Jag sitter här hemma och jobbar nu innan vi ska på behandlingsmöte. Så får Jonathan, som var hemma igår, då han hade frossa och ont i magen i går natt, vara hemma ett par timmar extra... Så jag sitter här och skriver - tar en liten paus nu för fika, och skriva ett par rader på bloggen.

Vi är nu inne på fortsättningsövningar och några avancerade övningar. Jag har svårt att få med Jonathan till träningsrummet och köra bordsträning. Om han fick skulle han helst sitta vid datorn hela tiden, men vi försöker få med honom till lekrummet någon timme varje kväll och där tränar vi samtidigt som vi leker. Han är jätteduktig och nu har legogubbarna börjat ställa frågor till varandra ;-) Det som är kul är att Jonathan ställer frågor nästan lika mycket som jag numera. -Vad står det där, mamma? frågar han ständigt och jämt. -Vad är det där? frågade han mig i går kväll när jag tog på mig mina pyjamasbyxor med komönster på (jag har dem inte särdeles ofta, men nu var allt annat i tvätten...). Det som är roligt är att han nu ställer frågorna "rätt", alltså med rätt intonation och med känsla i rösten. Det är härligt.

I övrigt är det upp och ner. Humöret är det ner på - mycket nej och vill inte. Språket är bättre än någonsin och han överraskar oss med nya ord och meningar minst ett par gånger varje vecka. I slutet av förra veckan tog hans Omega-3 Eye-Q slut och under helgen och igår när han var hemma med pappa så kom hans Jonathanska tillbaka. Jag var och köpte Omega 3 på lunchen!!! Vet inte varför han reagerar så starkt på det, men jag ska aldrig, aldrig få slut på det igen...

Kram på er

Anna

I dag blev jag så där modfälld igen. Jag hämtade Jonathan på dagis - allt var bra och han hade haft en bra dag. När jag hjälpte honom att klä på sig så sa han att han ville hem och spela Roller Coaster Tycoon. Ja, sa jag, men vi ska åka förbi pizzerian först och hämta pizza. -Jag vill inte ha, sa Jonathan, och skakade bestämt på huvudet och tittade på mig. -Nej, sa jag, du behöver inte, men jag måste hämta pizzorna, eftersom jag, pappa och storebror ska ha dem. När jag körde förbi ingången hemma så blev Jonathan vansinnig och skrek och sparkade i bilen. Jättekul...

- Vi måste till pizzerian först, sa jag bestämt igen. Nu var han alldeles rödgråten och skrek -NEEEEEJ! Jag vill hem!!!

-Du kan stanna i bilen, sa jag, med lugn och bestämd röst (försökte vara som han i Mannen som talar med hundar - Calm and assertive! - det fungerar inte med barn med autism kan jag säga...). Jag smällde igen bildörren och sprang in på pizzerian. Hämtade pizzorna, och kontokortsläsaren tog en evighet på sig. Medan den höll på sneglade jag ut mot bilen. Mitt hjärta tog ett skutt - Jonathan var på väg rätt över vägen mot pizzerian, bildörren öppen, en bil som åkt förbi och var längre bort på gatan. Jag rusade ut - Jonathan, kom, det kan komma en bil, ropade jag till honom. -INTE köpa pizza, sa han. Jag stannar här, ska inte åka hem, var nästa besked från Jonathan. Suck...

Efter tio minuter i kylan utanför pizzerian med Jonathan sittandes på dörrtrappen så gick vi till bilen, med halvkalla pizzor, rödgråtna ögon för Jonathan och en inte alls lugn och bestämd mamma, som dock i alla fall inte höjt rösten åt min lille autistiske son under hela tiden... Tja - bättre dag kunde man ha...

Kram på er

Anna

Tydligen en artikel i DN för någon dag sedan enligt följande sida:

http://lottabrinck.wordpress.com/2010/02/10/d-vitaminbrist-bakom-autism/

Ett stort tack till den tjej som tipsade om D-vitamin för 1,5-2 år sedan. Sedan dess får Jonathan D-droppar (som man ger till bebisar - tidigare AD-droppar) varje dag. Det enda jag eg. är fundersam över är koncentrationen om det räcker med 5 droppar per dag. Ännu ett kosttillskott jag inte slutar med   

Idag var vi på behandlingsmöte, och det gick jättebra trots att Jonathan börjar bli förkyld (igen!!! ska det aldrig sluta?!). Nu ska vi träna kategorier, vilket vi gjort förut, men mer avancerat och flera olika kategorier. Vi ska också träna former - triangel, fyrkant etc. Vi visade litet munmotoriska övningar, och Jonathans resurs visade 3 motoriska övningar i rad. De gjorde varannan gång - så varannan gång sa Jonathan vad resursen skulle göra; -Snurra tre gånger, klappa händerna två ggr och hoppa tre gånger, sa han. Helt otroligt! Givetvis klarade han även resursens olika motoriska övningar.

När jag kom och hämtade honom på dagis i eftermiddag så blödde han näsblod. Suck - ska de här sjukdomarna aldrig sluta...? Trots vitaminer och solsken så slutar det aldrig...

Kram på er

Anna

  Som första läsare av den bok som jag skrivit om Jonathan så ska ni få läsa inledningen till "Jonathan - inte som andra barn":

"Jonathan

Han kommer emot mig, med sitt underfundiga lilla leende och blicken snuddar upp mot mina ögon, möter inte ögonen men jag ser att han ser att jag ser på honom. Han vänder ryggen mot mina ben och trycker sig emot dem, vill vara nära. Så vänder han sig om och sträcker upp händerna under mitt linne och bara håller sig där – glad att känna kroppsvärme och närhet – att bara vara där jag är. Så sticker han in sitt lilla huvud under linnet och drar ner mig så att han kan vara inne i linnet, sina små armar runt min hals och bara kramar mig. Denne underbare lille särpräglade son, som njuter av allt i sin närhet, och som låter mig vara där i hans mirakulösa värld. Att få se in i den världen för bara en sekund, att vara i nuet i hans värld i hans underliga omfamning av inte så lilla mig, är ögonblick av storhet och känsla, vad världen skapades och drivs av.

Jag bara sitter där på knä, hans armar runt min hals och hans lilla suck som om han mest av allt vill krypa in i mig och stanna där för alltid. Hans lilla leende som skymtar där han står, tiden som stannat och står…och…lukten av vidbrända hamburgare som sakta kryper inpå mig, när jag måste avbryta vår paus från världen för att rädda spisen från antändning.

Jag ser efter honom med förundran när han går iväg, nej struttar iväg på sitt litet udda vis, lika lycklig som för någon minut sedan i denna underliga omfamning. Han är min son, min härligt specielle och med autism drabbade son."

Nu ska vi se om någon vill ge ut den också..

Kram på er

Anna

Ikväll var vi i leksaksbutiken och kikade. Jonathan har blivit bjuden på kalas om två veckor och vi skulle köpa present. Så såg han Rorri racerbils garage/verkstad och ville ha det. Nej, sa jag, det kostar för mycket. Om du bajsar på toaletten, sa jag, ska jag köpa den åt dig. Vad var det första han gjorde när han kom hem? Jomenvisst - satte sig på toa och bajsade. Sedan ropade han på mig - Mamma, kolla här, och hoppade upp och ned. Och mycket riktigt låg där litet bajs i toaletten. Helt otroligt! Det går att muta honom i alla fall  

Ha en underbar dag!

Efter regn kommer solsken, eller vad är det dom säger? Jag tror jag döper om det till efter snö så kommer det ännu mer snö - och önskar att de kunde skicka alla snöröjare härnere i västra Sverige på kurs upp till Norrland... suck...

Kram på er

Anna

Jonathans storebror är galen i skjuta-spel, men får givetvis inte andra än de som är från 12+. Vi håller stenhårt på åldersgränserna. Det hindrar ju inte honom från att surfa på Youtube efter Counterstrike och andra roliga spel. Ikväll bjöd han in lillebrorsan till det. De sprang runt här på övervåningen med varsitt låtsasgevär/pistol och JOnathan ropade saker som "Jag ska döda dig!". Hmmm - inte riktigt vad jag trodde han skulle kunna säga, men ändå. Han låtsades vara död när storebror sköt honom och gömde sig bakom dörren och "sköt" storebror när han kom springande... Inte dåligt för en kille med autism som inte ska kunna låtsaslekar?! Även om det inte är det jag önskar mest att han ska kunna göra och säga så log vi, jag och maken, stort när han spelade död på vardagsrumsgolvet!

Hans storebror lyckas få med honom på saker som vi aldrig skulle klara. Om det är för att det är för litet barnasinne kvar, eller om han helt enkelt har andra sätt att säga det till Jonathan. Där vi misslyckas så lyckas han oftast. Det är som att han har en inbyggd förmåga att klara av honom så bra. Han är jättebra med andra mindre barn på fritids med, även om jag alltid sett det som en kompensation för den lillebror som inte riktigt blev som alla andra... Kanske är det inte så ändå - det kanske är en förmåga han utvecklat eller fötts med? Vem vet? För Jonathan är den ytterst värdefull och snällare och härligare storebror kunde han inte ha fått - min älskade förstfödde son!

Kram på er från förkylda familjen, i alla fall jag och Jonathan

Anna

Om det alltid vore så här.

Glad vaknade Jonathan bara en kvart efter att vi väckt honom. Han sprang in på toa och lyfte upp locket, drog ned kalsongerna och kissade i toaletten. Sedan gick han in vardagsrummet åt upp det mesta av sina smörgåskex han får till frukost och drack hälften av mjölken. Några minuter sedan sa han - Nu åker vi till dagis! Mamma, du måste packa badkläderna! Jag tappade hakan och bara tittade på honom...

När jag hämtade honom på dagis var han överlycklig, sträckte händerna i luften och sa -Jaaaa, nu åker vi till simskolan. Han var en dröm i omklädningsrummet och var omklädd innan jag hunnit få av mig tröjan ens en gång. Simskolan var väl kanske inte en dröm, men han gjorde några saker som de andra, och simmade på rygg och flöt på rygg med min flythjälp. Och så hoppade han från kanten sisådär 25 gånger...

Ibland, vissa dagar, känns allt så normalt. Man får glädjas dessa dagar men inte vänja sig vid det - för sedan kommer det NEEEEEJ och utbrott igen... När man minst anar det... Men idag, kära ni, är jag sååå glad.

Så mycket han pratar också - vi blir förvånade varje dag - han är så duktig. Det känns som de nya munmotorikövningarna också gör nytta.

Ha en underbar helg

KRAMAR till er alla

Anna

När vi skulle börja med IBT-träningen så fick vi en inköpslista. Den har jag till slut hittat (håller på att leta febrilt i mitt material för att få klart några kapitel till på boken jag håller på med om Jonathan). Det står så här:

"Exempel på material som kan vara bra att ha inför start av Intensivinlärning på beteendeterapeutisk grund för små barn med autism.

Det bör finnas dubletter av detta material.

• Små lådor/askar
• Klossar i olika färger och format
• Docka, bestick, mugg
• Leksaksbil
• Mjukisdjur
• Maraccas
• Trumma
• Hammare
• Stora bilder eller föremål som kan sättas upp på väggar/gardiner/dörrar
• Enkla vanliga föremål i barnets vardag, ex. sked, mugg, bil, bok, docka, tandborste, hårborste (kam), leksaksdjur både vilda och tama
• Bilder/kort på vanliga föremål i barnets vardag. Det finns stora billiga vykort på blommor, djur, mat, fordon som är bra. Det finns också bra lottospel med fotograferade vardagsbilder.
• Fotografier på barnets närstående personer
• Enkla pekböcker med bara en bild per sida
• Av dessa saker behövs både föremål och bild tex penna, mugg, sked, bok, docksäng, dockstol, telefon, krita, pensel, tvål, sopborste, boll, bil, flygplan och tågvagn
• Tom äggkartong och sorteringslåda med fack
• Ett antal knappar av olika sorter
• Duplo/legobitar
• Enkelt lottospel
• Olika föremål av färgerna röd, blå, gul och grön
• Tallriksunderlägg
• Matchningsföremål

Av dessa saker nedan behövs bara en uppsättning:

• Något enkelt pussel
• Ljudlotto, fråga efter detta i leksaksaffärer, finns att köpa från SICA www.sica.se. Orchard-spelen har också ett bra ljudlotto (min kommentar)

Bra att ha tillgång till lamineringsmaskin och ev. en spiralbindningsmaskin.

Förstärkning - och något roligt vid paus.

Hemsidor de rekommenderar:

www.trollreda.se

www.lul.se

www.autismforum.se

www.pedagogisktperspektiv.se

www.frolundadata.se

Bildbaser förmedlade av föräldrar:

www.joeschedule.com

Bättre sent än aldrig - för er som frågade efter denna tidigare.

Kram på er

Anna