I går skulle vi åka till storstaden och gå på Universeum. Jonathan gallskrek redan i entrén. Så vi gick och fikade först och Jonathan lugnade ner sig. Så vi gjorde ett försök och betalade de 450 kronorna i familjebiljett (puuh vad mycket pengar). Vi gick in och det gick bra. Sedan skulle vi åka upp med en linbana och det gjorde Jonathan rädd. Pappa fick lyfta upp honom och bära honom hela vägen med linbana, som tack och lov var ganska kort.

Sedan kom det ännu roligare. Där vi skulle gå in så var det mörkt med svarta plaststripes som hängde för och dimma. Om Jonathan var rädd innan så blev det än värre när vi bar honom igenom det storgråtandes och skrikandes. Suck... Det var länge sedan han hade det så jobbigt nu. Allt har gått så bra, affärer och olika ställen och så ett sådant här bakslag.

Nere vid fiskarna - vid de stora akvariumen lugnade han ner sig. Sedan kom vi neråt regnskogen och vi hann knappt komma innanför dörren så gallskrek han igen. Så jag sa åt min man att jag tar honom och går över till andra sidan (experimentum eller så) så fick storebror och maken gå igenom regnskogen och komma bort till den andra delen sedan. Det gick mycket bättre. När vi kom ner på våning 3 (?!) så hade de gjort en sport-sektion med hinderbana och andra roliga klättergrejor till litet mindre barn. Där var vi i uppemot en halvtimme. Sedan hade de ställt upp en polisbil, en testbil från Volvo och fronten på en lastbil som man fick klättra upp i. Det var toppen och vi stannade ett bra tag där.

Jag frågade Jonathan på vägen hem om han kunde tänka sig att åka till Universeum igen. Nån annan dag fick jag till svar...

Snöiga hälsningar

Anna