Igår var det dags för ett riktigt utbrott. Jonathan hade varit nere hos storebror och sett när han spelade LoL och hade Skype-samtal med sina vänner där. Fly förbannad rusar han upp för trappan. -"Jag vill  också ha det där spelet, Skype och vänner att prata med!" Vi installerade Skype till  honom, men spelet  är för äldre barn/ungdomar och jättesvårt så det vägrade vi. Detta ledde till  ett utbrott utan dess like. Han hutade åt oss med näven och skulle ha det där spelet. Till slut så tog storebror vid och han och Jonathan hade Skype-video-samtal, där de dingade sig med en massa effekter. Då var Jonathan nöjd till slut.

Samtidigt som det är jobbigt när han får de här utbrotten, och det  inte går att prata "vett" med honom, så är det något oerhört positivt i det. Han vill också ha vänner att prata med - är det som är mitt bestående minne av gårdagen. Här hemma har han, tyvärr, inga vänner, och vill inte ha hem någon från skolan heller. Kanske kan i en framtid datorn, Skype och liknande vara hans sätt att  skaffa vänner och likasinnade.

Kram alla - imorgon börjar allvaret här -  fritids för Jonathan och arbete för mig så idag får man verkligen ta vara på dagen
Carpe Diem till er alla
Anna

Specialerbjudande på ”Jonathan – (inte) som andra barn?” samt ”Intensivträning i praktiken för två pojkar med autism”.

Vid köp av bägge böckerna - så får du dem för 99 kr styck!

Bägge böckerna för 198 kr+porto 48 kr.

Läs om  hur utredningar går till och vägen till ett språk för min son med autism i Jonathan-boken, och hur intensivträning (IBT, TBA, ABA, BTI, Lovaas-metoden) går till i praktiken med våra bästa tips på övningar i boken "Intensivträning i praktiken...". Intensivträningsboken är i svartvit inlaga, ej i färg.

Maila mig på jonathanmamma@hotmail.com eller lägg en kommentar här på bloggen!

Ha en fortsatt härlig sommar – det har vi!

Kram

Anna

I går morse kom Jonathan in med mitt shoppingblock i ena handen och en penna i den andra. -"Kan jag ta er beställing?" frågade han mig. "Vi har fruktsoppa  med vatten och bubbelvatten med salt "

Jag bara tittade fånigt på honom med öppen mun - VAD är detta nu då? "Jag tar fruktsoppan då" sa jag, otroligt förvånad. Jag följde efter honom ut i köket och mycket riktigt hade han  hällt upp fruktsoppa i en kopp och gjort iordning tre glas med skum (dvs diskmedel) med salt i.

Till saken hör att jag sedan i början av sommaren, efter att ha haft ett besök hos en arbetsterapeut på habiliteringen, arbetat för att han ska ta saker själv i kylskåp och skafferi. Jonathan hämtar inte ens ett glas vatten själv utan kommer, i bästa fall, med glaset för att jag ska göra det åt honom. Det ska inte vara någon annan heller, utan helst mamma ;-)

Ni kan ju gissa hur förvånad jag blev när han kom med blocket, tog upp beställning och dessutom tagit saker  själv ur kylskåp och skafferi och gjort iordning?!  Heja Jonathan!

I  övrigt hade vi en fantastisk dag igår. Jonathan ville ha spagetti till lunch och åt med god aptit. Det har  han inte ätit hemma sedan han var 1,5 år och retarderade ;-) Vi var och badade allihopa på eftermiddagen  och hade det härligt! Tidigare i veckan investerade vi i en elektrisk luftpump som man även kunde ha i bilen. Vilken härlig uppfinning. Det som förut varit så jobbigt - pumpa upp två stora badleksaker - gick nu på ett par minuter och utan ansträngning. Vi hade prövat den hemma i onsdags när vi pumpade upp den lilla familjepoolen, och det gick också utmärkt! 139 kr på Rusta - och väl värd pengarna! :-)

Kram alla

Anna

Mina söner har vant sig vid att åka långt sedan de var små. D, Jonathans storebror, var bara 4 veckor när han första gången gjorde den långa turen upp till Norrlands vackraste – Höga kusten, där jag härstammar ifrån.

Hur gör man för att hålla dem underhållna och nöjda i 10-11 timmars resande?
Jag brukar ha med mig en överraskningspåse, som när de var mindre innehöll några käcka leksaker som passar sig för bil – allt ifrån ficklampor med mönster (som passar bra när det blir mörkt i bilen), till leksaksfläktar, hoppande grodor, blåsinstrument (med inte alltför högt ljud, eller övertejpad högtalare) samt litet kladdfritt godis.

Nu när de är litet äldre (D 13 och J snart 9) så är det bärbar DVD med filmer (varav varsin ny film till resan samt en de kan titta på gemensamt – ofta en nyare Disneyfilm). De har också PSP och storebror har sin smartphone.

Under resan har vi vattenflaskor till alla, som kan tas med in och fyllas på när man tar rast för att äta eller fika på något ställe. Vi är inte så bra på att fika i naturen så vi stannar på de mer tillgängliga fiken/rastplatserna/matställena (oftast McDonalds eftersom Jonathan äter deras mat – har precis börjat äta deras hamburgare som jag skär i bitar åt honom).

Vi har alltid en kartbok med oss, och GPS, där de kan se hur långt vi åkt och hur långt vi har kvar. Det går förvånansvärt bra att även vila en stund när de har ett par kuddar på mittenarmstödet J

Just idag är vi på väg hem. Efter ett stopp på ett köpcentra för att köpa upp födelsedagspengarna för J:s del, så är vi på väg hemåt. En tredjedel av resan är klar och  nu längtar pojkarna hem även fast de saknar mormor, morfar och Daniel. Som Jonathan  sa innan vi  åkte – ”Vi ses nästa gång! Då kommer ni till oss, Ok!”

Kram alla

Anna

Jonathan är, tillsammans med oss alla, på semester hos mormor och morfar. Trots att det är i Norrland så är vädret märkligt bra – bättre än i resten av landet denna julidag. Jonathan tjatar på morfar och pappa att han ska få sätta upp ”badtemplet”, som han kallar deras stora barnpool. Det är klart att de handpumpar upp badpoolen, jag och pappa går 10 ggr med stora vattendunkar med varmt vatten till poolen och morfar sätter på vattnet i vattenslangen. Efter en stund tar Jonathan upp vattenslangen och vattnar gräsmattan lika mycket som i poolen. Med ett illskrik ser vi hur han sätter vattenslangen innanför badbyxorna bak i rumpan och springer om hörnet till huset ;-) Vilken busunge!

Dag 2 är det fortfarande strålande väder och Jonathan vill bada. Han vill egentligen inte bada i samma poolvatten eftersom det nu ligger gräs där i, efter hans springande och hoppande i poolen från gräsmattan J dagen innan.  Nu har han fått koll på det där med vattenslangen och hur man sätter av och på vattnet. Kavat går han och hämtar slangen och springer sedan och sätter på vattnet själv för att få litet mer vatten i poolen. Givetvis får mamma och pappa gå 8 varv med varma vattendunkar också J

När vi ska stänga av vattnet så ropar Jonathan –”Jag gör det!” och springer mot kranen. Sedan kommer han och hämtar slangen. Jag går med och ser till att slangen inte fastnar i några bärbuskar. Om hörnet ser jag Jonathan med slangen och hur buset glittrar i ögonen. Han riktar munstycket mot mig och sätter på vattnet… Jag är ju fullt påklädd (ja, om nu shorts och t-shirt räknas som påklädd…) och vill inte bli genomblöt så jag springer för  glatta livet med en skrattande Jonathan som springer bakom mig med slangen i högsta hugg.

På eftermiddagen fick han sitt lystmäte av vattenbus, då vi tagit med oss en Splashboll som man kopplade till trädgårdsslangen. Här tog morbror Daniel vid och  busade med Jonathan och storebror D alla iförda badbyxor. Vilken härlig dag!

Vilka underbara busungar vi har J på en perfekt sommardag!

Kram på er

Anna

På ljudgruppen i tisdags fick Jonathan och D, tjejen som också var med, läxa till nästa gång. Den har vi suttit med idag och det har gått jättebra. Han har fått öva på sch-ljud och tje-ljud, det som han har svårast för och där han också lärt in några ord "fel" från den tiden som han inte kunde uttala dem. De har jobbat med praxisalfabetet (se exempelvis Studentlitteratur: https://www.studentlitteratur.se/#sida/classic/13907) på det här sättet:

Orden Tjej och Chips

Och gällande Tje-ljudet:

Orden Sjö och Skylt   

Sedan gjorde de två riktigt bra spel i samma anda och samma ljud:

Bara roligt jobb idag och som belöning fick Jonathan ett Chuggington-tåg (som om vi inte har tillräckligt med tågbanor hemma...) :-)

Läs mer om roliga ljudlekar på utmärkta Ingelas lekstuga: http://ingelaslekstuga.se/Ljudjakt/ljudjakt.htm

En vecka kvar till semestern och jag och Jonathan har nedräkning i almanackan... FFFFF (mån-fre) och sedan LLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLediga länge...

Kram alla och ha en bra kväll

Anna

Jonathan sätter händerna i sidorna, biter ihop tänderna hårt och säger -"Jag vill ringa till Alice i Underlandet, jag vill ringa med Skype!" Och för femtioelfte gången försöker jag förklara för honom att tecknade figurer i filmer inte är riktiga personer. Och att det inte går att ringa till dem, inte med telefonen och inte med Skype... HUR förklarar man att det inte är riktiga personer...??

Till slut fick vi i alla fall spela upp rösterna från Alice i Underlandet från den här sidan:

http://www.behindthevoiceactors.com/voice-compare/Alice-in-Wonderland/

Av nyfikenhet, när han lugnat ner sig litet, så var jag ju tvungen att ta reda på vad han skulle prata med Caterpillar om för något. -"Jo, jag vill veta hur han kom dit och var han varit innan han kom dit till Alice!", sa Jonathan fundersamt.

Om någon har några bra förslag hur man förklarar att serie- och tecknade figurer inte är levande varelser som man kan ringa, så tar jag tacksamt emot förslag!

Kram på er   

Anna

I januari fick vi en inbjudan till en ljudgrupp, några barn och en logoped som skulle träffas och öva ljud. Jag nappar på allt jag får erbjudande om från habiliteringen, så jag sa ja. Inte hörde vi något - förrän det kom en kallelse i maj månad... Det  är till att jobba fort... hmmm....

Jag ringde veckan innan  vi skulle dit och bad att de skulle skicka något om  vad de skulle göra så jag kunde förklara  för Jonathan. När de sedan kom, där vi satt och väntade på habiliteringen, så tog de barnen (som bara var två till antalet -  men det tror jag var bra...) och gick iväg till ett rum med dem och lämnade oss mammor där. I närmare en timme... Men Jonathan kom hoppandes ut med en läxa i handen, glad i hågen. Jag var ytterligt förvånad och jätteglad. När vi skulle dit i tisdags, så ville han inte. Dels hade han varit i djurparken hela dagen innan inte ätit så mycket så det  blev litet bättre efter ett bröd och en  näringsdryck. Jag sa till  honom, när han vägrade gå någonstans ståendes nere i parkeringshuset och bara skrek nej, att vill han inte gå till tjejerna så får han säga det till dem själv. Och efter en 10 minuter med TV-spel så kom  de och han hoppade glatt med.

Sista gången är nästa tisdag - så då får vi se om det blir ett  stort nej eller ett  glatt hoppande med.

Kram alla

Anna