Efter en tur ner till stora vägen för att räkna bilar, som är Jonathans och pappas kvällsnöje, så försökte han nu igen med att sätta sig på toaletten.

Jag är så glad - min duktige son har precis bajsat på toaletten (som han varit livrädd för tidigare) mot att han ska få åka till Lek- och Buslandet! Lek- och buslandet - här kommer vi!!!!!!!!!!

Godnatt och ha en underbar kväll, dag, helg - whatever   

JÄTTEKRAMAR från superglad Anna

Jonathan igår kväll: "Mamma, om jag bajsar toan, då kan vi åka till Lek- och buslandet?!", nickar kraftigt och går med bestämda steg mot toaletten. Vad ska man säga - han har själv kommit på vad han behöver göra, och vilken förstärkning (belöning) han vill ha för det... Jag är igen - förstummad, förvånad och otroligt glad. Om man förstår de sakerna så tycker jag att han kommit fantastiskt långt i sin utveckling... Det öppnar också nya möjligheter för oss, eftersom man kanske då i skolan kan locka med att om du gör dina läxor så kan vi åka till.... (Liseberg eller annat roligt ställe) den och den helgen...

Framför allt tycker jag att det visar hans medvetenhet, och också hans nu mer och mer utvecklade språk. Just nu sitter han och bygger Lek- och Buslandet i RollerCoasterTycoon-programmet. Där kan man bygga hus och så lägger man in attraktioner inuti husen, eller bygger husen runt om attraktionerna. Jonathan är superduktig på det här nu...

Såna här kvällar så sitter jag och småler för mig själv (eftersom min man är med store sonen på fotbollen) med tårar i ögonen av ren och skär lycka. Detta hade jag aldrig trott för två år sedan...

Kram

Anna

Föräldramötet behövde vi aldrig informera på eftersom det var ett stort för bägge klasserna (nästan 40 barn som börjar förskoleklass till hösten - de är 19 i Jonathans grupp!!), så de ville att vi istället skulle informera i september då det skulle vara ett litet mindre möte med bara den klassen.

Förutom att jag lyckades riva ner en plastblomma när vi hastade in och satte oss, 2 minuter innan mötet skulle börja, så gick allt bra. En av lärarna, han som ansvarar för Jonathans inskolning, berättade för oss att Jonathan varit på besök under dagen och till Jonathans resurs stora häpnad satt sig ned i matsalen och ätit mjukbröd, med smör på, bara sådär... Vi gapade också...   

I går var de i skolan igen och skulle då äta i matsalen tillsammans med den andra förskoleklassen. Det hade gått jättebra - Jonathan åt hamburgaren som serverades och var borta och hämtade mjölk ur mjölkmaskinen. Hade gått hur bra som helst...

Jag har fått tagit två stora duster med Jonathan den senaste veckan, en och en halv vecka. Han har haft sånt otroligt temprament - och velat av och an. När vi är hemma vill han inte gå ut, och när vi är ute så vill han inte gå/åka hem. I måndags förra veckan, då jag skulle till Maxi och handla litet mat till resan, var en sån dag. Jonathan skulle prompt följa med till Maxi och handla. När vi kom fram såg jag på honom och sa att nu får du inte springa ifrån mig inne på Maxi, jag har inte tid att springa efter dig. Vi går in och handlar det vi ska och sedan går vi därifrån. Han går ur bilen och ställer sig med armarna i kors och tittar stint på mig och säger - "Mamma, jag ska INTE handla på Maxi, jag ska åka hem!" Då brann det till inne i mig och så sa jag - "Nej, Jonathan, du skulle åka med till Maxi och handla och då SKA vi handla!". Så hämtade jag en vagn och lyfte upp honom i den. Han skrek och grät 20 minuter inne på Maxi men jag körde runt honom tills han slutade. Det var jobbigt men det gick.

Sedan hade vi en kamp med honom uppe i Norrland också, som slutade med att mormor sa till honom - "Då åker vi då Jonathan! Hejdå!" Då kom han jättesnabbt. Sedan satt han i bilen och sa så många meningar i rad som vi aldrig hört -"Det här är omöjligt!", och slog ut händerna i en uppgiven gest. "Jag vill inte vara hos mommo och morfar! Jag vill åka hem, hem till Borås!" Ååååh - vi kunde ju inte le åt honom, för surare min får man leta efter, men mitt hjärta hoppade till. Så många meningar, så rätt uttalat, ja vad ska man säga. Han kan prata nu!

Tråkiga nyheter om boken. Förlaget vill att vi ska inrikta det åt annat håll, men jag är i alla fall inte så pigg på det. Har mailat kära Irene (om du läser detta) och frågat henne vad hon vill. Tanken är ju att underlätta för andra föräldrar som också intensivtränar med sina barn. Jag tror inte jag vill släppa det. Då ger jag hellre ut boken på Vulkan...

I söndags när vi kom hem hade jag gjort en spelplan till Jonathan där han skulle få jobba för ett Pinguhus. Tanken var att dra ut på hans jobbande (intensivträning) för leksaker, och få honom att jobba en stund varje dag. Nja, han gjorde alltihop på en dag - så vi jobbade sammanlagt 5 timmar i söndags... Hmmmm... Inte vad jag tänkt men han är otroligt ihärdig när han vill något ;.-)

Ett stort tack till Nilbilder för CD-rom-skivan. Det kommer en bok i brevlådan när den är klar!!!!!!!!!! http://www.nilbild.se

Kram på er alla

Anna

Här skiner solen idag och igår i soliga Norrland, östkusten. Härligt har vi det!

I går var vi till mormor och morfars stuga och barnen fick fiska med morfar, morbror och pappa, medan jag och mormor (min mamma) lapade sol på den 70 kvm stora altanen min bror byggt till sitt hus. Härligt! Vi var ute hela dagen.

På hemvägen åkte vi till stora Höga Kusten-bron och äventyrs-lekplatsen där... Förutom att Jonathan inte ville gå därifrån så var det jättebra. Ska lägga ut litet foton i nästa blogg så ni får se. Det är så vackert - både bron och utsikten... Härligt.

Idag är det också fint väder, men idag har vi inga direkta planer. Till affären och köpa mjölk och sockar till min man (som jag glömde att ta med - hoppsan...). Nu är det lunch på övervåningen.

Ha det så jätteunderbart... Jag tror vi ska ut litet sedan och bli mer röda i ansiktet ;-)

Anna

Idag var det fint väder och vad gjorde vi då? Var ute på lekplatsen, påtade i trädgården eller målade vindskyddet?! Nej, vi åkte till Liseberg. Och härligt var det. Jonathan vågade inte åka något först, känns som han har litet startsträcka där han behöver värma upp. Så vi inledde med gulliga Kaninresan. Sedan blev det full fart. Barnkarusellen, Lilla Lotsen, Trummeliten och på slutet Kaffekopparna. Popcorn och ett par spel - Tankracet och det med bollarna. Med bollarna var vi själva och Jonathan kunde kasta bollarna i sin takt och vann ändå en nyckelring med Balder på.

Den här gången blev det ingen stjärnvinst, men jag vann i alla fall en liten nyckelringsbil i Tankracet. Jonathan har bilen fastsatt i dragkedjan i sin jacka nu.

En helt underbar dag och allt gick jättebra. Vi fick springa efter Jonathan några gånger, han kan INTE sitta still eller stå still en sekund numera... Men stå i kö och vänta på sin tur kan han. Och han kan ta på och av flytväst (barnbåtarna som han åkte med pappa). Trummeliten åkte han själv med storebror som snurrade så att i alla fall jag skulle ha blivit mer än yr och åksjuk... Men Jonathan han bara skrattade... FANTASTISK dag, underbart väder och rätt så litet folk... Mmmmm..

27 ggr sa sedan Jonathan "Liseberg stängt" under hemresan och under kvällen, för att försäkra sig om att det stängde efter vi gick och inte har öppet igen, eller...?! Varför han repeterar det? Vem vet? Vi bara besvarar att "Ja, Liseberg har stängt, öppnar annan dag" 27 gånger.

Kram på er

Anna

"Neeeeeeeeeej! Jag ska inte gå till dagis, aldrig... Jag ska gå i skolan, förskolan!" Jonathan är arg och ledsen, 20 minuter för att övertala honom att gå till dagis en dag till - "Ni ska ju ner till skolan och skolgården idag!" Samtidigt som jag hatar att lämna honom på dagis i det upprörda tillståndet, så glädjs ändå mitt hjärta. Min son VILL börja skolan! När vi väl kommit in i hallen på dagis så kommer Jonathans härliga resurs, drar fram en stol och sätter sig mittemot Jonathan som sitter och smågråter på bänken. "Gå du, Anna, han blir bra två minuter efter att du gått!" säger han med ett litet leende. "Vinka till mamma Jonathan!", säger resursen till Jonathan och det gör han, trumpet och halvdant :-( Inte roligt att se honom rödgråten och ledsen innan man går...

Vid 15-tiden så kom jag för att hämta honom, vi ska upp och kolla hörseln. Det har vi redan försökt 2 gånger och misslyckats. Taktik 3 har varit att köpa ett leksakspaket på lunchen, INTE förbereda honom innan utan ta det när jag kommer och vi är på väg mot bilen. Han börjar gråta direkt. Så förklarar jag lugnt och bestämt ("calm and assertive" säger alltid Ceasar från programmet "Tala med hundar" - och hans principer för att vara flockledare kan man ju alltid ta till sig...) att vi SKA åka dit, att de vill hjälpa honom att se så att hans öron och hörsel (det man hör) fungerar bra, och att det är låga tysta ljud han ska lyssna på.

Det gick bra till slut att få honom med sig och vi kom upp till kassan på mottagningen bara 2-3 minuter efter utsatt tid. De säger åt oss att vi ska längst bort i korridoren. På vägen går han in i ett rum där dörren stod öppen och börjar tala bestämt om för tjejen därinne att han minsann INTE ska lyssna på några höga ljud. Så säger jag till honom att vi inte ska in till henne och får honom att gå ut därifrån.

På väg neråt korridoren kommer den "riktiga" audionomen och säger "Hej, Jonathan! Dig har jag väntat på!". Jonathan börjar nästan att gråta och går längst in i hennes rum, i hörnet sätter han sig i en fåtölj. Jag VILL INTE, säger han, när hon föreslår att vi ska gå in och titta i hennes ljudrum. Tack och lov så var detta en kvinna som kunde bemöta barn som Jonathan. Hon tog en sån liten klocka och visade för Jonathan - ljuden kommer bara att vara så här höga sa hon, bara små ljud... Så blinkade hon till mig och satte igång programmet därinne i ljudrummet. Då hörde Jonathan ljudet och blev nyfiken. Så sa jag till henne - "Kan du inte sätta på en bild också ?" Det gjorde hon på en av dataskärmarna och då blev Jonathan jätteintresserad. Hon körde två bilder på den med låga ljud till. Jonathan kom närmare men var fortfarande inte inne i rummet. Då sa hon "Jonathan, nu får du komma och titta på den andra datorn härinne, den ser du inte därifrån dörren!" och vem kommer in och sätter sig på stolen - bara sådär... Helt underbart.

Sedan fick hon göra alla ljuden och det kommer fram katt, hund, larv med åtta fötter osv. när Jonathan hör ljuden och reagerar på dem. Efter det får han en hink med bollar och en tom hink. Han ska lägga i en boll i den tomma hinken när han hör ljudet. Han klarade även det prickfritt. Hon tar honom i händerna, ser honom i ögonen (så gott det går) och säger "Du var bäst av alla barnen jag haft här idag. Vad du lyssnade bra!" På vägen ut sa hon att hon egentligen skulle göra en öronmätning också, men låter läkaren nästa gång få göra den, så att han får ett gott och bra minne härifrån.

Jag tackade henne innan vi gick, för hennes utmärkta bemötande! Och ja, för er som undrar, hans hörsel var helt OK!

Vilken dag... Jonathan fick sitt paket i bilen och var jättenöjd och glad hela vägen...

Kram på er

Anna

Hej allihopa!  

Idag är det en härlig dag.

Material från Mun-H-center (jag beställde hela paketet med munblås från dem, se tidigare inlägg) och jag och Jonathan var nere och tränade med det. Jag är litet döv "Vad sa du...??" efter alla visslor och tutor, men det gick jätte, jättebra. Vi tränade en timme med dessa.

Sedan tränade vi kategorier. Nu har jag ökat svårighetsgraden och han fick 4 olika kategorier; fåglar, fiskar, däggdjur och människor; och en stor hög med kort (som hans mormor hittat på Erikshjälpen, ett gammalt bildlotto med kategorier - toppenbra för detta). Till slut tog han 3-4 kort i taget och lade på de olika högarna. Superduperfort gick det ;-) Han är så duktig min lille kille.

Igår hade hela gruppen som ska börja förskoleklass gått ner till skolan. Det gick jättebra. Idag hade lärare från förskoleklassen varit uppe och hälsat på dem och det gick också jättebra. Jonathans resurs hade inte ens behövt vara aktiv utan kunde bara sitta och titta... Han sa att det var underbart att se! Han tror också att det här året har gjort Jonathan gott - att han nu är redo att börja förskoleklass och skolan. Det värmer att få höra det!

Igår kväll, efter övervägande med min medförfattare, så skickade jag iväg en förfrågan till ett förlag. Jag beskrev vår kommande bok, tanken bakom och upplägget, målgruppen som det är tänkt för. Jag fick idag, alltså nästa dag, svar tillbaka där de skrev så här:

"

Hej, det verkar vara en spännande och viktig bok som ni har på gång. Skicka gärna i manus, då kan vi göra en  mer säker bedömning om utgivningsidén passar hos oss! Digitalt eller med posten spelar inte någon roll.

vänligen Förlaget"

Jag är så glad idag... När jag ringde runt om min första bok så var det bara negativt så det är så kul att ha fått ett positivt svar!! Håll tummarna! Blir vi utgivna på ett större förlag så finns det större chans att sprida det. Jag tror vi är många som skulle velat ha en liknande bok att hämta inspiration och idéer från...

Kram på er från GLAD    

Anns

Här nedan är en beskrivning av det munmotoriska träningsprogram vi fått av vår andra logoped. Det är en amerikansk metod som heter Oral Placement Therapy, Talk Tools, och ska förbättra munmotoriken och förstärka det som krävs för att uttala ord. Se mer på följande länk:

http://www.talktools.net/

Bitblock-övning A

Placera ett bitblock på ena sidan av munnen, så att kindtänderna biter ihop ungefär halva blocket. Be barnet bita ihop och "dra" försiktigt. Uppgiften är att barnet ska kunna hålla emot på ena sidan av munnen när man drar, och målet är att han ska klara detta i tio sekunder. Gör detta så många ggr barnet klarar detta +1, tills dess attt han klarar 10 gånger.

Gå därefter vidare till nästa bitblock på samma sätt. Man börjar med det plattaste (#2) och fortsätter med allt tjockare.

Bitblockövning B

lägg ett bitblock från höger till vänster i munnen, strax bakom framtänderna i underkäken. Be barnet bita ihop och "dra" därefter försiktigt med båda händerna i ändarna på bitblocket, en hand på var sida. Målet är, även här, att klara 10 ggr 10 sekunder och att man arbetar med att göra det så många ggr barnet klarar det +1. Gå vidare med allt tjockare bitblock precis som i ovanstående övning.

Blåsövning med flöjt

Det är bra om den vuxne håller "flöjterna" medan barnet blåser, så att han inte behöver kompensera med kroppen för att få till en bra blåsning. Håll i så fall flöjten rakt framifrån i lagom höjd. Målet är att få ljud i flöjten 1-2 sekunder. Upprepa detta 10 ggr.

Såpbubbleövning

Blås en såpbubbla och låt den landa på "blåsaren". Be barnet blåsa av bubblan. Gör detta 10 ggr. Gå därefter vidare till att barnet ska blåsa själv. Det är bra om den vuxne håller i "blåsaren" (munstycket) medan barnet blåser. Gör även detta 10 ggr.

Om det är svårt att klara en övning ens 1 ggr 10 sekunder så gör man den så många sekunder som barnet klarar det +1 sekund och bygger på därifrån.

Alla produkterna hittar man på Mun-H-centers hemsida som man kan beställa ifrån.

http://mun-h-center.se/sv/Mun-H-Center/

Man går till Webförsäljning och väljer produkter. Dessa ligger under munmotorisk träning.

Lycka till

Anna