Inlägg publicerade under kategorin Skola

Av Anna - 29 november 2014 13:50

Det har varit en turbulent höst, som på ett sätt gått lättare än jag trodde - för jag befarade det värsta.

All personal kring J byttes ut på skolan. T.o.m hans resurs sedan 6,5 år tillbaka... Det finns mycket att säga om tillvägagångssättet, och det hade kunnat sluta i katastrof. Nu har det varit en del sjukfrånvaro, envisa förkylningar och febertoppar, och det brukar J få när han är stressad, så helt lugnt har det ändå inte varit...


För två veckor sedan kom hans tekniska hjälpmedel, som jag trodde att vi beslutade om på ett skolmöte i mitten av augusti, innan skolstart. Det tog tre månader innan en så enkel sak som en Ipad anlände... Jag tror att alla rektorer och lärare anser mig vara den bitchiga mamman. Strunt i det, som Jonathan skulle säga, för jag kommer aldrig att sluta ligga på för att han ska få den hjälp han behöver.


Hans nya resurs blir bättre och bättre. Vi hade några incidenter med strukturer som inte fungerade, idrottslektioner där han "inte behövde" resurs och som han därför inte ville gå på alls och även ordval och bemötande som inte alltid fungerat klockrent. Nu börjar det ta sig, och förra helgen berömde Jonathan henne, sa att hon var en bra lärare! Så nu kanske... Håller tummarna för det...


I eftermiddag ska han åka med sin ledsagare och lämna julklappar till behövande barn. Vi behöver göra litet ärenden på stan så hon får ta med honom dit...


Skickar med ett klipp som Jonathan gjort, ritat i Paint och infogat bilder i klippet, och publicerat på YouTube, alldeles själv. Han är fiffig min son ;-)


KRAM


Anna

Av Anna - 29 maj 2014 20:51

Rektorn


I en handvändning kan en positiv skolgång vändas till katastrof.

Den allseende rektorn håller allt i sin hand.

Om rektorn är förstående, kunnig och nyfiken

kan barnen lyftas till nivåer man aldrig trodde var möjlig.

Om de ser bara till sitt eget bästa, till sin enårsbudget

eller inte har varken kunskap eller förståelse

så kan de bokstavligen förstöra den största utvecklingen

den mest positiva skolgången för våra barn med autism.


Jag strider och kämpar, jobbar och tränar min son med autism

Jag vill ge honom det han vill - att bli ingenjör när han blir stor

För han kan se bilder i sitt huvud, så mycket han vill bygga

så mycket han vill se i sitt huvud bli en faktisk verklighet.


Så ge honom vingar att flyga

Lämna honom inte i sticket

en fast bas och trygghet att stå på

när det blåser kallt.


Du rektor står där med beslutet i din hand

Ett beslut som bär honom uppåt eller trycker honom neråt.

Valet, beslutet, är ditt och bara ditt.


Men var varse att jag kommer att finnas vid min sons sida

Jag kommer alltid strida

alltid bära

alltid lyfta

alltid förklara, utbilda och propagera

för att alla ska förstå

Han är bara av en annan sort, en annan tanke

En underbar person med hopp och drömmar

som oss alla andra

bara ett annorlunda uttryck i denna bistra normala verklighet...


Min Jonathan - jag kommer alltid att vara din kämpe

Av Anna - 29 maj 2014 20:49

Allting försvinner


I en handvändning försvinner allt det vi så länge kämpat för. Hela laget runt Jonathan ska bytas ut. Det sker oväntat, vi har försökt att få ett möte med rektorn så länge, i ett par månader, utan att bli hörda ens besvarade.


Till hösten ska Jonathan gå i en sammanslagen klass med 27 elever, ny lärare, ny resurs och en ny resursperson till klassen. Det här är ett vågspel som bara vi som är föräldrar till barn med särskilda behov verkar förstå vidden av. Vi som har hört andra föräldrars berättelser om hur omkullkastningen, allt det nya, blivit början till fallet för deras barn. Hur de sedan utvecklats till att bli hemmasittare, utan en chans att få dem till skolan. Detta ska vår son utsättas för.


Hans resurs sedan sex (!!!) år tillbaka ska följa med nuvarande lärare till en ny första klass, där det är ett barn som behöver hjälp. Vi förstår att han inte kan stanna hos Jonathan hela livet, men i mitt huvud tecknas en nidbild av hur första skoldagen till hösten kan se ut för Jonathan. Att han står där, med helt okända vuxna personer runt om sig, i en värld och skoldag som inte är anpassad för honom, utan förståelse och kunskap om hans funktionshinder.


Besvikelsen över att ingen berättade detta, utan vi fick läsa det i ett opersonligt veckobrev hemskickat med en av Jonathans klasskamrater – en av dem som börjar friskola till hösten (en av dem som kan välja…). När man haft en person som resurs så länge som sex år så trodde man att det fanns någon typ av medkänsla, någon typ av personlig anknytning. Men ack så fel vi hade. Jonathan var ett jobb, inte mer, inte mindre.


I efterhand säger resursen, och den lärare Jonathan haft i tre år, att rektorn lagt munkavel på dem. Att de under inga omständigheter skulle prata med oss innan beslutet var klart. Jag vet faktiskt inte vem som gjort mest fel i detta – rektorn med ett fult och omoget ledarskap – eller resurs och lärare, som vi trodde brydde sig – om oss och om Jonathan.


Besvikelsen och oron inför hösten äter upp mig inombords. Jag kan somna, tätt intill min älskade son och man, lycklig att Jonathan mår bra just nu. Vaknar tidigt på morgonen och grubblar. Vad som kommer att hända, ovissheten, rädslan inför om allt går fel?! Vad gör vi då?! Ingen finns där vid vår sida, ensamheten är total.


Jag har mina vänner, andra föräldrar till barn med särskilda behov, som stöttar, ringer och hör av sig. Utan dem vet jag inte vad jag skulle göra, eller vara idag.


Igen är det dags att kavla upp ärmarna, göra sig redo att planera för en möjlig krasch, ha en plan B, C och D i rockärmen. Handlingsplanen och kontaktpersonerna som kanske kan hjälpa oss i höst. OM allt kraschar, OM…

Av Anna - 1 maj 2014 08:19

Det nationella provet i svenska för år 3, både i skönlitterära delen och faktadelen, har Jonathan klarat!

Matematiken håller de på med just nu, och mycket har gått bra hittills, men där vet jag inte med säkerhet att han klarar allt ännu. Jag tror de gör sista provet nästa vecka.


Det är med en tår i ögat, darrande händer och ett jubel i mitt inre!

Min son, som inte kunnat prata, som hade 20 ord vid 4 års ålder, har tagit ikapp det han förlorat och han har klarat de nationella proven i vanlig klass. Jag önskar att alla förstod hur stort det här är. Hur bra hans assistent och lärare är?! En seger som går utöver det vanliga, utöver allt jag någonsin trodde. Som hans lärare sa - nu kan jag lämna över till nästa lärare (4:an) med flaggan i topp!


Kram alla från jublande glada

Anna

Av Anna - 27 januari 2014 20:30

Idag fick vi hem en fin teckning i väskan!

Som sagt, vi är inte bortskämda med teckningar från Jonathan så man är glad för allt.

Speciellt när de är så här fina:


 


Kram alla


Anna

Av Anna - 30 december 2013 21:46

En summering av året som gått är det dags för nu, så här på årets sista dag...


För min Jonathan har livet både blivit bättre men också svårare.

Våren 2013 var underbar, här på väg till skolavslutningen:

 

Sommaren blev helt fantastisk och tillbringades badandes i olika sjöar/hav.

 

I september åkte han båt för första gången, Stena Line till Danmark. Han älskade det och det gick hur bra som helst. Vi gick på Legoland och på Lalandia och hade det hur underbart som helst.

   


När vi kom tillbaka så började höstens problem.

Jonathans assistent prövade ett nytt jobb. Han kom tillbaks efter bara ett par dagar, men någonstans tror jag att det skapade en osäkerhet hos Jonathan. Han började få ont i magen, ville inte gå till skolan.

En hel vecka var han sjuk, feber och förkylning. Därefter fick han inte bara ont i magen utan började prata om bin/flugor i hans mage... Vi stod förvånade, vad är detta?? Andra föräldrar till barn med funktionshinder förklarade att det kan vara ångest... Vi fortsatte insistera på att gå till skolan. Vad kan man annat göra? Både jag och min man behövs på våra jobb och vi vill inte få en hemmasittare...


I november, för några veckor sedan, ringde rektorn en fredag em och förklarade att de skulle låna ut Jonathans assistent i några veckor till en annan klass. Bytlånet gjorde att Jonathan fick en annan kille som resurs. Det var någon typ av akutläge. Man gör bara inte så med en person med autism, ringer på fredag eftermiddag och meddelar att en annan person ska vara där för honom på måndagen... Speciellt inte när hans assistent är specialutbildad inom IBT och varit med honom i över 6 år nu. Så min önskan inför år 2014 är utbildning i neuropsykiatriska funktionshinder för alla rektorer inom skolan. Och om vad man bör och defintivt INTE bör göra...

Av de fyra veckor det var frågan om, var Jonathan sjuk 1,5 vecka. Sedan var det jullov och jag tar några extra semesterdagar för att han ska få ha det lugnt och skönt. Nu hoppas jag att rektorn håller vad han lovat och att J:s assistent kommer tillbaka till honom och klassen i januari.


Jonathan var lyckosamt tomte i luciatåget och var med hela föreställningen:
 

Helt imponerad - jätteduktig!!


Skickar ett par klipp från vår Youtube-kanal som Jonathan spelat in under 2013:


Här hemma pratar vi engelska numera med Jonathan.
Hans lärare säger att han är en av de bästa i klassen på engelska.


Liseberg har vi besökt många gånger detta året!


Jonathans utveckling under året har gått både framåt och bakåt också.

Jonathans framsteg:

Han har efter idog träning börjat gå hem från skolan när storebror kommit hem!

Han skriver själv, ritar och kommer hem med teckningar.

Han får godkänt i de flesta ämnen i skolan, t.o.m över medel i engelska.

Han pratar mycket på engelska och ofta helt korrekt.

Efter mycket träning, och viss renovering av duschen, byte av duschmunstycke m.m så kan han nu duscha helt självständigt.


Det som inte gått är att lära honom att torka sig själv och han har gått tillbaka till att sova hos oss i höst.

Han är mer mammig nu än han varit på ett par år, och jag har ibland svårt att få gå ur huset alls när han/vi är hemma. Ibland är det jobbigt, för man blir så låst, men man får anpassa sig till att ha ett mindre socialt liv - och ha det sociala via nätet istället.


Så vad har jag att hoppas på inför 2013 för mig själv?
Givetvis att Jonathan ska få ett lugnt och problemfritt år.
Jag hoppas inför 2014 att få klart en bok till. Min bokplan för 2013 kom tyvärr av sig, men jag hoppas på att ta upp en av mina andra trådar inför 2014. Jag har fått förmånen att föreläsa litet mer under år 2013, på Tanums strand, på Högskolan och precis innan jul för dagliga verksamheter som arbetar med personer med autism. Jag hoppas att jag själv och Anna P. ska få hålla några föreläsningar fler under 2014.


Hoppas på ett gott nytt och problemfritt år, 2014 - here we come! 


Gott Nytt År på er från

Anna och Jonathan

   


Av Anna - 15 december 2013 13:26

                 

Hej!
Här har Jonathan gjort ett helt häfte om Borås som stad.
Vi är så stolta!

Vilken utveckling han har gjort...!!


Kram alla
Anna

Av Anna - 28 november 2013 08:21

 

Denna har Jonathan gjort alldeles själv!

kram

anna

Presentation


Bloggen handlar om autism och IBT, intensivträning. 2010 gav jag ut Boken om Jonathan, en lång väg till diagnos autism
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9163371634

Fråga mig

26 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Annas Gästbok


Skapa flashcards