Ruth Bauth f.d rektor på Örtagårdsskolan i Malmö

Jag skriver mer ur boken senare för jag kom på ett par andra saker längs vägen  som jag måste delge:

Gunilla Gerland uttryckte detta så väl i den film vi fick se om autism, på habiliteringen, "Särbehandla mig då jag behöver det." Många har lätt att anpassa skolan till rörelsehindrade elever, men för att anpassa skolan till barn med neuropsykiatriska funktionshinder så behöver vi anpassa även oss själva och släppa på våra förutfattade meningar om hur det ska vara ibland. En pojke, än så länge utan diagnos men  kanske har Asperger, hade svårt att sitta stilla och lära sig olika saker. Hans mamma, som var en  mycket klok mamma, berättade att när  hon läste godnattsaga för honom så gick han runt i cirklar i rummet. Det var så han lärde sig bäst - att sitta still var en mardröm för honom. Hans äldre lärare vägrade att  tillgodose dessa behov - i skolan ska man sitta still i sin bänk. Om det hade varit en elev med ett annat fysiskt funktionshinder (ryggskada el. dylikt) som var tvungen att stå så hade man ordnat ett bord så att han kunde stå, men att  ordna en ståpulpet för en sådan sak gick ju inte... Hur mycket har inte "ska man" eller "så gör vi här" ställt till det för des om tänker och är annorlunda?

Samma mamma och samma kille försökte få  läraren att tillgodose killens behov av extra matematik. Läraren skickade hem extra läxor och ville  att föräldrarna skulle läsa extra med honom. Mamman visste att det fanns en liten grupp som fick gå iväg (3 barn) för att läsa extra svenska. Hon frågade om inte hennes son kunde få gå iväg med dem, för hon visste att det enda han behövde var en litet mindre grupp så han kunde koncentrera sig bättre, men det kunde inte komma på frågan för det var  en grupp för svenska... Istället fortsatte hon att skicka med extra läxor - flera varje vecka - och inte stödja på annat sätt...

Det vore bra  om samhället och skolans värld vore litet mer öppna för människors olikheter och inte förväntade sig att alla ska vara och  klara saker på samma sätt, eller på  det sätt som förväntas att man  ska i skolan. Är det något jag lärt mig på den här resan så är det att olika människor lär sig på olika sätt men alla kan lära... Och alla borde ha samma möjlighet att få en likvärdig plats i skolan och i samhället. Där är vi - tyvärr - långtifrån än. Att förstå och tillstå att personer med neuropsykiatriska funktionshinder ofta har specialiteter och färdigheter som går långt utöver det normala - i områden som matematik, musikalitet, data (http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/har-ar-autism-en-tillgang_377864.svd) eller varför inte supersimmaren från Australien, Michael Phelps, som tog 8  guld trots (eller kanske tack vare) sin ADHD (http://www.addadhdblog.com/michael-phelps-olympic-swimmer-has-adhd/#86420) ?! Hur svårt kan det vara... men det krävs av oss ett öppet sinne och kunna tänka utanför boxen som är vår ram om vad som är Ok och inte...?

Själv är jag övertygad om att min Jonathan har en färdighet som är utöver det vanliga. Till vår hjälp har vi en musikpedagog som tror att Jonathan har bra gehör och som nu hjälpt oss att försöka få in honom på Musikskolan till hösten. Han sa att Jonathan uppvisat en otroligt bra rytmkänsla när han haft musik med dem i förskoleklassen. DET är roligt att höra. Hoppas på att han får förutsättningar och möjligheter att tillvarata det!

Nu måste jag göra lunch till  barnen...

Kram på er

Anna