I januari fick vi en inbjudan till en ljudgrupp, några barn och en logoped som skulle träffas och öva ljud. Jag nappar på allt jag får erbjudande om från habiliteringen, så jag sa ja. Inte hörde vi något - förrän det kom en kallelse i maj månad... Det  är till att jobba fort... hmmm....

Jag ringde veckan innan  vi skulle dit och bad att de skulle skicka något om  vad de skulle göra så jag kunde förklara  för Jonathan. När de sedan kom, där vi satt och väntade på habiliteringen, så tog de barnen (som bara var två till antalet -  men det tror jag var bra...) och gick iväg till ett rum med dem och lämnade oss mammor där. I närmare en timme... Men Jonathan kom hoppandes ut med en läxa i handen, glad i hågen. Jag var ytterligt förvånad och jätteglad. När vi skulle dit i tisdags, så ville han inte. Dels hade han varit i djurparken hela dagen innan inte ätit så mycket så det  blev litet bättre efter ett bröd och en  näringsdryck. Jag sa till  honom, när han vägrade gå någonstans ståendes nere i parkeringshuset och bara skrek nej, att vill han inte gå till tjejerna så får han säga det till dem själv. Och efter en 10 minuter med TV-spel så kom  de och han hoppade glatt med.

Sista gången är nästa tisdag - så då får vi se om det blir ett  stort nej eller ett  glatt hoppande med.

Kram alla

Anna

Här kommer en Youtubefilm när Jonathan och pappa åker Jukebox på Liseberg!

Enjoy!

Anna

Förutom flygresan, om Jonathan överhuvudtaget skulle gå på planet, så är det maten som oroat mig. Eller rättare sagt bristen på mat som jag verkligen fasat för mest. Jonathan har, som så många barn och personer inom autismspektrat, problem med mat. Jonathans problem är överselektivitet med maten. Han äter helst bara en slags mat i taget här hemma. Just nu är det falukorv, och det är ett visst märke dessutom.

På skolan har Jonathans duktige assistent vidgat hans matvyer till att flyga i det närmaste obehindrat. Där äter han numera många av de ordinarie rätterna som serveras i skolmatsalen, och bara i undantagsfall  hans specialmat (3 olika rätter, varierat över veckan).

Hur skulle detta gå i ett främmande land?? Jag hade tagit reda på, på ett ungefär, vilken mat som serverades på All Inclusive-menyn. Min mans arbetskamrat hade varit där året innan och  berättade en del. Flygbolaget berättade en hel del också, likväl som deras hemsida http://www.nazar.se/kuaqu 

Räddningen skulle vara snacks-tiden från 12.30-17.00 där det serverades allt från hamburgare/pizza till annan mat. Det visade sig till  vår förvåning att frukosten gick bra. Ljust bröd, kex och vatten m.m gick att  äta för Jonathan. Till lunch fanns det turkiska köttbullar, och det åt han alla dagar utom en - då vi missade tiden på "vår" restaurang och  fick leta efter Pearl Bar, som serverade snacks längre - och då var Jonathan så hungrig att han åt en hel hamburgare! De turkiska köttbullarna var ätbara efter att han tömt halva saltkaret över dem, och åt många med god aptit.

Middagen var problem. Det fanns inget förutom bröd och vatten. Tack och lov hade jag  med mig över dussinet näringsdrycker, och det blev hans räddning. Tillsammans med Pringles-chips, som vi köpte för dyra pengar i hotellets souvenirbutik - nästan ett rör varje kväll... Jo, just det, en grön Twister-glass i Aqua Fantasy:s dyra glasskiosk.
 

Vad gör man inte för  att Jonathan åtminstone skulle få någon näring i sig under en vecka?

Kram

Anna

Jonathan stänger dörren till rummet efter att ha bett oss ta fram en alldeles speciell låt på YouTube. Den vi hörde varje kväll på barnshowen i Turkiet... http://www.youtube.com/watch?v=hcm55lU9knw&feature=g-music  Jonathan sjunger högt och har musiken på 6-7 i styrka - hela huset gungar. I Turkiet stod han  på en av Amfiteaterns bänkar och dansade och  spelade låtsastrummor för fulla muggar. Helt fantastiskt att se. Vi som inte ens trodde han ville gå på show, men han insisterade...

Hur gick resan nu då kanske någon här frågar sig?
Vi hade ju fått besked av  flygbolaget innan att vi skulle få platser  längst fram, med bättre benutrymme och få gå på före alla andra på flygplanet, för att minska stressen för Jonathan. Innan dess var det mycket väntan, och det är inte utan att man funderar på om inte Lean och Six sigma kunde göra en bättre process av incheckning och boarding på flygplanen ibland... Vi fick vänta på att  någon skulle komma till incheckningsdisken, trots att det stod att man skulle vara där och checka in 2 timmar innan så fanns ingen på plats förrän en halvtimma senare... Sedan blev det säkerhetskontroll, vilket gick jättebra. Jag hade fått intyg på att jag kunde ha med mig Jonathans näringsdryck i handbagaget, och det  gick bra på dit- och hemresa, tack och lov.

Jonathan var lugn och fin men trodde  förstås att vi skulle åka direkt med flygplanet, vilket inte alls var fallet... Det blev litet godisinköp för honom och storebror på taxfreen och sedan satte vi oss och fikade. Jonathan ville bara åka vid det här laget. Så därefter gick vi mot gaten. Det fanns en liten  lekavdelning där han var en stund. Lekte pirater en stund med ett syskonpar som skulle till London. Maken pratade med personalen vid boardingen och de konfirmerade att vi skulle få gå på nästan allra först - bara ett sällskap med en man i rullstol som gick före.

Boardingen gick sedan jättebra. Vi fick någon minut på oss innan resten av de resande fick gå på planet och det var bra. Jag tog upp hörselkåpor, flygproppar och tuggummin. Efter en stund fälldes DVD:n ned framför oss, till Jonathans förtjusning. Jag förklarade noga för honom vad som skulle hända och att det skulle kittlas i magen när vi åker uppåt. Det gillade han. Sedan började planet backa ut för avfärd. Flygpropparna var obekväma för hans trånga ena öra så den åkte ur och är för evigt borttappad. Tuggummit höll en liten bit, sedan fick jag göra litet IBT-träning när planet steg. "Jonathan - öppna munnen och låtsas gäspa och så tuggar du litet", sa jag, och det funkade! Efter ett litet tag tog han av hörselkåporna och jag påminde honom om att tugga..

Flygvärdinnan la hans näringsdryck på is åt oss, så gulliga! Det behövdes för  det var köttbullar, i sås och potatismos, som inte ens efter bortslickande av mig gick att få i honom - det var ju geggigt... Så det blev näringsdryck - tack och  lov att såna finns. Det visade sig att vi skulle få nytta av de jag packat med mig också...

Hela flygresan gick som en dröm. Jonathan spelade in hans docka Svampbob som var i flygplanet  och busade efter  att barnfilmen slutat. Han  t.o.m gick på toaletten i flygplanet!! Spolningen var det alldeles för högt ljud på, så på  hemvägen  fick han  gå ut och jag spolade åt honom sen. Suveränt!

På Izmirs flygplats blev det litet kris ett tag där några tjänstevilliga turker tog våra väskor och sprang mot bussen med dem. Det var för att få dricks så klart, men det gjorde att vi tappade Jonathan ur sikte några sekunder. Han  blev rädd då och ropade på oss och vi  efter honom - bra att han gjorde det - för något år sedan hade han bara gått... Sedan visade det sig att  det var fel buss - för det fanns så klart TVÅ nr 9... Vi skulle ha bett om specialtransport också, tänkte jag i mitt stilla sinne... Till slut, vid sena 22.15, klev vi ur vid Aqua Fantasys reception. Inget att äta och regnade gjorde det  också. Tack och  lov hade ju barnen i alla fall köpt med sig godis.

Vid läggdags kom all väntan och trötthet till sin spets. Jonathan  skrek att han  INTE ville vara i Turkiet och Aqua Fantasy. Han ville åka hem. Han skrek och grät i några minuter, så pass att hotellgrannarna knackade i väggen. Det gjorde att  han lugnade sig, fick näringsdryck och somnade fort. Vi skakade på huvudet och hoppades innerligt att nästa dag skulle vara  bättre för honom... Vårt flyg hem gick ju om en dryg vecka...?!

Fortsättning följer...

Kram alla

Anna

Igår hände något väldigt speciellt. Min man skulle kolla om man kunde få upp våra gamla filmer på nya Smart-TV:n. Han fick upp några filmer där vi spelat in Jonathan, filmer som säkert var 3 år gamla eller så. Min  man ropar till  mig och Jonathan att  komma och titta. Han säger till mig -"Kolla vilken skillnad - hur mycket bättre Jonathan pratar idag!"

Jonathan kommer sedan också, tittar på filmen i några sekunder. Han säger - "Jag var sönder då!" och går iväg in till datorn igen. Min man och jag bara tittade på varandra med tårar i ögonen.

Ha en underbar dag

Anna

Hela familjen ska ut och resa om några veckor, vilket jag tror jag berättat om förut. Vi har varit ute på Landvetter och kollat hur det går till och fick ju t.o.m gå upp och titta på säkerhetskontrollen (utanför glasdörrarna men ändå). Jag har dessutom skrivit till flygbolaget och frågat om vi får ha med mat till J, näringsdryck, om vi kan få gå på planet före de andra för att slippa trängsel samt säten med utrymme, eftersom Jonathan vid förra flygresan, och på  biobesök, sparkar i stolen framför hela tiden. Alltihopa har vi fått!

Vi har också fått intyg från habiliteringen för att få ta med oss näringsdryck på planet  och därnere. Så jag ska få låna en hård resväska och  ta med näringsdryck och annat dit ner. Med Jonathans krassa mathållning (eller som  psykologen benämnde det med ett finare ord - överselektivitet gällande mat) så vet jag inte ens om All Inclusive täcker hans matbehov eller kan hitta något att  äta där... Så det  gäller att tänka efter före. Ta med pulver för att kunna göra fruktsoppa om  det  behövs, och näringsdrycker, så bör han klara sig  ett tag. Jag har noga studerat alla recensioner på  http://www.tripadvisor.se/   där man kan söka på hotell och få massor med inhemska och utländska recensioner på  just det hotell man ska till. TOPPEN! Jag ska skriva en  lång recension när jag kommer hem som tack. Och om någon av er har lagt ut detaljerad information där så vill  jag  bara tacka så innerligt mycket. Det är fantastiskt! Jag har nu en ganska god uppfattning om lugna rum, nrserie man ska välja om man vill ha ett lugnt rum, om vilken mat som serveras var och vad man ska passa sig för. HELT otroligt bra!

Idag hade jag lagt in i träningen litet flygförberedelser:

Flygproppar och tuggummi för att förhindra ont i öronen vid start och landning. Det gick bra, även om övningen inte var långvarig. Nu får vi öva några dagar till för att  öva varje kväll veckan innan vi ska åka. Jag har också börjat skriva på en packningslista (eller 4 st - en för kläder och övrigt bagage som ska checkas in, en för mat, en för necessär och en  för handbagage). Hörselkåpor ska jag nu gå och  lägga  till under handbagage, liksom öronproppar, tuggummi och godisnappar :-)

Kram  på er alla

Anna

PS Om jag glömt att  berätta det så gick passkorten, med fingeravtryck, jättebra att ta, trots jättemycket folk, nio familjer före oss i kö och 45 minuters väntan. Tack vare PSP och salta pinnar så gick det jättebra. Vilken skillnad jämfört med förra gången vi skulle ta passkort för fem år sedan... DS

I veckan fick vi hem Jonathans skriftliga omdömen från skolan. Vi är jätteglada för svenskan där han räknas nå målen och har knäckt läskoden! Yeah!!! Till vår häpnad har dock Jonathan risk att inte nå målen i matematik i skolan (och SO och NO men det är inte lika förvånande...). Är det något han alltid varit duktig på så är det siffror och räkna. När han var 4 år och bara hade 20 ord i sitt vokabulär så var 9 av dem siffror - från 0 till 8! På utvecklingsbedömningen han gjorde för ett år sedan var logik och  se mönster (vilket det är mycket matematik är uppbyggt av) där  han låg högst, t.o.m några år över hans biologiska ålder!

På omdömet står det en  kommentar, att Jonathan inte kan  automatisera talen 0-10. När vi prövar honom muntligt så kan han ju, pappa har nu sedan vi fick omdömet frågat honom några ggr per dag, han klarar det i stort sett varje gång! Om det är snabbt, nja, alla barn med autism har en betänketid gällande de flesta frågor man ställer. T.o.m vilket godis han vill  ha :-)

Jag har läst och  gogglat internet för att lära mig mer om automatisera tal, och kom då över denna rapport:

"Hur hänger lässvårigheter och matematiksvårigheter ihop?" av Ingvar Lundberg & Görel Sterner

http://www.ur.se/mb/pdf/Texter/Svarigheter_matematik_lasning.pdf

Något som direkt slog mig när jag läste artikeln var dåligt arbetsminne. Det där har jag ju hört förut, av psykologen som gjorde utvecklingsbedömningen och av logopeden på Mun-H-Center förra året. Till veckan ska vi till habiliteringen och ha det  årliga utvecklingssamtalet, eller vad det nu kallas. När vi nu är "ute-i-kylan" så får vi träffa specialisterna 1 ggr per år i bästa fall, mot att vi under IBT-träningen träffade dem varannan vecka. Det är skillnad på den tidsperioden... Nåja, vi ska i alla fall ta upp det här med arbetsminnesträning igen. Logopeden vi träffade för någon månad sedan sa att de inte hade det, vilket verkar konstigt. Tack och lov har min medförfattarinna Anna gjort detta  på  egen hand med sin son. Arbetsminnesträningsprogram kan man köpa på Elevdata och köra själv! Så det kommer jag att beställa när vi kommit hem från vår semesterresa.

Idag har jag och Jonathan följdaktligen  tränat matematik. Av vår kära och goa avlösare fick vi tips om en utmärkt websida. Vår avlösare är nämligen utbildad lärare och är springvikarie i skolan. Då plockar hon fram material ibland på www.lektion.se Vilken toppensida! Här kommer två lektioner som vi kört idag i ämnet matematik - om talkamraterna 2 och 3 samt Lilla additionstabellen. Och för er som har barn i särskola fanns även lektioner utlagda för det! Toppen!

Om Jonathan klarade det? Lilla additionstabellen satt som en smäck!

Kram alla

Anna

En veckas sjukdom har gett att vi ligger efter med skolarbetet.

I förrgår var  Jonathan bättre så vi satte oss och jobbade.

Jag pratade med hans lärare och hörde vad han behövde jobba på.

Vi gjorde ett par sidor till i läseboken.

Sedan tog jag fram magnetbokstäverna och vi bildade ord med dem.

Lätta  ord på tre bokstäver som man kunde byta ut lätt, som BÄR, LÄR och avslutade med LÄSA :-)

I asken låg det från en tidigare omgång där han fått skilja på Bokstäver och Siffror i kategorisering på IBT:n.

Vi fortsatte ett bra tag och skrev små ord och nonsensord med magnetbokstäverna! Härligt och roligt! Jonathan är så duktig nu och är nära att knäcka läskoden helt. Saknas några bokstäver (svårt för bl.a V och Å, Ä,Ö)  och sedan läser han sakta och bokstaverande. Men han börjar läsa på allehanda saker - skyltar, tidningar, när vi är i butiker etc. Det är jättekul!

Sedan använde jag siffrorna och vanliga kronor och en femkrona för att räkna med:

Här fick Jonathan skriva siffrorna. Vi diskuterade att 5-krona var lika med 5 enkronor.

Han var helt med på detta. Får se om han kanske kan få kronor och handla med på jourbutiken ;-) Kan också vara bra träning.

Vi gick över till vanlig räkning i favoritboken:

Jonathan var superduktig! Som belöning fick han en Hot Wheels.

Kram och Glad Påsk allihopa

Anna