till stora vägen och räknar bilar. Nu i veckan ville han även gå bort till lekplatsen.

Det är underbart, nu hör jag honom prata med legogubbarna däruppe och leka med dem, själv förstås, men i alla fall. Han är olika gubbar, han pratar svenska och leker någorlunda varierat. Den ena gubben jagar den andre. Jag kan aldrig tröttna på hans lilla röst. FAst igår var han rätt så tjatig och sa ungefär 50 ggr "Åka Lek och Buslandet imorgon?!" och vi fick svara "Ja, vi ska åka till Lek- och Buslandet imorgon Jonathan!" 50 ggr.

Håll tummarna för att det går bra idag!   

Kram och trevlig helg

Anna

Efter en tur ner till stora vägen för att räkna bilar, som är Jonathans och pappas kvällsnöje, så försökte han nu igen med att sätta sig på toaletten.

Jag är så glad - min duktige son har precis bajsat på toaletten (som han varit livrädd för tidigare) mot att han ska få åka till Lek- och Buslandet! Lek- och buslandet - här kommer vi!!!!!!!!!!

Godnatt och ha en underbar kväll, dag, helg - whatever   

JÄTTEKRAMAR från superglad Anna

Jonathan igår kväll: "Mamma, om jag bajsar toan, då kan vi åka till Lek- och buslandet?!", nickar kraftigt och går med bestämda steg mot toaletten. Vad ska man säga - han har själv kommit på vad han behöver göra, och vilken förstärkning (belöning) han vill ha för det... Jag är igen - förstummad, förvånad och otroligt glad. Om man förstår de sakerna så tycker jag att han kommit fantastiskt långt i sin utveckling... Det öppnar också nya möjligheter för oss, eftersom man kanske då i skolan kan locka med att om du gör dina läxor så kan vi åka till.... (Liseberg eller annat roligt ställe) den och den helgen...

Framför allt tycker jag att det visar hans medvetenhet, och också hans nu mer och mer utvecklade språk. Just nu sitter han och bygger Lek- och Buslandet i RollerCoasterTycoon-programmet. Där kan man bygga hus och så lägger man in attraktioner inuti husen, eller bygger husen runt om attraktionerna. Jonathan är superduktig på det här nu...

Såna här kvällar så sitter jag och småler för mig själv (eftersom min man är med store sonen på fotbollen) med tårar i ögonen av ren och skär lycka. Detta hade jag aldrig trott för två år sedan...

Kram

Anna

Föräldramötet behövde vi aldrig informera på eftersom det var ett stort för bägge klasserna (nästan 40 barn som börjar förskoleklass till hösten - de är 19 i Jonathans grupp!!), så de ville att vi istället skulle informera i september då det skulle vara ett litet mindre möte med bara den klassen.

Förutom att jag lyckades riva ner en plastblomma när vi hastade in och satte oss, 2 minuter innan mötet skulle börja, så gick allt bra. En av lärarna, han som ansvarar för Jonathans inskolning, berättade för oss att Jonathan varit på besök under dagen och till Jonathans resurs stora häpnad satt sig ned i matsalen och ätit mjukbröd, med smör på, bara sådär... Vi gapade också...   

I går var de i skolan igen och skulle då äta i matsalen tillsammans med den andra förskoleklassen. Det hade gått jättebra - Jonathan åt hamburgaren som serverades och var borta och hämtade mjölk ur mjölkmaskinen. Hade gått hur bra som helst...

Jag har fått tagit två stora duster med Jonathan den senaste veckan, en och en halv vecka. Han har haft sånt otroligt temprament - och velat av och an. När vi är hemma vill han inte gå ut, och när vi är ute så vill han inte gå/åka hem. I måndags förra veckan, då jag skulle till Maxi och handla litet mat till resan, var en sån dag. Jonathan skulle prompt följa med till Maxi och handla. När vi kom fram såg jag på honom och sa att nu får du inte springa ifrån mig inne på Maxi, jag har inte tid att springa efter dig. Vi går in och handlar det vi ska och sedan går vi därifrån. Han går ur bilen och ställer sig med armarna i kors och tittar stint på mig och säger - "Mamma, jag ska INTE handla på Maxi, jag ska åka hem!" Då brann det till inne i mig och så sa jag - "Nej, Jonathan, du skulle åka med till Maxi och handla och då SKA vi handla!". Så hämtade jag en vagn och lyfte upp honom i den. Han skrek och grät 20 minuter inne på Maxi men jag körde runt honom tills han slutade. Det var jobbigt men det gick.

Sedan hade vi en kamp med honom uppe i Norrland också, som slutade med att mormor sa till honom - "Då åker vi då Jonathan! Hejdå!" Då kom han jättesnabbt. Sedan satt han i bilen och sa så många meningar i rad som vi aldrig hört -"Det här är omöjligt!", och slog ut händerna i en uppgiven gest. "Jag vill inte vara hos mommo och morfar! Jag vill åka hem, hem till Borås!" Ååååh - vi kunde ju inte le åt honom, för surare min får man leta efter, men mitt hjärta hoppade till. Så många meningar, så rätt uttalat, ja vad ska man säga. Han kan prata nu!

Tråkiga nyheter om boken. Förlaget vill att vi ska inrikta det åt annat håll, men jag är i alla fall inte så pigg på det. Har mailat kära Irene (om du läser detta) och frågat henne vad hon vill. Tanken är ju att underlätta för andra föräldrar som också intensivtränar med sina barn. Jag tror inte jag vill släppa det. Då ger jag hellre ut boken på Vulkan...

I söndags när vi kom hem hade jag gjort en spelplan till Jonathan där han skulle få jobba för ett Pinguhus. Tanken var att dra ut på hans jobbande (intensivträning) för leksaker, och få honom att jobba en stund varje dag. Nja, han gjorde alltihop på en dag - så vi jobbade sammanlagt 5 timmar i söndags... Hmmmm... Inte vad jag tänkt men han är otroligt ihärdig när han vill något ;.-)

Ett stort tack till Nilbilder för CD-rom-skivan. Det kommer en bok i brevlådan när den är klar!!!!!!!!!! http://www.nilbild.se

Kram på er alla

Anna

Här skiner solen idag och igår i soliga Norrland, östkusten. Härligt har vi det!

I går var vi till mormor och morfars stuga och barnen fick fiska med morfar, morbror och pappa, medan jag och mormor (min mamma) lapade sol på den 70 kvm stora altanen min bror byggt till sitt hus. Härligt! Vi var ute hela dagen.

På hemvägen åkte vi till stora Höga Kusten-bron och äventyrs-lekplatsen där... Förutom att Jonathan inte ville gå därifrån så var det jättebra. Ska lägga ut litet foton i nästa blogg så ni får se. Det är så vackert - både bron och utsikten... Härligt.

Idag är det också fint väder, men idag har vi inga direkta planer. Till affären och köpa mjölk och sockar till min man (som jag glömde att ta med - hoppsan...). Nu är det lunch på övervåningen.

Ha det så jätteunderbart... Jag tror vi ska ut litet sedan och bli mer röda i ansiktet ;-)

Anna

Idag var det fint väder och vad gjorde vi då? Var ute på lekplatsen, påtade i trädgården eller målade vindskyddet?! Nej, vi åkte till Liseberg. Och härligt var det. Jonathan vågade inte åka något först, känns som han har litet startsträcka där han behöver värma upp. Så vi inledde med gulliga Kaninresan. Sedan blev det full fart. Barnkarusellen, Lilla Lotsen, Trummeliten och på slutet Kaffekopparna. Popcorn och ett par spel - Tankracet och det med bollarna. Med bollarna var vi själva och Jonathan kunde kasta bollarna i sin takt och vann ändå en nyckelring med Balder på.

Den här gången blev det ingen stjärnvinst, men jag vann i alla fall en liten nyckelringsbil i Tankracet. Jonathan har bilen fastsatt i dragkedjan i sin jacka nu.

En helt underbar dag och allt gick jättebra. Vi fick springa efter Jonathan några gånger, han kan INTE sitta still eller stå still en sekund numera... Men stå i kö och vänta på sin tur kan han. Och han kan ta på och av flytväst (barnbåtarna som han åkte med pappa). Trummeliten åkte han själv med storebror som snurrade så att i alla fall jag skulle ha blivit mer än yr och åksjuk... Men Jonathan han bara skrattade... FANTASTISK dag, underbart väder och rätt så litet folk... Mmmmm..

27 ggr sa sedan Jonathan "Liseberg stängt" under hemresan och under kvällen, för att försäkra sig om att det stängde efter vi gick och inte har öppet igen, eller...?! Varför han repeterar det? Vem vet? Vi bara besvarar att "Ja, Liseberg har stängt, öppnar annan dag" 27 gånger.

Kram på er

Anna