Jag glömde ju att önska er alla ett  gott nytt år!

Sista dagen på det gamla året borde ge en tid att reflektera - fast det finns det ju sällan - tid, alltså! Jag kan bara kort konstatera att Jonathan utvecklats fantastiskt mycket under det här året. Förra året vid nyår så gick han fortfarande i blöja, han hade ett otroligt dåligt uttal även om orden hade börjat komma och han borstade inte tänderna. Han hade inte samma självförtroende och glädje som han visar så tydligt idag. Han visar iofs också ilska och sånt tydligare, men kan man bara hålla det  på en rimlig nivå så är det  ändå bättre att han visar ett känsloregister än den liknöjdhet han hade innan.

För egen del är jag otroligt nöjd med de två böcker om Jonathan som jag skrivit och publicerat. Jag önskar att alla får den hjälp vi fått från habilitering, förskola/skola och att alla får en så fantastisk resurs som vi har! Tack vare hans envishet och pedagogiska intensivträning (och kanske litet av den träning jag gjort med honom här hemma...) så är Jonathan där han är idag. På väg att lära sig läsa, kan urskilja ord han känner igen i texter m.m

Det finns ändå mycket att vara tacksam över och glädjas över! Ibland önskar jag att människor kunde glädjas över det de har och det de upplever istället för det de inte fick eller dit de inte fick resa. Gäller såväl mig själv som andra. Om man kan hitta den nöjdheten med det man har så tror jag att man kommer längre som människa och mår bättre. 

Jag har insett för länge sedan, speciellt de senaste åren - som  varit en resa med motgångar likväl som medgång, att en karriär som innebär fler timmar än jag kan avvara från mina barn och min familj, inte är intressant. Att ett jobb som chef inte är mitt kall. Snarare en annan hobbyverksamhet som ligger  mig varmt om hjärtat - mitt författarskap. Jag älskar verkligen att skriva om det som ligger mig nära om hjärtat (mina barn exempelvis) eller att skriva av sig i terapisyfte...

Så min enkla filosofi - hitta något som du känner helhjärtat för och  satsa på det - om inte på arbetstid så i alla fall på din fritid.

Kram och ha ett underbart härligt 2011 allihopa

Anna

I tisdags var det dags att jobba efter 5-6 dagars julledighet. Jag hade innan jullovet försökt att synka mina ledighetsdagar med resursens, men tydligen hade det inte fungerat riktigt, för på  tisdagen när jag kom och skulle lämna Jonathan så var  han inte där... Tack och lov var ju en av de erfarna fritidslärarna där (som också delvis var resurs för ett barn i skolan) så det kändes rätt Ok.

När jag kom på eftermiddagen och skulle hämta Jonathan så var det en vikarie där. Jag frågade hur det hade gått under dagen, och hon svarade att det gått bra fast han hade ju inte ätit så mycket. Jaha, sa jag, kommer inte hans specialmat under mellandagarna? Det vet jag inte, svarade hon, men vi var uppe på kyrkans fritids och så fick de göra egna pizzor, fast Jonathan ville inte äta.

Alltså hade de inte kollat om hans specialmat kommit och gått in i matsalen och ätit den med honom efter att de kommit dit efteråt... Vilket man kanske kunde ha gjort... Eller?!

Igår träffade jag en god vän som kom över och fikade en stund. Tråkiga omständigheter där hennes man blivit ordentligt dålig under juldagen...

Hon berättade för mig att under den veckan när resursen varit sjuk sist (och jag under den veckan sydde fast handskarna i gummiband, efter att ha hämtat Jonathan andra dagen utan vantar/handskar i vintervädret - personalen sa att de inte hittat några vantar eller handskar trots att jag lagt dit TRE par av varje) hade mött Jonathan springandes till skolan i bara t-shirt och med blött hår.

Den här tisdagen misstänker jag att Jonathan bara haft t-shirten under jackan när de gått ut, eftersom samma röda hud, som under den veckan när han var utan handskar ute, uppstått på armarna...

DET FUNGERAR INTE UTAN VIKARIE NÄR RESURSEN ÄR SJUK!

Om inte de basala behoven fungerar - som mat och kläder - hur är då resten? Är det någon som ser min son överhuvudtaget när resursen är borta?? Jag vet inte om jag vill veta hur illa det är när han är borta, Jonathans resurs... Jag försöker att hålla mig från att ta upp det här med rektorn direkt på måndag, utan vänta till det stora samverkansmötet i början av februari, när specialpedagogen och folk från habiliteringen är med. Tror att det har bättre verkan då...

Till ett annat ämne - talsyntes

I mitten av januari ska vi få prova ut talsyntesprogram till Jonathan. Skönt att få det - vill ju gärna att han ska fortsätta nu när han verkar tycka att det är kul att skriva på datorn. Att han dessutom kan höra det han skriver tror jag förbättrar hans inlärning - bara en teori - men kan kanske fungera...

I övrigt gläds jag åt orden från Jonathans avlösare (LSS), som tycker Jonathan är så söt, glad och social. Hon är så gullig, hans avlösare. Man kan verkligen inte önska sig bättre!

Kram på er alla

Anna