Idag har Jonathan gjort sin läxa och tränat IBT-träning.

Läxan från skolan var detta:

  Bokstaven I

Här ska han längst upp höra ljudet I när jag läser upp ordet. Eftersom  han inte förstått början, slutet och mittemellan så gör vi det med siffror. På plats 1, 2 eller 3 och han satte det  klockrent varje gång.

    Skriva siffran 4

Det  här är en otroligt tråkig uppgift och för er som ändå måste göra det så är det bättre att använda roligare uppgifter i den här boken:

  Siffror och räkna

Här finns roligare uppgifter, spårade (förritade streck) som man kan  börja med när man skriver siffror, och framför allt mycket (!!!) roligare uppgifter.

Den här boken köpte jag på Bokus, men den går säkert att  hitta i välsorterad bokhandel också :-) Länk till boken på Bokus:

http://www.bokus.com/bok/9789173396011/60191-siffror-och-rakna/

Här är en sida från boken som vi jobbade med idag:

Utöver det så har vi också spelat sifferpussel - eller avancerad siffer-lägg-lika

  Här ska man hitta varje bit... Tyvärr så är det  samma färg, och har man då  huvudet med sig (som Jonathan  har gällande siffror och logik) så hittar man mycket snart ett mönster ;-) Nästa gång är det siffrorna 16-24 så får vi se om han klarar det. Vid matematikscreeningen på skolan kunde han nu räkna till 39!!!

I torsdags kom  Jonathan hem med en teckning. Klistrar in den  som större bild här nere så ni kanske kan se vad det är:

Fyrkanten i mitten  är en TV, Musse pigg i rutan och nedanför har Jonathan skrivit sitt namn. Det är Disney Channel förstås ;-)

På vänster sida går det längst ner att läsa ordet Toys, så vi  fortsätter med engelska ord också - inte pedagogiskt men man får jobba där intresset finns! ;-)

Kram alla från glad

Anna

Ann, en god vän och författare till en nyutgiven bok som heter "Lilla Ängel" har precis varit på föreläsning med Bo Hejlskov Elvén. Jag var på en föreläsning med honom för flera år sedan och det är en av de bästa jag varit på. Ann delade med sig följande från föreläsningen:

Fyra saker som jag vill delge från Bo Hejlskovs föreläsning i veckan:
1. Tidshjälpsmedel är bara bra om de används till att PÅBÖRJA aktiviteter. annars enbart stressande och av ondo. Bättre att säga t ex "Du måste sluta spela dator efter den banan och en till". Våra barn MÅSTE få ta tid på sig. Hade de inte haft det behovet så hade de varit snabbare. Klara avgränsningar gör det enklare att avsluta. T ex för att få barnen med sig hem efter en utflykt eller tivolibesök hittar han på en annan aktivitet för at få in dem i bilen. "Nu kör vi och köper glass". FÖr att få dem att påbörja en aktivtet gör han en kort aktivitet innan, t ex "Nu dricker vi detta glaset saft alt denna koppen kaffe och när det är färdigt går vi ut och iväg.

2. Att våra barn har svårt att se samband kan man förstå när han frågade sin 15-åriga dotter med ADHD om varför man sätter frimärke på ett brev. Svaret han fick var att det var för att var snyggt. Hans "vanliga" tioåringar har svarat "för att brevbäraren ska få lön eller att det är betalning för att brevet ska komma fram".

3. En person som hotar verbalt säger egentligen bara "Stick härifrån" och vill återfinna sin självrespekt. BACKA!!!!!! Sitt alltid ner för att lugna ner en ansträngd situation, slappna av så mkt det går. Nyare forskning visar att personer med npf har precis lika välfungerande spegelneuroner som "vanliga" vilket man inte trodde innan. En del t o m BÄTTRE fungerade vilket gör att de känner av andras känslotillstånd bättre än andra människor. Däremot har de svårt att skilja ut VEM som bär på känslan - är det du eller jag som är arg? Känslor smittar.

4. Anpassa alltid geografin först, det är billigast och enklas. T ex en dörr som smälldes igen så andra elever bröt fingrana satte de en broms på, sen var det inget kul att sparka/smälla igen dörren och problemet försvann.

Och mer om föreläsaren hittar ni här:

http://www.hejlskov.se/

Hans helt fantastiskt bra bok finns också att köpa här:

http://www.studentlitteratur.se/o.o.i.s?id=2474&artnr=33497-01&csid=66&mp=4918

"Problemskapande beteende..."

Kram alla föräldrar till NPF-barn därute... Hoppas ni vet och känner vilket fantastiskt jobb ni gör med era barn

Anna

Vi stod där vid busshållplatsen vid skolan idag. JOnathan ville åka bussen hem, vilket är bara två hållplatser, men det är en liten lyx jag tycker jag kan unna honom. Han ÄLSKAR att åka buss. Igår ville han ha busskortet och titta på. -"Vad står det där mamma?", frågade Jonathan mig och pekade på bussbolagets namn. -"Västtrafik", svarade jag. Så när vi stod vid busshållplatsen pekade han upp mot busskurens skylt och sa -"Västtrafik!". Mitt hjärta jublade - jag vet att det inte är att läsa, men bara att han känner igen så många skyltar nu - det är underbart!

Det stod en farmor med sitt barnbarn, som hon hämtat vid skolan. Jonathan pratade på - han pratar sååå mycket nu. Uttalet är fortfarande otydligt, men fullt förståeligt för många. Farmorn tittade och stirrade på Jonathan där han hoppade omkring vid busskuren. Jag kom på mig själv att stå och le när jag tittade på Jonathan. En Jonathan som svarade så fint på mina frågor om hur de haft det i skolan och om de varit ute i skogen idag... Jag log, för jag kunde nästan se hur farmorn funderade på hans uttal och hans ibland litet konstiga och udda meningar, för hur skulle hon kunna veta att han inte pratade alls när han var 4 år?! Nu är han 8 år och pratar på och hela jag sjöng inombords. Om man kunde tala om det för de som stirrar för att han rör sig knirkigt, hoppar och grejar, pratar med sitt udda språk - tala om för dem att det är en sån gåva ATT han talar, svarar på mina frågor korrekt. Det är som att se en diamant där de bara ser en grå smutsig sten...

Stor kram från bussåkarna idag...

På skolan håller de nu på  med bokstäver, rättare sagt en bokstav - bokstaven S. Jonathan kom hem i onsdags och visade mig DVD - att de sett på "Fem myror är fler än fyra elefanter".

  Och när Jonathan skulle borsta tänderna på kvällen så visade han mig i sin Fem Myror-alfabetsbok att det var bokstaven S som de tränar på nu.

Jag frågade hans assistent, M, om vad jag skulle träna nu för  att hjälpa skolarbetet framåt. Han tyckte skriva bokstäver, börja med bokstaven S, och även bokstäverna i ordning, så att det sitter.

Dagen efter hittade jag denna leksak, som visade sig vara både billig (nedsatt från nästan 500 kr till 200 kr (Expert som säljer ut OnOff-leksaker) och jättebra:

   Mumin - min första dator (3-5 år)

Med riktig liten datormus så kan  man navigera bland spel och pedagogiska övningar. Närmare 30 övningar finns på  den lilla datorn. Bokstäverna står i bokstavsföljd   

Övningarna är inom ämnena  Matematik, Minne och logik, Bokstäver-ord-siffror samt musik och spelen. Svenska rösten är Mumin, och på  klingande finlandssvenska levererar han uppgifterna   

Kan varmt rekommendera denna, och har ni barn som inte är där än  så fanns även  en  gul "Min första dator" för 115 kr :-) Såg också mycket bra ut, men för lätt för Jonathan tror jag.

Nu letar vi  olika ord på S för att utöka hans ordförråd och ge honom fler valmöjligheter.

Kram alla

Igår köpte vi ett sällskapsspel som jag inte trodde på... alls... Dels så var det nedsatt i pris från 249 kr till 70 kr på BR leksaker.

http://www.br-leksaker.se/Märken/Lagerutförsäljning/TOY%20STORY%20Buzz%20kommer%20till%20undsättning.aspx?id=624040&q=

Sedan var det från Toy STory, som Jonathan vägrar titta på alls. Därefter så skulle vi bygga ihop det och det såg plastigt och tråkigt ut... Hur ska detta gå tänkte jag??

Spelet var fullkomligt förträffligt, och spelades av hela familjen, med de vänner vi hade på besök i går kväll och även på två man hand (jag och Jonathan, men även pappa och Jonathan och Dominic och Jonathan) så var det helt OK.

Hur spelet går till - man ska knuffa bort den flygande Buzz Lightyear så att han inte slår ner "mynten" som ligger i din färgs fack! Och javisst - en perfekt färgövning och finmotorikövning som ger litet IBT-poäng också ;-)

Kan varmt rekommenderas!

Spelet står framme på hedersplats - mitt på vardagsrumsbordet, och jag misstänker att vi lär få ha det framme några dagar (veckor...) till...

Kram alla

Anna

Idag var det dags, första dagen i första klass. Idag börjar allvaret!

Dagen till ära iklädd jeans och skjorta så gick vi iväg till första klass. Och det gick så bra. När läraren ropade hans namn sa han -Ja! Fröken frågade - Bor du ...gränd och har telefonnummer xxxxx?? - Jag vet, svarade Jonathan. Så härlig!

Här är tre foton från hans morgon i första klass:

Allt gick så bra och han är så duktig min kille - tummen upp för så mycket. Håll alla era tummar att allt går bra för honom framöver - som  sagt, nu är det allvar och den riktiga skolan...   

Kram alla från  glad

Anna

Vi går på anhöriggrupp genom autismföreningen här i vår stad. Jag kan varmt rekommendera det, även om det är saker som man ibland tycker är jobbiga att höra så växer man genom att höra och ibland kunna berätta om sina egna erfarenheter om och med andra. Kika gärna in på www.autism.se och se om din lokalförening också har det. 

I fredags, igår, kom ett brev från habiliteringen, att de ska ha en anhöriggrupp där, och där vår kära psykolog L (som också var vår psykolog under stora delar av IBT-programmet, och även ledare för matskolan) kommer att delta. Det kan inte hjälpas - jag får gå på båda. Det ger SÅÅÅ mycket att prata och diskutera med andra föräldrar. Jag kan varmt rekommendera det.

Kram alla

Anna

Mib lämnar ofta goa kommentarer på sidan och här kommer några av hennes tips:

Minns att vi också gjorde ord och satte fast på möbler och annat hemma när Tjabolina och Tjabo var små. Mina barn var (och är) väldigt intresserade av forntiden på olika sätt. Just då var det dinosaurier och jordens uppkomst, vulkanutbrott m.m som gällde. Indianer tyckte dom var häftigt också. Vi satte upp ett lakan i en dörröppning som jag hade ritat ett stort träd på och ett stort hål som de kunde kliva in igenom. På andra sidan satt en indian (jag) och berättade sagor om nåt. Sen gick vi ut på ordjakt i lägenheten och då var det såna ord som dinosaurienamn, jord, eld, vulkan osv. Jättesvårt kan tyckas men med motivation följer ju också kunskap för dom här barnen, så jag tror att det öppnade upp ett intresse för det skrivna ordet och om inte annat så var det alla fall jättejättekul! :-)

Om maten:

Vilken kul grej med det där spelet! Toppenbra! När Tjabolina var liten var hon krånglig med maten.... eller det har hon alltid varit men just då alla fall så slutade hon äta det ena efter det andra och till slut var det bara ris och ketchup som dög... kanske nån bulle på sin höft. Men vi gjorde en kostcirkel. Klippte ur tidningar och klistrade och så. Sen kollade vi den varje gång hon åt så det fanns nåt på tallriken från alla bitarna, det tyckte hon blev kul och det funkade faktiskt. Några år senare åt hon tills hon spydde istället.... då fick vi räkna portioner...

Mib:s blogg:

http://mibfilosoferar.blogspot.com/

TACK Mib och ni andra för era kommentarer!

Alltid lika upplyftande och härligt att höra era erfarenheter!

STOR KRAM

Anna