Mina söner har vant sig vid att åka långt sedan de var små. D, Jonathans storebror, var bara 4 veckor när han första gången gjorde den långa turen upp till Norrlands vackraste – Höga kusten, där jag härstammar ifrån.

Hur gör man för att hålla dem underhållna och nöjda i 10-11 timmars resande?
Jag brukar ha med mig en överraskningspåse, som när de var mindre innehöll några käcka leksaker som passar sig för bil – allt ifrån ficklampor med mönster (som passar bra när det blir mörkt i bilen), till leksaksfläktar, hoppande grodor, blåsinstrument (med inte alltför högt ljud, eller övertejpad högtalare) samt litet kladdfritt godis.

Nu när de är litet äldre (D 13 och J snart 9) så är det bärbar DVD med filmer (varav varsin ny film till resan samt en de kan titta på gemensamt – ofta en nyare Disneyfilm). De har också PSP och storebror har sin smartphone.

Under resan har vi vattenflaskor till alla, som kan tas med in och fyllas på när man tar rast för att äta eller fika på något ställe. Vi är inte så bra på att fika i naturen så vi stannar på de mer tillgängliga fiken/rastplatserna/matställena (oftast McDonalds eftersom Jonathan äter deras mat – har precis börjat äta deras hamburgare som jag skär i bitar åt honom).

Vi har alltid en kartbok med oss, och GPS, där de kan se hur långt vi åkt och hur långt vi har kvar. Det går förvånansvärt bra att även vila en stund när de har ett par kuddar på mittenarmstödet J

Just idag är vi på väg hem. Efter ett stopp på ett köpcentra för att köpa upp födelsedagspengarna för J:s del, så är vi på väg hemåt. En tredjedel av resan är klar och  nu längtar pojkarna hem även fast de saknar mormor, morfar och Daniel. Som Jonathan  sa innan vi  åkte – ”Vi ses nästa gång! Då kommer ni till oss, Ok!”

Kram alla

Anna

Jonathan är, tillsammans med oss alla, på semester hos mormor och morfar. Trots att det är i Norrland så är vädret märkligt bra – bättre än i resten av landet denna julidag. Jonathan tjatar på morfar och pappa att han ska få sätta upp ”badtemplet”, som han kallar deras stora barnpool. Det är klart att de handpumpar upp badpoolen, jag och pappa går 10 ggr med stora vattendunkar med varmt vatten till poolen och morfar sätter på vattnet i vattenslangen. Efter en stund tar Jonathan upp vattenslangen och vattnar gräsmattan lika mycket som i poolen. Med ett illskrik ser vi hur han sätter vattenslangen innanför badbyxorna bak i rumpan och springer om hörnet till huset ;-) Vilken busunge!

Dag 2 är det fortfarande strålande väder och Jonathan vill bada. Han vill egentligen inte bada i samma poolvatten eftersom det nu ligger gräs där i, efter hans springande och hoppande i poolen från gräsmattan J dagen innan.  Nu har han fått koll på det där med vattenslangen och hur man sätter av och på vattnet. Kavat går han och hämtar slangen och springer sedan och sätter på vattnet själv för att få litet mer vatten i poolen. Givetvis får mamma och pappa gå 8 varv med varma vattendunkar också J

När vi ska stänga av vattnet så ropar Jonathan –”Jag gör det!” och springer mot kranen. Sedan kommer han och hämtar slangen. Jag går med och ser till att slangen inte fastnar i några bärbuskar. Om hörnet ser jag Jonathan med slangen och hur buset glittrar i ögonen. Han riktar munstycket mot mig och sätter på vattnet… Jag är ju fullt påklädd (ja, om nu shorts och t-shirt räknas som påklädd…) och vill inte bli genomblöt så jag springer för  glatta livet med en skrattande Jonathan som springer bakom mig med slangen i högsta hugg.

På eftermiddagen fick han sitt lystmäte av vattenbus, då vi tagit med oss en Splashboll som man kopplade till trädgårdsslangen. Här tog morbror Daniel vid och  busade med Jonathan och storebror D alla iförda badbyxor. Vilken härlig dag!

Vilka underbara busungar vi har J på en perfekt sommardag!

Kram på er

Anna

På ljudgruppen i tisdags fick Jonathan och D, tjejen som också var med, läxa till nästa gång. Den har vi suttit med idag och det har gått jättebra. Han har fått öva på sch-ljud och tje-ljud, det som han har svårast för och där han också lärt in några ord "fel" från den tiden som han inte kunde uttala dem. De har jobbat med praxisalfabetet (se exempelvis Studentlitteratur: https://www.studentlitteratur.se/#sida/classic/13907) på det här sättet:

Orden Tjej och Chips

Och gällande Tje-ljudet:

Orden Sjö och Skylt   

Sedan gjorde de två riktigt bra spel i samma anda och samma ljud:

Bara roligt jobb idag och som belöning fick Jonathan ett Chuggington-tåg (som om vi inte har tillräckligt med tågbanor hemma...) :-)

Läs mer om roliga ljudlekar på utmärkta Ingelas lekstuga: http://ingelaslekstuga.se/Ljudjakt/ljudjakt.htm

En vecka kvar till semestern och jag och Jonathan har nedräkning i almanackan... FFFFF (mån-fre) och sedan LLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLediga länge...

Kram alla och ha en bra kväll

Anna

Jonathan sätter händerna i sidorna, biter ihop tänderna hårt och säger -"Jag vill ringa till Alice i Underlandet, jag vill ringa med Skype!" Och för femtioelfte gången försöker jag förklara för honom att tecknade figurer i filmer inte är riktiga personer. Och att det inte går att ringa till dem, inte med telefonen och inte med Skype... HUR förklarar man att det inte är riktiga personer...??

Till slut fick vi i alla fall spela upp rösterna från Alice i Underlandet från den här sidan:

http://www.behindthevoiceactors.com/voice-compare/Alice-in-Wonderland/

Av nyfikenhet, när han lugnat ner sig litet, så var jag ju tvungen att ta reda på vad han skulle prata med Caterpillar om för något. -"Jo, jag vill veta hur han kom dit och var han varit innan han kom dit till Alice!", sa Jonathan fundersamt.

Om någon har några bra förslag hur man förklarar att serie- och tecknade figurer inte är levande varelser som man kan ringa, så tar jag tacksamt emot förslag!

Kram på er   

Anna

I januari fick vi en inbjudan till en ljudgrupp, några barn och en logoped som skulle träffas och öva ljud. Jag nappar på allt jag får erbjudande om från habiliteringen, så jag sa ja. Inte hörde vi något - förrän det kom en kallelse i maj månad... Det  är till att jobba fort... hmmm....

Jag ringde veckan innan  vi skulle dit och bad att de skulle skicka något om  vad de skulle göra så jag kunde förklara  för Jonathan. När de sedan kom, där vi satt och väntade på habiliteringen, så tog de barnen (som bara var två till antalet -  men det tror jag var bra...) och gick iväg till ett rum med dem och lämnade oss mammor där. I närmare en timme... Men Jonathan kom hoppandes ut med en läxa i handen, glad i hågen. Jag var ytterligt förvånad och jätteglad. När vi skulle dit i tisdags, så ville han inte. Dels hade han varit i djurparken hela dagen innan inte ätit så mycket så det  blev litet bättre efter ett bröd och en  näringsdryck. Jag sa till  honom, när han vägrade gå någonstans ståendes nere i parkeringshuset och bara skrek nej, att vill han inte gå till tjejerna så får han säga det till dem själv. Och efter en 10 minuter med TV-spel så kom  de och han hoppade glatt med.

Sista gången är nästa tisdag - så då får vi se om det blir ett  stort nej eller ett  glatt hoppande med.

Kram alla

Anna

Här kommer en Youtubefilm när Jonathan och pappa åker Jukebox på Liseberg!

Enjoy!

Anna

Belöningstavlan var färdig och belöningen satt. Det svåra var att motivera och förklara för Jonathan att han nu ska göra  träningen varje dag en period framåt. Jag tror att Jonathan nu förstått, och att han ska göra ett ark varje dag, där övningarna kommer att bli svårare:

De här nio övningarna skulle han göra, där nivån är satt på lättast, också för att jag vet att det här området är det han är i särklass sämst på!

Vi började längst upp till vänster med burkarna och klubban:

  Burkarna med blinkade färger

Från början var det två burkar, och som blinkade efter varandra. Jonathan skulle komma ihåg i vilken ordning de blinkade. Till min hjälp mellan övningarna så fick han sina älskade godisnappar.
Sedan ökade det till tre burkar och till sist fyra burkar som blinkade på olika sätt. Det gick jättebra!

Andra övningen var:

  Skattkistan med siffror

Här sa kaninen siffror och så skulle man klicka på den ordning hon sa. Först två siffror och sedan upp till fyra siffror. Fyra siffror var svårt.

För varje övning man klarade fick man pengar i röret till vänster. Himla bra!

Tredje övningen var:

  Pariserhjulet

Tredje övningen var litet svårare men samma variant som första. Nu snurrade pariserhjulet hela tiden så att vagnarna som blinkade rörde sig. Från två till fyra igen...

Fjärde övningen, som jag inte hittade någon bild på www.minneslek.se var i alla fall djurläten, som man  skulle koppla till djuret som kom upp i mitten av skärmen. Inte helt lätt för Jonathan som missade när det exempelvis var en fågel och grodljud också fanns med att välja på. När det var lejon eller  kossa var det inga problem dock :-)

Femte övningen var:

  Fiskarna i havet

Här skulle man se i vilken ordning fiskarna bubblade. Fiskarna simmade både framåt och uppåt/neråt, så litet svårare igen.

Sjätte övningen:

  Spökkammaren

Litet ruskig men det var inte svårigheten. Svårigheten här var att man skulle säga siffrorna i omvänd ordning. Innan jag kunde förklara omvänd ordning för Jonathan. Han löste dock det själv -"Menar du baklänges, Mamma?" sa han till slut... I slutet av övningen skrev jag siffrorna. Den här övningen var det svåraste för  honom och också en av de övningar som psykologen gjorde i utvecklingsbedömningen faktiskt. Då klarade Jonathan två siffror baklänges. I slutet på den  här övningen gjorde han tre utan hjälp...

Sjunde övningen:

  Rymdskepp

Jonathan gillar rymdskepp och vi leker ofta med hans lego Alien Conquest så den här övningen gjorde han med glädje - samt att jag tror det tilltalar mer - var ett mer glittrigt ljus här, vilket många barn med autism gillar faktiskt, så det klarade han galant!

Åttonde övningen var:

  Färgtavlan

Här var det svårt igen för  de sa färgerna i ordning. Så inte bara skulle man hålla reda på ordningen utan vilken färg som var vilken. Gick dock ganska bra, men det gick åt många godisnappar till  den här övningen så jag märkte att  det kostade honom en del energi.

Sista och nionde övningen:

  Djuren

Vilka djur rörde sig (och lät också tack och lov - annars hade det nog  blivit för svårt). Svårigheten här var också att antalet djur och vilka som var framme var olika. Jonathan klarade denna övning bättre än jag trodde han skulle faktiskt.

Efter dagens pass så kom han ut med 57 pengar. För pengarna fick man köpa grejer till bilden nedan:

Varje grej kostade 17 pengar så imorgon får vi köpa mer grejer med litet tur :-)

Som tränare kan man sedan följa resultaten för den som tränar, eller för flera om man har fler som tränar arbetsminnet - det  kan man lägga upp bland inställningarna (vilket min käre make gjorde innan tack och lov):

  Resultatfliken

  Inställningar

Senare ikväll hittade  Jonathan mina andra - mittemellan-belöningar - så vi har även läst, räknat och skrivit litet.

Ministadpaket med bilar från Biltema:

http://www.biltema.se/sv/Fritid/Lek-och-hobby/Inomhus/Fordon/Ministad-45635/

49 kr per kartong och kan byggas ihop till en stad på slutet. Toppenbra och roliga leksaker.

Mycket jobb på en söndag!

Kram alla

Anna

Förutom flygresan, om Jonathan överhuvudtaget skulle gå på planet, så är det maten som oroat mig. Eller rättare sagt bristen på mat som jag verkligen fasat för mest. Jonathan har, som så många barn och personer inom autismspektrat, problem med mat. Jonathans problem är överselektivitet med maten. Han äter helst bara en slags mat i taget här hemma. Just nu är det falukorv, och det är ett visst märke dessutom.

På skolan har Jonathans duktige assistent vidgat hans matvyer till att flyga i det närmaste obehindrat. Där äter han numera många av de ordinarie rätterna som serveras i skolmatsalen, och bara i undantagsfall  hans specialmat (3 olika rätter, varierat över veckan).

Hur skulle detta gå i ett främmande land?? Jag hade tagit reda på, på ett ungefär, vilken mat som serverades på All Inclusive-menyn. Min mans arbetskamrat hade varit där året innan och  berättade en del. Flygbolaget berättade en hel del också, likväl som deras hemsida http://www.nazar.se/kuaqu 

Räddningen skulle vara snacks-tiden från 12.30-17.00 där det serverades allt från hamburgare/pizza till annan mat. Det visade sig till  vår förvåning att frukosten gick bra. Ljust bröd, kex och vatten m.m gick att  äta för Jonathan. Till lunch fanns det turkiska köttbullar, och det åt han alla dagar utom en - då vi missade tiden på "vår" restaurang och  fick leta efter Pearl Bar, som serverade snacks längre - och då var Jonathan så hungrig att han åt en hel hamburgare! De turkiska köttbullarna var ätbara efter att han tömt halva saltkaret över dem, och åt många med god aptit.

Middagen var problem. Det fanns inget förutom bröd och vatten. Tack och lov hade jag  med mig över dussinet näringsdrycker, och det blev hans räddning. Tillsammans med Pringles-chips, som vi köpte för dyra pengar i hotellets souvenirbutik - nästan ett rör varje kväll... Jo, just det, en grön Twister-glass i Aqua Fantasy:s dyra glasskiosk.
 

Vad gör man inte för  att Jonathan åtminstone skulle få någon näring i sig under en vecka?

Kram

Anna