Nu har jag gått på kurs på habiliteringens matskola, tre tillfällen. Det har varit en resa som fått positiva resultat. Varför går man då en matskola? Jonathan äter mat, men äter bara två rätter hemma och tre andra rätter på skolan. Förhoppningen är att han ska kunna äta litet mer varierat i alla fall. Därför anmälde jag mig till matskolan när det erbjudandet kom från habiliteringen. Jonathan är vad de kallar ett selektivt ätande, överselektivitet.

Vi har försökt att få honom att äta alla möjliga olika rätter, mycket som var samma som han äter i skolan och liknande det. Men inget har fungerat... Inte ens med bra förstärkning så har han velat prova något annat än det han äter varje dag.

På kursen fick vi vid andra tillfället dela upp oss i två grupper, en grupp där beteendet runt matbordet och mat var värsta problemet och så vår grupp där selektivitet var största problemet. Det var jättebra att få höra andras historier och hur deras barn fungerade. Ofta är det ju det som ger mest. När vi kom till mig och jag förklarade hur vi hanterat detta, såsom vi gjort vid IBT-träning hela tiden, så sa C, som ledde gruppen, att  vi kanske begärt för mycket av Jonathan. Att det var för stort steg att äta ny mat så att vi måste ta mindre steg.

Så första veckan hade jag en köttbulle på en tallrik bredvid hans vanliga mat. Inget annat. Vilda protester men jag sa bara lugnt att den  skulle stå där. Efter ett par dagar började jag förbereda honom på att till helgen skulle han äta av den. Och dagen innan gjorde jag förstärkningsschemat och förklarade idén.  Samtidigt förklarade jag att det gällde även om han bajsade på toaletten så fick han stickers. Då  åt han upp köttbullen och gick sedan direkt till toaletten och försökte bajsa!

Den här veckan äter han  en falukorvsskiva.

Kram till er alla från överlycklig

Anna