Jag har nu lagt över allt från den här bloggen av värde in i en bok, min bloggbok. Nu återstår bara prologen... Och där ska jag sammanfatta de två årens intensivträning i vilken utveckling det gett för Jonathan. En i  huvudsak omöjlig uppgift för man har  ju glömt var han var när han började litet... Ska gå tillbaka till gamla journaler för att se hur han faktiskt var. Samtidigt som uppgiften är svår så är det underbart att se var han är idag. Nog för att vi har dåliga och  bra dagar, men överlag fungerar allt så mycket bättre för honom. Skillnaden  med normalstörda barn i samma ålder är givetvis fortfarande stor, men Jonathan utvecklas verkligen HELA tiden, så jag ser inte var det ska sluta. Underbart!

I dag har vi en av de dåliga dagarna. När jag bad Jonathan att komma och äta så ville han vänta och  spela klart en bana. Jag påminde honom 2 gånger men han skulle göra klart. När 10 minuter hade gått och korven höll på att bli kall fick jag säga till  honom på skarpen. Då blev han  ledsen... Och sedan slutade det inte och jag fick höra det en timme efter maten hur  arg jag varit (vilket jag inte var - men i hans värld så är höjning av rösten det allra minsta=arg).

Nu måste vi ner och hämta storebror på fotbollsträningen. Ska försöka få Jonathan i säng litet tidigare ikväll - men  det är inte alltid det hjälper...

KRAM alla

Anna