Idag känner jag en sådan överhängande längtan efter att få jobba med barn med autism. Att bara kunna hjälpa ett barn till framåt - att få utveckling, tal och/eller kommunikation. Jag gillar mitt jobb skarpt, så det är inte det, men ibland känner man att man skulle vilja göra skillnad. Det här är något jag brinner för - där jag känner att det jag lärt mig de här åren kanske kunde göra skillnad. Men hur?? Kommunicerande samspel är fantastiskt, som metod och livsstil, men hur lär man ut det, hur får man acceptans för det. KS tillsammans med IBT är oerhört starkt - speciellt när man kombinerar metoderna ;-)

Man får trösta sig med att man gör det bästa för sitt eget barn. Som min kära arbetskamrat sa - vilken förälder tror du sätter sig och jobbar/leker med sitt barn två timmar när de kommit hem från sitt jobb? Öööööh - fick jag fram bara, med tårar i ögonvrån. Bra svar va? Inte riktigt... Så ett stort hjärta till alla er som kämpar med intensivträning och andra behandlingsmetoder för era funktionshindrade anhöriga! Ni är guld värda och gör ett jättejobb!!!

Ett innerligt tack till Sonja för ditt mail - det rörde mig starkt. Hoppas att jag kan vara till hjälp för dig/er!

Ikväll har det gått så bra att jobba med Jonathan. 2 timmar och en kvart jobbade vi oavbrutet. Han jobbade för att få en Playmobilkartong - 15 poletter (15 målstegar avklarade, målstegen är 6 steg). Vi tränade stavelser, klappade händer, övade ljud och ord. Jonathan fick gissa vilken bild jag tagit bort av 6 olika. Vi övade färger med färgpennor, färglade, han fick gissa vilken färgpenna jag plockade bort. Därutöver spelade vi Yatzy och skrev siffror, spelade ett tärningsspel m.m Sååå mycket. Han är så duktig och så härlig min lille son!

Nu vill min store son använda sin dator som jag lånat dessa minuter för att blogga. Sköt om er alla och ha en riktigt underbar kväll.

Kram

Anna

Jonathan fick en underbar födelsedag. Först sjöng vi för honom och han fick paket. Han förstod precis den här gången. Och sprang ut och öppnade de andra paketen. Mäkta nöjd med sitt Nintendo DS och Legot!!! Nu lämnar inte Nintendot knappt hans hand - förutom när storebror vill ha det ;-) Vilket iofs är rätt ofta...

Efter lunch åkte vi till Liseberg. Jonathan åkte, åkte och åkte - fick popcorn och fick vänta litet medan storebror åkte sitt (radiobilar bl.a.) Han började med att vilja åka Jukebox, snurrande bilar som även åkte upp i luften. Storebror och pappa tog en bil medan jag och Jonathan tog en annan. När vi åkte upp i luften ropade Peter till mig att Jonathan såg livrädd ut så jag höll hårdare i honom, strök honom över kinden och försökte prata lugnande med honom.

I dag på eftermiddagen är det släkt- och vänkalas. Så det är städning, inköp av fikabröd (hinner aldrig baka själv nuförtiden - synd - jag gillar det) igår och idag.

Träning har det tyvärr blivit väldigt litet av. Jonathans språk har blivit litet bättre sedan hans resurs var tillbaka under torsdagen. I går lyssnade han när jag sa att du får prata vårt språk - jag förstår inte. Då gick han över till svenska istället. Det kändes skönt. Så fort han är själv så kommer hans "Jonathanska" tillbaka igen. Så det gäller att vara med honom, vilket han själv vill också.

Det känns bra att man kan dra ut honom i vår värld igen, och jag vill rikta ett tack till er som skrivit stöttande kommentarer och mail angående detta. Det hjälper litet att höra att fler upplevt samma sak. Det kändes litet bättre också efter att hans resurs var tillbaks, iofs fortfarande hostandes och såg litet febrig ut ;-)

Nu kör vi igång med nya tag till veckan. Jag ska iväg och köpa litet belöningar och förstärkningar - det behövs litet nytt på den fronten!!

Nu ska vi ha en fin dag idag efter att ha haft en bra helg!

Soliga hälsningar

Anna

Idag har jag läst ut Jenny McCarthys bok "Louder Than Words" och det väcker en hel del tankar. Hon lovordar också intensivträning men är också en hängiven förespråkare för biomedicinsk intervention. Det kanske kunde vara värt att skicka prover för att se om Jonathan har något som hennes son hade. Nu har ju Jonathan aldrig haft anfall eller så som han hade, men ändå - de kosttillskott jag ger honom nu verkar ju fungera.

Som utvecklingen i sommar - samtidigt så var det ju i juni månad jag började ge honom magnesium som kosttillskott. Är det semester, ledighet, mer intensiv språkträning i bil och på utflykter, eller är det magnesiumet som gör att han pratar bättre? Eller ett halvårs IBT?? Man vet ju aldrig vad som är hönan eller ägget men som min man ofta säger - så länge det inte är farligt och kan vara så att det ger effekt - varför inte prova det?!

Efter att läst Jennys bok, som förresten var förvånande välskriven och känslosam om än faktiskt litet väl kort, så funderar jag starkt på att även ge honom B12-kosttillskott. Sammanlagt får han då Omega 3 (Eye-Q flytande dubbel dos), multivitamin med vitaminer och mineraler (tack vare mormor och morfars naprapat), D-vitamin (tack vare tips från god internetvän) samt nu också då magnesium. Jag prövade ett tag Probiotika flytande, men det gav ingen direkt effekt så det slutade vi med.

Idag var vi på kalas. Det var roligt att få höra av släktingar, framför allt en avlägsen ingift släkting som vi inte träffar så ofta, att hon tyckte att han utvecklats så mycket. "När jag träffade honom förra gången, för 1,5 år sedan, så pratade han ju inte alls! Nu pratar han hela tiden!" Otroligt kul att höra.

Idag sa han - håll i er - "Jag vill spela två datorn, mamma! Jag ger mig inte!" Ja vi spelade två sedan - när jag lagat maten färdigt ;-)

Hemma går det just nu trögt med träningen - vi har mest varit och badat de senaste dagarna. Jag ska ta tag i det nu när vädret blir regnigare.

På fredag fyller Jonathan år, så jag ska försöka ta en ledig dag och åka med honom till favoritstället nummer 1 - Liseberg. Håll tummarna för att det blir bra väder på fredag bara!

Soliga kramar till alla

Anna

"Jag vill ha ett hus vid havet..."

Ja, det vore skönt - där jag kunde få författa och skriva på min bok, kanske få en timme för mig själv ibland. Jag tror inte ett hus vid havet skulle hjälpa det, men, men - kanske vår avlösare som nu är under utredning kan hjälpa till i alla fall.

Idag har vi alltså tagit en tur vid havet, ätit glass i hamnen, tittat på historisk fästning och simmat i havet. Nåja, badandet i havet blev ganska kort eftersom Jonathan såg en manet och hysteriskt skulle springa upp på land. Alla som sett Svampbob har ju sett att brännmaneter är farliga. Så det blev inte så mycket badande. Pappa gick in med Jonathan och jag och storebror kastade oss en stund i vågorna och simmade ikapp en bit. Ja - han slog mig med hästlängder.

Nu väntar vi på att grillen ska börja bli klar för att lägga på köttet - det är inte än kan jag säga...

Soliga hälsningar

Anna

Jonathan hoppade sig in till dagis idag - glad som en lärka - och hade varit pigg och glad under dagen. Till och med kramat om en ny liten flicka som började på avdelningen idag!

På jobbet var det 75 mail och massor att göra. Så jag hade fullt upp precis hela dagen. Var klar prick 16.00, packade ihop och lämnade vid kvart över. Det var faktiskt skönt att börja jobba igen på ett sätt - in i rutiner och sushi till lunch - bara det ;-)

Mitt på dagen ringde dock min bror och berättade att de varit och avlivat vår gamla katt (17 år gammal i år), som var min sina första år i livet och sedan blev min mor och fars när jag flyttade till Stockholm. En varm tanke och ett ljus sänder jag idag till katten Sherlock - må du vila i frid!

Regniga hälsningar (det har regnat HELA dagen)

Anna

Jag har tyvärr inte skrivit på ett tag eftersom det varit mycket både på jobbet och privat. Det har blivit mycket träning med Jonathan!

Jag har varit trött och orkeslös efter dusten vi vann gällande Jonathans resurs. Konstigt- man borde ju vara sprudlande glad och full av energi men istället är det som om luften gått ur en...

Ha en underbar skön sommar - ska försöka skriva litet mer nu när semestern startat.

Kram

Anna

I går eftermiddag ringde de från dagis. Jonathan hade varit väldigt hängig och bara legat och vilat och inte ätit något. De hade försökt få ta feber på honom men det hade inte gått. Nog hade han feber alltid... Så jag har honom hemma ett par dagar. Han sov nästan 12 timmar inatt. Vaknade ett par gånger inatt och var helt genomsvettig. Från huvud till tå. Förhoppningsvis var det vad han behövde. Han är inte jättepigg idag heller men bättre än e.m och kvällen igår.

Någon träning blev det inte, men vi lekte affär och räknade och namngav olika saker. Det är så roligt att leka affär med honom nu. Han ska sitta framför kassaapparaten. Så säger han -"Välkommen!". Sedan lägger jag upp varor på bandet och frågar -"Heter?". Jag hjälper honom med de han inte kan - tyvärr är det engelska namn på vissa av varorna - inte så bra när han nu håller på att lära sig läsa... Han zappar alla varor på streckkoden och slår in priset i kassaapparaten och därefter på plustecknet (!!). När jag är klar så säger jag -"Färdig!" och ger honom mitt kort. Han drar det i kassaapparaten och så får jag växel tillbaka. -"här är pengar!", sa han igår när han gav mig ett par 50-öringar. När vi slutar så säger han - "Hejdå - syns en annan dag!". Det är så gulligt. I går ville han inte sluta utan leka en gång till.

Det här med att vi bara frågar -"Heter?" fick vi från den andra (av tre) psykologer som testade honom. Han gjorde ett Wisc-test (tror jag att det heter) som Jonathan fick rätt låga poäng på - och väldigt ojämnt. Vid det laget hade han bara ett ordförråd på maximalt 20 ord (jag tror det var 10). När psykologen tog upp en låda med små saker i så frågade han bara -"Heter?" och Jonathan svarade på 9 saker av 10... Det trodde vi aldrig. Det är ett bra sätt att korta frågan, men de blev inte så glada - teamet runt intensivträningen - trots att Jonathan svarade rätt. De menade på att så ställer man inte frågor i vardagligt tal, eller i förskola/skola. Och det gäller att vi tränar honom även med rätt frågor. Han ska ju så småningom också kunna svara på specificerade nyanserade frågor...

Nu vill Jonathan göra isglass så jag måste gå

Soliga hälsningar

Anna

Vilken fantastisk och perfekt semester vi haft. Bara för kort... Vi hann inte ens hälften av det som fanns på Lalandia. Det har bara varit för underbart!

Min lille prinsgroda var helt otrolig! Om man inte visste bättre så skulle man tro att han var en alldeles normal kille - ja, förutom att man får springa efter honom men det  kan man ju få göra med en normalstörd aktiv kille också. Han stod i kö, utan protest, utan ett ord. Gjorde helt rätt när vi skulle i tåg efter tåg (åkte tre olika tåg!). Han åkte Jungle Racers 2 gånger - inte rädd överhuvudtaget!!!!!!!! Se länk här:

http://www.legoland.dk/LEGOLAND/rides/adventure.htm?view=ShowAll

Jag är så glad och så stolt och så... *tår i ögonvrån*

Kram på er alla

Soliga hälsningar

Anna