En av de viktigaste, mäktigaste och bästa böckerna jag läst om intensivträning är "Let me hear your voice" av Catherine Maurice.  Jag grät mig igenom första delen och kände för första gången hopp när jag läste om hur hennes barn svarade på intensivträningen (ABA). En av de orsaker till att vi startade intensivträningen var möjligheten till ett någorlunda normalt liv för Jonathan, och framför allt - att han skulle få ett språk och kommunikation.

Så hur gick det då för hennes barn?! Svaret kan ni läsa här:

http://www.asatonline.org/forum/archives/recovery.htm

Och en annan vars barn går i vanlig skola och gör bra ifrån sig:

http://www.autism-pdd.net/testdump/test26420.htm

Så alla ni som funderar på om det är värt mödan, besväret, tiden - läs hennes bok om ni kan (finns tyvärr bara på engelska). Och ta det från mig - jag vet inte var vi skulle ha varit utan IBT-träningen och dessförinnan Kommunicerande Samspel idag. Det har varit HELT livsavgörande för min Jonathan. Jag hoppas och tror att det är det för många andra barn, och min tanke går främst till de som inte har tal och kommunikation idag. ALLA ska ha en rätt att uttrycka sin vilja, och ett kan jag säga - VILJA har verkligen vår Jonathan idag ;-) På gott och ont.

Kram alla därute

från soligt glad Anna

Här kommer material som vi tränat former och färger med:

Från BR-leksaker kommer dessa filt-former som man både kan öva färger, former och stor-liten med

    De här fyra är former i plastmaterial som man kan öva både lägg lika form, träna former-färger eller som med blå och  gula stjärnorna - liten - mellan - stor stjärna

   Bok om  figurer som även visar för varje figur (form) hur man kan se något i verkligheten också som en form - som här rektangel - och dörr. Jättebra för de här barnen som har svårt att generalisera ibland!

    En liten "kubbok" som också den  visar ord och något "annat" som har den formen. Söt och bra liten bok.

 Men även enfärgade tuschpennor går bra att öva färger med. Kom ihåg att börja med grundfärgerna först. Än idag har Jonathan svårt för exempelvis brun och grå men kan grundfärgerna bra. Vi gjorde ibland så att vi tog fram 5-6 pennor och så fick han titta  en stund och sedan gömde vi en penna under bordet medan han blundade. När han tittade skulle han gissa vilken färg som var borta (under bordet). Han tyckte det var jättekul!

    Baby Einstein, finns (eller fanns) både som DVD och böcker. Mycket bra och pedagogiskt. Tänk inte på vilken ålder ditt barn har utan  vilken mental ålder barnet har. Kan man inte former så kan man mycket väl ta hjälp av Baby Einstein.

Lycka till med färger och former :-)

Kram

Anna

Kategori fiskar Fåglar

          Människor - djur

   Djur - vilda/tama

       spadar

   Djur

    hattar, bollar

      katter, apor

Nu har jag gått på kurs på habiliteringens matskola, tre tillfällen. Det har varit en resa som fått positiva resultat. Varför går man då en matskola? Jonathan äter mat, men äter bara två rätter hemma och tre andra rätter på skolan. Förhoppningen är att han ska kunna äta litet mer varierat i alla fall. Därför anmälde jag mig till matskolan när det erbjudandet kom från habiliteringen. Jonathan är vad de kallar ett selektivt ätande, överselektivitet.

Vi har försökt att få honom att äta alla möjliga olika rätter, mycket som var samma som han äter i skolan och liknande det. Men inget har fungerat... Inte ens med bra förstärkning så har han velat prova något annat än det han äter varje dag.

På kursen fick vi vid andra tillfället dela upp oss i två grupper, en grupp där beteendet runt matbordet och mat var värsta problemet och så vår grupp där selektivitet var största problemet. Det var jättebra att få höra andras historier och hur deras barn fungerade. Ofta är det ju det som ger mest. När vi kom till mig och jag förklarade hur vi hanterat detta, såsom vi gjort vid IBT-träning hela tiden, så sa C, som ledde gruppen, att  vi kanske begärt för mycket av Jonathan. Att det var för stort steg att äta ny mat så att vi måste ta mindre steg.

Så första veckan hade jag en köttbulle på en tallrik bredvid hans vanliga mat. Inget annat. Vilda protester men jag sa bara lugnt att den  skulle stå där. Efter ett par dagar började jag förbereda honom på att till helgen skulle han äta av den. Och dagen innan gjorde jag förstärkningsschemat och förklarade idén.  Samtidigt förklarade jag att det gällde även om han bajsade på toaletten så fick han stickers. Då  åt han upp köttbullen och gick sedan direkt till toaletten och försökte bajsa!

Den här veckan äter han  en falukorvsskiva.

Kram till er alla från överlycklig

Anna

Idag  var jag hela förmiddagen  på  Mat-skola på habiliteringen. Våra kära IBT-teamledare L och C höll i det hela och det var en genomintressant företeelse. Träffade också några trevliga mammor som det alltid är roligt att höra  om deras erfarenheter och  vardag!

L och C gick igenom olika svårigheter kring matsituationen och alla fick berätta om vilka svårigheter just deras barn har. Det var intressant att höra för det var allt ifrån att man inte kunde använda  bestick till att man åt allt inom räckhåll till att de åt väldigt litet eller - som Jonathan -  väldigt få rätter och med det ensidig kost. Det Jonathan har -  rädsla för nya rätter/mat överhuvudtaget  kallas för  neofobi. Man lär sig alltid något nytt bra ord för saker ;-) http://sv.wikipedia.org/wiki/Neofobi

Det var också många som hade problem runt matsituationen - alltså att barnen inte ville sitta och äta vid matbordet, ville sitta själva och äta eller dylikt.

Forskningen runt de här frågorna visade att 25 % av normalstörda barn och  mellan 48%-90 % av barn med autism har problem kring mat eller matsituationen.

På beteendeterapeutisk grund (intensivträningens grundlära) ska vi försöka komma åt de här problemen. Grundtesen är att OMGIVNINGEN påverkar matbeteendet  och kan ta ansvar för att förändra  den. Man ska svara på frågorna HUR gör barnet och VARFÖR? HUR svarar föräldern och VARFÖR? Sedan är tanken att man med positiv förstärkning och  försvagning av beteendet ska försöka förändra det "oönskade" beteendet.

Så vår hemläxa till nästa gång är att skriva ned en eller flera situationer kring mat som vi skulle vilja förändra - där vi ska ange Situationen, Vilket beteende som barnet uppvisar och hur jag själv och  andra i omgivningen  svarar på det. T.ex Mamma erbjuder Stina kyckling -> Stina biter sig själv i handen (av stress eller så...) -> Mamma tar bort kycklingen. Nästa gång ska vi komma till hur man gör för att bryta det här beteendet... Det här ska  bli intressant!

Kram på er från matstudenten

Anna

Idag hittade jag en bra motivation och pysselbok i tidningshyllan på ICA. En legotidning med gubbe!

Det här tror jag blir jättebra att jobba för och med! :-)

Så håll utkik i era tidningshyllor i mataffären ;-)

Kram

Anna

Ett stort grattis till IMMI som vann Intensivträningsboken på Copingsidan:

http://hantera.wordpress.com/2011/04/23/grattis-immi/

Maila mig din adress så kommer en bok hem i din brevlåda :-)

Soliga hälsningar

Anna

Jag har de senaste kvällarna läst in mig litet på Intensivträning för äldre barn. Bl.a hittade jag Urkraft mother warriors intressanta blogg:

http://blogg.passagen.se/urkraft/category/4+Beteendetr%C3%A4ning

Bl.a skriver hon att:

"

Aftonbladet skriver idag om beteendeterapi vid autism, och om de fantastiska resultat som uppnås med så kallad IBT (Intensiv beteendeterapi el. Lövåsmetoden).

En väninna till mig, tillika mamma som tränat IBT under längre tid än jag (vi har ju precis börjat men märker tydliga resultat direkt - även från min sida som förälder, jag lär mig att umgås med mitt barn på ett både förstående, pedagogiskt och lekfullt vis) kommenterar här artikeln:

"Jätteroligt att de skriver om det! Men de hade missat de senaste rönen:

Ålder eller IQ spelar inte så stor roll som man tidigare trott för framgång med metoden. Barn som börjat vid 7 års ålder har blivit helt normalfungerande.

Många barn får också en diagnos om utvecklingstörning trots att det är väldigt svårt att egentligen bedöma IQ hos barn med autism eftersom testen helt enkelt inte är utvecklade för dem. Enligt en färsk undersökning höjde 89 % av barnen som tränade på det här sättet sin IQ, och hälften av dem höjde den med mellan 15 och 50 steg!

Det här är viktiga detaljer eftersom det kan motivera föräldrar – och förhoppningsvis beslutsfattare – att låta även äldre barn få ta del av den här metoden."

Förhoppningsvis tar beslutsfattare fasta på dessa rön och låter även äldre barn få tillgång till IBT med handledning. Jag har personligen inte hunnit fördjupa mig i träningen än men har flera gånger haft den stilla undran över varför man satt åldersgräns på behandlingssättet.

En del är föräldrar är oroliga för att det skapas ett stelt umgänge med barnet och att det fostras in fyrkantiga mallar. Jag skulle vilja påstå att träningen, tillsammans med eget förhållningssätt, blir vad man gör den till. Det finns stort utrymme för fantasi, kreativitet och lekfullhet. Jag kan i alla fall redan efter kort tid känna att jag blivit en "bättre" förälder och att vi fått en mer givande umgängesform tillsammans"

Jag har varit inne på Lovaas hemsida men inte hittat så mycket skrivet om detta.

Länk: http://www.lovaas.com/blog/archives/13-A...with-Autism.html

Jag hittade dock ett underbart citat bland kommentarerna till artikeln ovan:

We do not recall the exact date or location of this now well-known quote, but we believe it was at a conference in the '90s. Dr. Lovaas said the following:

"If a child cannot learn in the way we teach, we must teach in a way the child can learn."

Tänk om någon lärare, någon skola kunde ta upp det som ett citat som gäller för deras undervisning! Då har vi kommit en liten bit på väg. Hur många barn och elever har fått höra att det måste vara deras fel, för inte kan det vara fel på mig som lärare när X barn lär sig och inte just den här eleven? Då kanske även lärare får ändra sitt förhållningssätt anpassa och lära om. Önskar att de såg och utvärderade metoden som en kompletterande pedagogisk form, som ett sätt att lära elever med svårigheter inom kanske inte bara autism utan med andra särskilda behov, att lära sig det skolan försöker att undervisa. Jag tror nämligen att metoden IBT inte bara fungerar bra på andra NPF-funktionshinder utan också på barn som är äldre än 5 år. Jonathan var 5,5 år när han började IBT och har utvecklats så enormt mycket och fortsätter att utvecklas (och fortsätter tränas både i skolan och hemma). Jag vill verkligen att alla barn ska ha möjligheten att utvecklas till sina bästa jag!

Kram på er alla

Anna