Autism vanligare hos barnbarn till kvicksilverförgiftade!

Under första delen av 1900-talet förgiftades många spädbarn av kvicksilverhaltigt tandpulver (Pink Disease – se nedan) som slutade användas på  1950-talet. Nu visar det sig att det är sex gånger vanligare med autism hos barnbarn till offren än hos den övriga befolkningen, enligt en studie vid Swinburne University i Australien på 522 överlevande*: mercury-linked-to-autism 
Gener + miljö
Enligt forskarna visare studien att autism orsakas av en kombination av genetiska faktorer och miljöpåverkan, dvs nedärvd känslighet för kvicksilver och exponering för metallen.

Läs mer på http://kemikaliedetektiven.se/wordpress/?p=19328

Lika intressant är detta:

http://www.youtube.com/watch?v=v_D7GBU4QZs

D-vitaminbrist en orsak till autism, eller saknas det en del D-vitamin för våra barn generellt?? Så glad jag är att jag fortsätter att ge D-droppar till Jonathan efter tips av en mamma!

Intressant!

Kram

Anna

För alla er som har barn med språkstörning, med eller utan kombination autism och intensivträning så kommer det bra produkter på Serholts förlag:

  Hitta Ljudet

Hur många ljud finns i ordet?

Detta spel går ut på att räkna antal ljud i ord för att så småningom kunna identifiera ljuden och koppla ljud med bokstav. Spelet innehåller bildkort med olika ordlängder samt röda och blå markörer att lägga under bilden. De blå markörerna används till konsonanter och de röda till vokaler. Spelarna drar var sitt kort och lägger markörer efter antal ljud som ordet innehåller. spelet går att spela med eller utan tävlingsmoment. Handledning medföljer.

   Som det låtter

Efterlikna världens alla ljud!

Med detta spel tränar du artikulation i lekens form. Här ska du härma olika ljud - från djur, människor, fordon och annat. Spelarna tar sig runt på spelplanen och drar bildkort under spelets gång. Bildkortet visar vilket ljud som ska efterliknas. Hur låter en tuta, en orm, ett tåg, en prutt eller en puss? På ett roligt sätt tränas svårproducerade ljud som p, b, d, t, r, s och så vidare. Tre olika spelvarianter presenteras i den handledning som medföljer.

https://www.serholt.com/produkter/svenska/sprakforberedande/Som-det-later/

Jag tror det blir beställning av den sista till Jonathan.

Vi har fått remisstid till Mun-H-center i Göteborg för Jonathan nu! Tyvärr var vi tvungna att flytta första tiden då bilen är inne på lagning då, så tiden blir först i oktober.

Kram alla

Anna

I ett härligt samarbete så kan ni nu vinna Intensivtränings-boken på Emilys fantastiska hemsida/blogg. Titta närmare in här:

http://www.myperfectbaby.se/?p=1872

OCH LYCKA TILL!

Kram från

Anna

Kategori fiskar Fåglar

          Människor - djur

   Djur - vilda/tama

       spadar

   Djur

    hattar, bollar

      katter, apor

Matskolan fortsätter att leva vidare med Jonathan, som nu även prövat små små bitar av kassler och pyttipanna. Han tyckte inte det var gott - men han smakade och fick sin belöning. Han är nu några få rutor från att få sin stora belöning och åt därför köttbullar 3 ggr i går, kom och bad om det. Han är inte dum...

Skolavslutningen gick lysande, och vi fick mycket oväntat besök av mormor, morfar och morbror. Jättekul!!! Nu ser vi med tillförsikt fram emot höstterminens start i första klass!   

Kram på er

Anna

Nu har jag gått på kurs på habiliteringens matskola, tre tillfällen. Det har varit en resa som fått positiva resultat. Varför går man då en matskola? Jonathan äter mat, men äter bara två rätter hemma och tre andra rätter på skolan. Förhoppningen är att han ska kunna äta litet mer varierat i alla fall. Därför anmälde jag mig till matskolan när det erbjudandet kom från habiliteringen. Jonathan är vad de kallar ett selektivt ätande, överselektivitet.

Vi har försökt att få honom att äta alla möjliga olika rätter, mycket som var samma som han äter i skolan och liknande det. Men inget har fungerat... Inte ens med bra förstärkning så har han velat prova något annat än det han äter varje dag.

På kursen fick vi vid andra tillfället dela upp oss i två grupper, en grupp där beteendet runt matbordet och mat var värsta problemet och så vår grupp där selektivitet var största problemet. Det var jättebra att få höra andras historier och hur deras barn fungerade. Ofta är det ju det som ger mest. När vi kom till mig och jag förklarade hur vi hanterat detta, såsom vi gjort vid IBT-träning hela tiden, så sa C, som ledde gruppen, att  vi kanske begärt för mycket av Jonathan. Att det var för stort steg att äta ny mat så att vi måste ta mindre steg.

Så första veckan hade jag en köttbulle på en tallrik bredvid hans vanliga mat. Inget annat. Vilda protester men jag sa bara lugnt att den  skulle stå där. Efter ett par dagar började jag förbereda honom på att till helgen skulle han äta av den. Och dagen innan gjorde jag förstärkningsschemat och förklarade idén.  Samtidigt förklarade jag att det gällde även om han bajsade på toaletten så fick han stickers. Då  åt han upp köttbullen och gick sedan direkt till toaletten och försökte bajsa!

Den här veckan äter han  en falukorvsskiva.

Kram till er alla från överlycklig

Anna

I går träffade vi Jonathans lärare som han ska ha i första klass. Det blev, en del tack vare min kära vänner på FB:s kommentarer och  stöd, ett positivt möte. Jag hoppas att den goda känslan stannar kvar. Läraren har erfarenhet av en annan elev som hon haft som hade autism dessutom! Hon var helt familjär med begrepp som arbetsminnesträning, talsyntes och andra hjälpmedel och hade en positiv inställning - inte bara till Jonathan utan även mot och med Jonathans resurs. Det kändes som om de redan inlett sitt samarbete. Hoppas nu att detta håller i sig.

I övrigt går det framåt  med mat och bajsande på toaletten, inte på pottan. Jonathan har nu ätit köttbullar till maten, två stycken varje dag och vid ett tillfälle spagetti till, varje dag sedan vi satte upp belöningstavlan (spelet). Varje dag har han gått på toaletten och bajsat, och även om det fortfarande tar emot (toaringen är av porslin och han tycker den är för kall - men vill ändå inte gå på  den andra toaletten - det här med att generalisera är inte vår son  så bra på direkt ;-) såsom många med autism).

I helgen ska jag öka insatsen och introducera falukorv (vilket han också äter på skolan - men inte hemma) till den vanliga maten. Vi får se hur det går.

På fredag är det  ännu en matskolekurs. Jag har fortfarande inte gjort hemuppgiften, men tänkte ta med mig belöningstavlan och visa istället :-) Jag har också frågat Jonathans resurs om jag kan få låna med mig den matdagbok han fört. Och det får jag ;-)

Kram allihopa från en glad och tacksam

Anna

Jag har nyss avslutat ett härligt samtal. För en tid sedan hjälpte jag en god vän med sin vårdbidragsansökan. Igår kom beskedet - de får helt vårdbidrag för sonen. Jag blir så glad, för de förtjänar verkligen detta. De jobbar hårt med sin son och jag vet att de inte alltid haft det lätt... Och i mitt hjärta känns det skönt att jag har kunnat hjälpa till - i det jag kan en liten del om och håller på att skriva en bok om tillsammans med en annan Anna - vårdbidrag för barn med autism. Att dela med sig av sin kunskap så att det hjälper någon annan är för mig den yttersta belöningen. Inuti mig är det detta som är det viktiga för familjer med funktionshinder - att de får hjälp att orka, för att träna, för att klara av vardagen eller med något så konkret som en vårdbidragsansökan. För det är förutom alla utredningar och andra jobbiga undersökningar också en jobbig bit. Inte bara ska man fylla i blanketter rätt utan man ska också försöka beskriva sin vardag och sitt barn - hur det skiljer sig mot ett normaltillstånd. Vad då normaltillstånd, normalt barn?! HUR ska man veta om det är normalt att klippa tånaglarna på sitt barn när det sover för att de inte klarar av känslan i vaket tillstånd, eller att klämma in tandkräm i den gamla tandkrämstuben för att de slutat tillverka den sorten och bytt smak på den nya förpackningen? Är barnets utbrott normala - skriker alla barn i en timme för att man svängt fel i rondellen på motorvägen (och inte åker förbi Leos lekland som barnet siktat in sig på)?? HUR ska man veta när det bara finns ett normaltillstånd - sitt barns? För oss som har syskon till barnet är det kanske lättare att jämföra, men inte alltid...

Själva processen med vårdbidrag är jobbig - för det man beskriver är inte utveckling utan det mest jobbiga av allt - hur långt ifrån ens barn är gentemot normala barn i samma ålder. En jämförelse jag oftast inte gör i vardagen, för det skulle sänka mig och Jonathan och är inte rättvist mot honom. För han gör framsteg VARJE DAG, och jag vill se de framstegen - inte hur mycket han skiljer sig från sina klasskamrater Amanda och Marcus - utan för den han är - min unike specielle och underbare son... Därför är vårdbidragsansökan så jobbig tycker jag - det är så negativt, samt att man måste söka om det vartannat år. Varför? Det står ju i läkarintyget att det är ett livslångt funktionshinder?! Och de som har barn med Downs syndrom får det beviljat tills barnet är 19 år, har jag hört... Varför får inte vi det för våra barn?!

Många funderingar, men ikväll ler mitt hjärta. Jag har hjälpt till litet för att någon ska få det litet bättre - en skön känsla! Stor kram till dig E - ni har gjort det bra!! Och bra för er son också!

Kram alla

Anna