Innan vi skulle ut och resa så fick jag fina tips ifrån en av de slutna grupperna på Facebook, här delar jag med mig av några av dem:

1) Vi tränade miljön utan att flyga, bildstöd mm. Det var inte svårt att få plats långt fram och att få gå på sist och av sist. Denna anpassning har vi kvar. Långt fram - sittplan - ger färre synintryck (Annas kommentar: detta fick vi genom vårt flygbolag med - att gå på före de andra, dock fungerade det inte på vägen hem eftersom det var buss ut till flygplanet)

2) Jag förbereder honom med bilder, foton på flygplats, flygplan, buss, resmål, hotell, och vem som ska åka med. Han får vara med och packa ner sina kläder och saker i resväska och ryggsäck. Han har med sig saker i ryggsäcken som han tycker om både att göra, måla, iPad, klossar, tidning 'och att äta. När han var yngre också extrakläder, Han kan följa resan i den bilderbok som jag gjort för resan och vet då vad som ska ske. Flygresorna har gått utmärkt alltid. Vi går alltid på först och sitter nära toaletter helst långt bak och åker stort flygplan med 2 gångar och reser kväll så han somnar en tid. Vi har gjort långresor på 12-14 tim.

3) För mina barn var det värsta själva flygturen. Jag löste det genom att prata med flygvärdinnorna, berättade som det var och att de var riktigt rädda och nervösa. De pratade med barnen och sen fick de gå in i cockpiten och prata med piloterna, de visade instrumenten mm. Barnen fick ett väldigt bra bemötande av alla. Efter det var de väldigt stolta, ingen annan hade fått gå in i cockpiten (inte ens barnen i vårt resesällskap). Så prata med flygvärdinnorna, de hjälper verkligen till.

Ja, prata med pursern i samband med ombordstigning för det är inte alltid info från resebolaget når fram till kabinpersonalen. Berätta vad du tror passar ditt barn bäst så kommer pursern informera resten av besättningen. Trevlig resa!

4)  Många är känsliga för det främmande ljudet ombord och då kan det vara bra att ha sin egen lugnade musik/saga i hörlurarna. OBS! Ej under start o landning, då kan man ha öronproppar.

STORT TACK till er som kom med tips!

Mitt brev till researrangören:
"Vår yngste son, J, har autism och språkstörning. Bl.a innebär det att han har svårt att sortera intryck, vissa svårigheter att tala, hela tiden rör sig på något sätt samt svårigheter att äta viss mat m.m Vid flygning så är det bra om han får gå på flygplanet board:a först före alla andra, och av bland de sista. Och att det fungerar så även på hemvägen. Det skulle också underlätta om vi slipper stå i långa köer vid incheckning. Vi har bokat family transfer (se frågan om transfer nedan - det har vi redan bokat) och CC som vi tror kommer att underlätta. Förra gången vi åkte med er på XX så fick vi kliva på planet först - dels för slippa köer och dels för att slippa trängas med andra människor som han kan tycka är jobbigt. Vi fick också platser på planet med extra benutrymme eftersom han sparkar på stolen framför.

J behöver få sitta långt fram i flygplanet så att han kan avskärma sig från intryck. Om det är en plats med bra benutrymme så fungerar det också.

Vi kommer att ta med näringsdrycker till honom, sist kunde flygvärdinnorna lägga dem på kylning åt honom och så åt han vitt bröd till.

Att wifi fungerar på rummet, som sagt har vi köpt till CC, men det gjorde vi förra ggr också och då fungerade inte wifi:n.

Om det går att välja, så gärna ett rum med dusch, ej badkar."

Så här blev det:
                  

Det som bl.a fungerade bra var att vi fick en liten laddning näringsdrycker att ha med oss, som habilteringen skrev ut åt oss - det hjälpte till för frukost var inte mycket för Jonathan att äta på, likaså i flygplanet. Flygresan var som en dröm, i alla fall dit. J var t.o.m på toa på flygplanet, men ville inte spola eller låsa dörren, så det ordnade jag!
De hade också en perfekt snackbar, gjord för barn tror jag, dit vi gick och åt lunch. Hamburgare, pizza, spagetti och köttfärssås! Toppen! Den turkiska pizzan med falukorv, ost och tomat på blev en favorit för Jonathan.

Jonathan gjorde också upp sina egna rutiner. Efter att ha ätit frukost så skulle vi byta om och bada. Därefter skulle han gå upp och köpa en Twister (grön) och gå upp till hotellrummet och surfa litet (wifi:t fungerade - bra ibland och ibland blev man utkastad eller kom inte in), AC:n i hotellrummet var fantastisk btw, gå och äta lunch, surfa och ta det litet lugnt efter maten, bada några timmar igen, äta middag, byta om och gå till minidisco (www.captainpopcorn.com är deras hemsida - den går varm här hemma nu).

Det som inte fungerade var havet, tyvärr... Där kunde det finnas hajar, så bada i havet blev bara ett kort dopp för oss... Likaså ska jag komma ihåg att ta med mig en schweizisk armékniv, alternativt en skruvmejsel. För om man trycker in knappen på toadörren och slår igen den utifrån så låses den... med utbrott och ångest fick vi så småningom upp den med en nyckel från nyckelknippan...

I övrigt - researrangören www.nazar.se ska ha all eloge för att de ringde och fixade, trixade - hörde av sig, kollade upp och kontaktade oss säkert 3-4 ggr för att möta våra behov!

Mina söner har vant sig vid att åka långt sedan de var små. D, Jonathans storebror, var bara 4 veckor när han första gången gjorde den långa turen upp till Norrlands vackraste – Höga kusten, där jag härstammar ifrån.

Hur gör man för att hålla dem underhållna och nöjda i 10-11 timmars resande?
Jag brukar ha med mig en överraskningspåse, som när de var mindre innehöll några käcka leksaker som passar sig för bil – allt ifrån ficklampor med mönster (som passar bra när det blir mörkt i bilen), till leksaksfläktar, hoppande grodor, blåsinstrument (med inte alltför högt ljud, eller övertejpad högtalare) samt litet kladdfritt godis.

Nu när de är litet äldre (D 13 och J snart 9) så är det bärbar DVD med filmer (varav varsin ny film till resan samt en de kan titta på gemensamt – ofta en nyare Disneyfilm). De har också PSP och storebror har sin smartphone.

Under resan har vi vattenflaskor till alla, som kan tas med in och fyllas på när man tar rast för att äta eller fika på något ställe. Vi är inte så bra på att fika i naturen så vi stannar på de mer tillgängliga fiken/rastplatserna/matställena (oftast McDonalds eftersom Jonathan äter deras mat – har precis börjat äta deras hamburgare som jag skär i bitar åt honom).

Vi har alltid en kartbok med oss, och GPS, där de kan se hur långt vi åkt och hur långt vi har kvar. Det går förvånansvärt bra att även vila en stund när de har ett par kuddar på mittenarmstödet J

Just idag är vi på väg hem. Efter ett stopp på ett köpcentra för att köpa upp födelsedagspengarna för J:s del, så är vi på väg hemåt. En tredjedel av resan är klar och  nu längtar pojkarna hem även fast de saknar mormor, morfar och Daniel. Som Jonathan  sa innan vi  åkte – ”Vi ses nästa gång! Då kommer ni till oss, Ok!”

Kram alla

Anna

Jonathan är, tillsammans med oss alla, på semester hos mormor och morfar. Trots att det är i Norrland så är vädret märkligt bra – bättre än i resten av landet denna julidag. Jonathan tjatar på morfar och pappa att han ska få sätta upp ”badtemplet”, som han kallar deras stora barnpool. Det är klart att de handpumpar upp badpoolen, jag och pappa går 10 ggr med stora vattendunkar med varmt vatten till poolen och morfar sätter på vattnet i vattenslangen. Efter en stund tar Jonathan upp vattenslangen och vattnar gräsmattan lika mycket som i poolen. Med ett illskrik ser vi hur han sätter vattenslangen innanför badbyxorna bak i rumpan och springer om hörnet till huset ;-) Vilken busunge!

Dag 2 är det fortfarande strålande väder och Jonathan vill bada. Han vill egentligen inte bada i samma poolvatten eftersom det nu ligger gräs där i, efter hans springande och hoppande i poolen från gräsmattan J dagen innan.  Nu har han fått koll på det där med vattenslangen och hur man sätter av och på vattnet. Kavat går han och hämtar slangen och springer sedan och sätter på vattnet själv för att få litet mer vatten i poolen. Givetvis får mamma och pappa gå 8 varv med varma vattendunkar också J

När vi ska stänga av vattnet så ropar Jonathan –”Jag gör det!” och springer mot kranen. Sedan kommer han och hämtar slangen. Jag går med och ser till att slangen inte fastnar i några bärbuskar. Om hörnet ser jag Jonathan med slangen och hur buset glittrar i ögonen. Han riktar munstycket mot mig och sätter på vattnet… Jag är ju fullt påklädd (ja, om nu shorts och t-shirt räknas som påklädd…) och vill inte bli genomblöt så jag springer för  glatta livet med en skrattande Jonathan som springer bakom mig med slangen i högsta hugg.

På eftermiddagen fick han sitt lystmäte av vattenbus, då vi tagit med oss en Splashboll som man kopplade till trädgårdsslangen. Här tog morbror Daniel vid och  busade med Jonathan och storebror D alla iförda badbyxor. Vilken härlig dag!

Vilka underbara busungar vi har J på en perfekt sommardag!

Kram på er

Anna

Förutom flygresan, om Jonathan överhuvudtaget skulle gå på planet, så är det maten som oroat mig. Eller rättare sagt bristen på mat som jag verkligen fasat för mest. Jonathan har, som så många barn och personer inom autismspektrat, problem med mat. Jonathans problem är överselektivitet med maten. Han äter helst bara en slags mat i taget här hemma. Just nu är det falukorv, och det är ett visst märke dessutom.

På skolan har Jonathans duktige assistent vidgat hans matvyer till att flyga i det närmaste obehindrat. Där äter han numera många av de ordinarie rätterna som serveras i skolmatsalen, och bara i undantagsfall  hans specialmat (3 olika rätter, varierat över veckan).

Hur skulle detta gå i ett främmande land?? Jag hade tagit reda på, på ett ungefär, vilken mat som serverades på All Inclusive-menyn. Min mans arbetskamrat hade varit där året innan och  berättade en del. Flygbolaget berättade en hel del också, likväl som deras hemsida http://www.nazar.se/kuaqu 

Räddningen skulle vara snacks-tiden från 12.30-17.00 där det serverades allt från hamburgare/pizza till annan mat. Det visade sig till  vår förvåning att frukosten gick bra. Ljust bröd, kex och vatten m.m gick att  äta för Jonathan. Till lunch fanns det turkiska köttbullar, och det åt han alla dagar utom en - då vi missade tiden på "vår" restaurang och  fick leta efter Pearl Bar, som serverade snacks längre - och då var Jonathan så hungrig att han åt en hel hamburgare! De turkiska köttbullarna var ätbara efter att han tömt halva saltkaret över dem, och åt många med god aptit.

Middagen var problem. Det fanns inget förutom bröd och vatten. Tack och lov hade jag  med mig över dussinet näringsdrycker, och det blev hans räddning. Tillsammans med Pringles-chips, som vi köpte för dyra pengar i hotellets souvenirbutik - nästan ett rör varje kväll... Jo, just det, en grön Twister-glass i Aqua Fantasy:s dyra glasskiosk.
 

Vad gör man inte för  att Jonathan åtminstone skulle få någon näring i sig under en vecka?

Kram

Anna

Jonathan stänger dörren till rummet efter att ha bett oss ta fram en alldeles speciell låt på YouTube. Den vi hörde varje kväll på barnshowen i Turkiet... http://www.youtube.com/watch?v=hcm55lU9knw&feature=g-music  Jonathan sjunger högt och har musiken på 6-7 i styrka - hela huset gungar. I Turkiet stod han  på en av Amfiteaterns bänkar och dansade och  spelade låtsastrummor för fulla muggar. Helt fantastiskt att se. Vi som inte ens trodde han ville gå på show, men han insisterade...

Hur gick resan nu då kanske någon här frågar sig?
Vi hade ju fått besked av  flygbolaget innan att vi skulle få platser  längst fram, med bättre benutrymme och få gå på före alla andra på flygplanet, för att minska stressen för Jonathan. Innan dess var det mycket väntan, och det är inte utan att man funderar på om inte Lean och Six sigma kunde göra en bättre process av incheckning och boarding på flygplanen ibland... Vi fick vänta på att  någon skulle komma till incheckningsdisken, trots att det stod att man skulle vara där och checka in 2 timmar innan så fanns ingen på plats förrän en halvtimma senare... Sedan blev det säkerhetskontroll, vilket gick jättebra. Jag hade fått intyg på att jag kunde ha med mig Jonathans näringsdryck i handbagaget, och det  gick bra på dit- och hemresa, tack och lov.

Jonathan var lugn och fin men trodde  förstås att vi skulle åka direkt med flygplanet, vilket inte alls var fallet... Det blev litet godisinköp för honom och storebror på taxfreen och sedan satte vi oss och fikade. Jonathan ville bara åka vid det här laget. Så därefter gick vi mot gaten. Det fanns en liten  lekavdelning där han var en stund. Lekte pirater en stund med ett syskonpar som skulle till London. Maken pratade med personalen vid boardingen och de konfirmerade att vi skulle få gå på nästan allra först - bara ett sällskap med en man i rullstol som gick före.

Boardingen gick sedan jättebra. Vi fick någon minut på oss innan resten av de resande fick gå på planet och det var bra. Jag tog upp hörselkåpor, flygproppar och tuggummin. Efter en stund fälldes DVD:n ned framför oss, till Jonathans förtjusning. Jag förklarade noga för honom vad som skulle hända och att det skulle kittlas i magen när vi åker uppåt. Det gillade han. Sedan började planet backa ut för avfärd. Flygpropparna var obekväma för hans trånga ena öra så den åkte ur och är för evigt borttappad. Tuggummit höll en liten bit, sedan fick jag göra litet IBT-träning när planet steg. "Jonathan - öppna munnen och låtsas gäspa och så tuggar du litet", sa jag, och det funkade! Efter ett litet tag tog han av hörselkåporna och jag påminde honom om att tugga..

Flygvärdinnan la hans näringsdryck på is åt oss, så gulliga! Det behövdes för  det var köttbullar, i sås och potatismos, som inte ens efter bortslickande av mig gick att få i honom - det var ju geggigt... Så det blev näringsdryck - tack och  lov att såna finns. Det visade sig att vi skulle få nytta av de jag packat med mig också...

Hela flygresan gick som en dröm. Jonathan spelade in hans docka Svampbob som var i flygplanet  och busade efter  att barnfilmen slutat. Han  t.o.m gick på toaletten i flygplanet!! Spolningen var det alldeles för högt ljud på, så på  hemvägen  fick han  gå ut och jag spolade åt honom sen. Suveränt!

På Izmirs flygplats blev det litet kris ett tag där några tjänstevilliga turker tog våra väskor och sprang mot bussen med dem. Det var för att få dricks så klart, men det gjorde att vi tappade Jonathan ur sikte några sekunder. Han  blev rädd då och ropade på oss och vi  efter honom - bra att han gjorde det - för något år sedan hade han bara gått... Sedan visade det sig att  det var fel buss - för det fanns så klart TVÅ nr 9... Vi skulle ha bett om specialtransport också, tänkte jag i mitt stilla sinne... Till slut, vid sena 22.15, klev vi ur vid Aqua Fantasys reception. Inget att äta och regnade gjorde det  också. Tack och  lov hade ju barnen i alla fall köpt med sig godis.

Vid läggdags kom all väntan och trötthet till sin spets. Jonathan  skrek att han  INTE ville vara i Turkiet och Aqua Fantasy. Han ville åka hem. Han skrek och grät i några minuter, så pass att hotellgrannarna knackade i väggen. Det gjorde att  han lugnade sig, fick näringsdryck och somnade fort. Vi skakade på huvudet och hoppades innerligt att nästa dag skulle vara  bättre för honom... Vårt flyg hem gick ju om en dryg vecka...?!

Fortsättning följer...

Kram alla

Anna

Hela familjen ska ut och resa om några veckor, vilket jag tror jag berättat om förut. Vi har varit ute på Landvetter och kollat hur det går till och fick ju t.o.m gå upp och titta på säkerhetskontrollen (utanför glasdörrarna men ändå). Jag har dessutom skrivit till flygbolaget och frågat om vi får ha med mat till J, näringsdryck, om vi kan få gå på planet före de andra för att slippa trängsel samt säten med utrymme, eftersom Jonathan vid förra flygresan, och på  biobesök, sparkar i stolen framför hela tiden. Alltihopa har vi fått!

Vi har också fått intyg från habiliteringen för att få ta med oss näringsdryck på planet  och därnere. Så jag ska få låna en hård resväska och  ta med näringsdryck och annat dit ner. Med Jonathans krassa mathållning (eller som  psykologen benämnde det med ett finare ord - överselektivitet gällande mat) så vet jag inte ens om All Inclusive täcker hans matbehov eller kan hitta något att  äta där... Så det  gäller att tänka efter före. Ta med pulver för att kunna göra fruktsoppa om  det  behövs, och näringsdrycker, så bör han klara sig  ett tag. Jag har noga studerat alla recensioner på  http://www.tripadvisor.se/   där man kan söka på hotell och få massor med inhemska och utländska recensioner på  just det hotell man ska till. TOPPEN! Jag ska skriva en  lång recension när jag kommer hem som tack. Och om någon av er har lagt ut detaljerad information där så vill  jag  bara tacka så innerligt mycket. Det är fantastiskt! Jag har nu en ganska god uppfattning om lugna rum, nrserie man ska välja om man vill ha ett lugnt rum, om vilken mat som serveras var och vad man ska passa sig för. HELT otroligt bra!

Idag hade jag lagt in i träningen litet flygförberedelser:

Flygproppar och tuggummi för att förhindra ont i öronen vid start och landning. Det gick bra, även om övningen inte var långvarig. Nu får vi öva några dagar till för att  öva varje kväll veckan innan vi ska åka. Jag har också börjat skriva på en packningslista (eller 4 st - en för kläder och övrigt bagage som ska checkas in, en för mat, en för necessär och en  för handbagage). Hörselkåpor ska jag nu gå och  lägga  till under handbagage, liksom öronproppar, tuggummi och godisnappar :-)

Kram  på er alla

Anna

PS Om jag glömt att  berätta det så gick passkorten, med fingeravtryck, jättebra att ta, trots jättemycket folk, nio familjer före oss i kö och 45 minuters väntan. Tack vare PSP och salta pinnar så gick det jättebra. Vilken skillnad jämfört med förra gången vi skulle ta passkort för fem år sedan... DS