Föräldramötet behövde vi aldrig informera på eftersom det var ett stort för bägge klasserna (nästan 40 barn som börjar förskoleklass till hösten - de är 19 i Jonathans grupp!!), så de ville att vi istället skulle informera i september då det skulle vara ett litet mindre möte med bara den klassen.

Förutom att jag lyckades riva ner en plastblomma när vi hastade in och satte oss, 2 minuter innan mötet skulle börja, så gick allt bra. En av lärarna, han som ansvarar för Jonathans inskolning, berättade för oss att Jonathan varit på besök under dagen och till Jonathans resurs stora häpnad satt sig ned i matsalen och ätit mjukbröd, med smör på, bara sådär... Vi gapade också...   

I går var de i skolan igen och skulle då äta i matsalen tillsammans med den andra förskoleklassen. Det hade gått jättebra - Jonathan åt hamburgaren som serverades och var borta och hämtade mjölk ur mjölkmaskinen. Hade gått hur bra som helst...

Jag har fått tagit två stora duster med Jonathan den senaste veckan, en och en halv vecka. Han har haft sånt otroligt temprament - och velat av och an. När vi är hemma vill han inte gå ut, och när vi är ute så vill han inte gå/åka hem. I måndags förra veckan, då jag skulle till Maxi och handla litet mat till resan, var en sån dag. Jonathan skulle prompt följa med till Maxi och handla. När vi kom fram såg jag på honom och sa att nu får du inte springa ifrån mig inne på Maxi, jag har inte tid att springa efter dig. Vi går in och handlar det vi ska och sedan går vi därifrån. Han går ur bilen och ställer sig med armarna i kors och tittar stint på mig och säger - "Mamma, jag ska INTE handla på Maxi, jag ska åka hem!" Då brann det till inne i mig och så sa jag - "Nej, Jonathan, du skulle åka med till Maxi och handla och då SKA vi handla!". Så hämtade jag en vagn och lyfte upp honom i den. Han skrek och grät 20 minuter inne på Maxi men jag körde runt honom tills han slutade. Det var jobbigt men det gick.

Sedan hade vi en kamp med honom uppe i Norrland också, som slutade med att mormor sa till honom - "Då åker vi då Jonathan! Hejdå!" Då kom han jättesnabbt. Sedan satt han i bilen och sa så många meningar i rad som vi aldrig hört -"Det här är omöjligt!", och slog ut händerna i en uppgiven gest. "Jag vill inte vara hos mommo och morfar! Jag vill åka hem, hem till Borås!" Ååååh - vi kunde ju inte le åt honom, för surare min får man leta efter, men mitt hjärta hoppade till. Så många meningar, så rätt uttalat, ja vad ska man säga. Han kan prata nu!

Tråkiga nyheter om boken. Förlaget vill att vi ska inrikta det åt annat håll, men jag är i alla fall inte så pigg på det. Har mailat kära Irene (om du läser detta) och frågat henne vad hon vill. Tanken är ju att underlätta för andra föräldrar som också intensivtränar med sina barn. Jag tror inte jag vill släppa det. Då ger jag hellre ut boken på Vulkan...

I söndags när vi kom hem hade jag gjort en spelplan till Jonathan där han skulle få jobba för ett Pinguhus. Tanken var att dra ut på hans jobbande (intensivträning) för leksaker, och få honom att jobba en stund varje dag. Nja, han gjorde alltihop på en dag - så vi jobbade sammanlagt 5 timmar i söndags... Hmmmm... Inte vad jag tänkt men han är otroligt ihärdig när han vill något ;.-)

Ett stort tack till Nilbilder för CD-rom-skivan. Det kommer en bok i brevlådan när den är klar!!!!!!!!!! http://www.nilbild.se

Kram på er alla

Anna