M oP

25 augusti 2012 10:42

Jag håller med om att Jonathan var meddelsam vid den tidpunkten.
Kan det ha varit vaccinet ändå? Han var intresserad av "lampan" också,men inte sen. Kram M

Anne

25 augusti 2012 16:04

Hej
Jag känner igen det där. Vår son tittar mycket på när han var liten och fram till 2,5 års ålder var han kommunikativ och uppmärksam och pratade som vilket barn som helst. Sedan blev han mer avskärmad och svår att få kontakt med. Harald Blomberg och hans anhängare tror att det är vaccin och andra miljögifter som orsakar autism men att det kan läka. Funderar på att gå på kurs 13-14 oktober i Solna som Eva Johansson kommer att hålla i. Rytmisk rörelseträning och diet vid autism, nivå 1. Jag har boken "Autism - en sjukdom som kan läka" men jag är skeptisk. Vill veta mera. Vänliga hälsningar

mariellejohnsson

29 augusti 2012 20:26

Nu kommer kärringen mot strömmen.... Jag tror inte det kan läka. Det kan säkert förändra sitt "utseende", att symtomen mildras så att säga. Och där kan säkert IBT vara en väg tänker jag. Diet kan också påverka, det har jag sett på nära håll, en flicka med grav epilepsi som sen blev helt symtomfri pga diet. Det finns nog mycket man kan göra för att våra små juveler ska må bättre och få ett bättre liv. Men vi vet inte ändå när vi står en bit bredvid så här, om hur de tänker. För trots allt så är det oftast i tankarna autismen visar sig allra allra mest.
Sen finns det ju dom som mognar så pass mycket att de inte har så många symtom att dom når upp till alla kriterier som vuxna. En del säger att det liksom växer bort, men man kan också tänka att dom får så mycket copingstrategier så dom faktiskt kan kompensera så mycket att det inte märks längre.
Det här är bara mina teorier.... :-D
Vår dotter var tillsynes också mer "normal" som liten, men trots det går det att hitta tecken ändå. Tidiga tecken som man minns nu i efterhand men som man inte hade en tanke på då.

Kramar!

Jenny

13 september 2012 12:07

Jag känner igen mycket av detta inlägg, min son var också glad och närvarande innan han fyllde 2 sen har han nu perioder då han går mycket in i sig, har fått många steriotypa rörelser, pratar och komunicerar än men byter ut mer och mer ord för läten, jag är livrädd och har precis samma känsla av att autistmen kommer och tar min son. Han är idag 2,5 år. Det är svårt att få andra att se och förstå det för han är verbal och förstår mycket (än?) har stunder då han är väldigt med (än?) men somsagt så har han mer och mer beteenden för sig. Finns det bara teorier? Det känns Så hemskt att inte förstå va det beror på, stå maktlös utan att kunna stoppa eller veta vilken riktning det kommer att gå:/

mariellejohnsson

25 september 2012 15:58

Fortsätter att spekulera kring det här.... Och kanske var det så att Gabriella var sämre en lång period mellan 3 och ca 11, sen kom ju puberteten och det var inte lätt heller, men nu när hon är 23 så är hon helt annorlunda. Förutom lite bokstavliga tolkningar så interagerar hon väldigt bra. Och hon är social och det går att skoja med henne. Det är så mycket som är positivt nu. Kramar!