Min store son, Jonathans storebror, har idag fått äran att dra en vinnare i tävlingen om

   På väg mot talet

OCH Vinnaren är...

ANITA!!!!!!!!    

GRATTIS GRATTIS!!!!!!!

Jag mailar dig så vidarebefordrar jag adressen till Äppelklyftig som är värd för den här tävlingen (http://www.appelklyftig.com)!!!

KUL att ni alla ville vara med!

Soliga hälsningar

Anna

Hej!

När Jonathan var liten, och inte talade alls, läste jag på om och började använda metoden Kommunicerande Samspel, med hjälp av skriften "På väg mot talet". Med det lyckades vi få igång Jonathans tal och kommunikation som nu förbättrats än mer. 

I samarbete med Äppelklyftig lottar jag ut ett exemplar av

"På väg mot talet":

Så här beskrivs boken på hemsidan: www.appeklyftig.com:

Detta är en översättning av en amerikansk bok med dagliga övningar som föräldrar (och andra i barnets omgivning) kan göra tillsammans med sitt barn för att förbereda inför talet och stimulera språkutvecklingen. Boken som är på 70 sidor är till stor del utformad som ett övningshäfte för att man praktiskt och snabbt ska kunna komma igång.

Boken kan användas:

• som ett praktiskt sätt att göra ditt barn redo att prata
• för att få en kraftfull start på språkutvecklingen
• för att göra det mycket enklare för ert barn att lära sig kommunicera med dig
• för att hjälpa till att motverka att ditt barn blir isolerat
• som en vägledning till effektiva sätt att kommunicera med barn som inte pratar regelbundet
• som ett verktyg för att inkludera preverbala barn i språkträningen
• som ett sätt att inkludera familjen i språkträningen

Den kan vara till nytta för föräldrar, personal inom barnomsorg, förskollärare, lärare, logopeder och talpedagoger och andra personalgrupper inom vård och omsorg.

Vi har använt övningarna till våra barn. De har också varit uppskattade av förskolan specialpedagogen som länge hade vår son under sina vingar.

Du kan också köpa en fylligare bok om metoden, Play to talk. Böckerna kompletterar varandra väl.

För att vara med och tävla ska du lämna en kommentar till detta inlägg och i inlägget ange ditt namn och mailadress (eller maila ditt namn och e-postadress till jonathanmamma@hotmail.com om du inte vill lägga ut det på bloggen).  Har du en egen blogg tävlar du genom att länka till min blogg och tipsar om tävlingen. (och mailar mig webadressen och e-postadress). Du kan också bli medlem i Yahoo-gruppen för KOmmunicerande Samspel http://groups.yahoo.com/group/kommunicerande_samspel/

och maila mig ditt nick där. Om du vinner mailar jag dig och så får du maila din adress

Okej. Då kör vi!

Ja just det, den 16:e juni drar jag vinnaren.

Kram och lycka till från

Anna

-Mamma - det regnar ute!, säger Jonathan. -Jaaa, säger jag, upptagen med att göra frukost till alla. Mamma, mamma - då får jag åka till Leklandet!!! utropar JOnathan och sträcker armarna i luften som en segergest. I helgen ville han åka dit, men vi sa att det var alldeles för varmt.

Så efter dagis har vi varit på Leklandet. Inte så länge, eftersom när vi ätit och allt var klart, och skjutsat ner storebror till matchen så blev det bara en halvtimme där innan de stängde. Jonathan utnyttjade halvtimmen väl och var alldeles genomsvettig när vi gick därifrån.

Kram på er

Anna

Hej alla

och ett stort och hjärtligt tack till er som köpt boken: "Jonathan - (inte) som andra barn?". Idag kom Royalties till min bank, som jag ska sätta av till Jonathan på något sätt. Och ett stort tack riktar jag till alla er som hört av er med så fina kommentarer om boken. Två av de som jag vill dela med mig av, som min goda vän Anna har lagt ut som recensioner på Vulkan är från Eva och Robert.

Eva skrev så här:

"Snörvel, har precis plöjt igenom boken. Är alldeles rödgråten och så känner jag en stark samhörighet. Skönt. Jättefint och vad mycket bra info/ länkar. Tack! Stor kram! Eva"

Robert skrev så här:

"Har nu läst din fantastiska bok. Mycket välskrivet och intressant! Boken måste vara mycket värdefull för andra människor i liknande situationer. Härligt att ni lyckas så bra med träningen! Du är verkligen en klok författare med ett mycket stort och varmt hjärta : ). Kapitlet " sorgeprocess" tycker jag var väldigt vackert skrivet. Orden "Det är ju många av oss, s.k normalstörda som strävar efter att vara där han är - i nuets lycka!" på sid 58 gillade jag skarpt. Gillar ditt perspektiv. Vi har så mycket att lära oss av det vi ibland kallar för "sjukt". Att ohälsan är det största hålet i Svensk statsbudget fortfarande (110-125 miljarder) och som jag ser det... pga stress, oro och bristande självinsikt och handlingskompetens samtidigt som det överlag inte finns bra strategier för förändring är i min värld riktigt sjukt. Hade fler människor gett sig in i sina ämnen på samma sätt som du, skulle världen vara så mycket bättre. "Den som söker, den finner!". Återigen... tack för en intressant läsning och tack för att du finns! Vänliga vårhälsningar! Robert "

Roberts egen bok hittar ni på http://www.denhoppandemyran.se/ där han skrivit en härlig och rolig reseskildring av en långresa till Thailand. Den är lättsamt roande och härligt skriven.

Igår och idag fick jag ett positivt och mycket trevligt samtal respektive mail från projektledaren för intensivträningen i Västra Götalandsregionen. De är positiva till min och Irenes bok ;-) Bara det är skönt eftersom de varit väldigt negativa innan. I mailet idag så skrev hon att de laddat ner boken om Jonathan och har funderingar om de kan ha användning av vår andra bok i deras utbildningar... Jag är så glad! Bara att de är positiva känns väldigt skönt för det blir en jobbig resa om vi blir motarbetade redan från början. I Uppsala, Irenes team, har de varit väldigt positiva till boken, så det känns skönt. Och med boken menar jag den andra om Intensivträning i praktiken.

Kram på er

från glad Anna  

Igår, måndag morgon, och det var dags att åka till dagis. På väg ner till hallen så tar Jonathan sig för magen och börjar gråta. "Ont i magen" sa han med ynklig röst. Jag följde honom till toaletten men där fanns ju ingen toalettsits så jag sprang upp och hämtade den. Han satte sig på toaletten men det kom inget. Vi åkte till dagis.

Vid 13-tiden ringde de och sa att han precis sovit på vilan (vilket inte hänt på två år eller så...) och att han kändes varm. Riktigt varm, sa Jenny. Jag kommer och hämtar honom sa jag och packade ihop och informerade på jobbet. Väl hemma så fick han fruktsoppa med Ipren i. Så var han litet piggare ett tag, efter att vi lagt oss att vila en stund. På kvällen ville han lägga sig vid halvnio, vilket inte hänt på ett år eller så. Jag kände att han var litet varm men tyckte inte att han behövde något för det.

Vid 22-tiden hörde jag honom gny litet inne i sovrummet. Jag började göra mig iordning för att gå till sängs och när jag kommer in i sovrummet ligger han där och skakar med hög, hög feber. Jag hade gjort iordning två flaskor till natten (han vaknar fortfarande 2-3 ggr per natt och vill ha något att dricka) varav en med Alvedon i. Han drack upp hela den och jag kände att han sakta slutade skaka. Jag sov oroligt och vaknade för det minsta han rörde sig.

Jonathan vaknade när storebror och pappa nästan var klara att gå till skola och jobb. Han vaknade feberfri, litet trött men annars pigg. Hela förmiddagen har han varit jättepigg, fram till lunch. Lunch ville han knappt ha någon alls och stängde bestämt dörren till köket efter att ha ätit två bitar... 5 minuter senare började han gråta därute, sa att den lille plastgubben slagit honom (antagligen ramlat ner på hans fot, men det kan ju inte ha gjort så ont). "Jag är så kall mamma", sa han, och började skaka igen. Han var verkligen iskall om händer, armar och kinder och sedan var han febervarm igen, men inte som inatt.

Vi lade oss i sängen i sovrummet och vilade och jag försökte tina upp honom. "Åh tack, mamma!" sa han då med sin lilla röst. Han fick en flaska fruktsoppa med Ipren i, och nu är han piggare igen. Jag försökte fråga vad som var fel, om det gjorde ont någonstans på hans kropp (det enda svar jag fick var foten där plastgubben ramlat ner).

VAD är detta? Jonathan är inte förkyld eller nånting, men man får ju inte febertoppar och frossa av ingenting...?! Någon som har en idé därute? Jag blir inte klok på detta... Men han får väl Alvedon eller Ipren i valda doser ändå...

Själv är jag sååå trött och slut i kroppen, utan att ha gjort något nämnvärt - 2 timmar i trädgården igår förvisso, men sååå jobbigt var det inte... Jag är som en uthälld pommac - helt lealös i kroppen, svag och orkeslös och vill bara gå och lägga mig. Vilket jag inte får för den lille killen...

Mysteriumet håller i alla fall min hjärna sysselsatt - vad kan det vara...

Ni får gärna gissa - finns endagarsfeber som sjukdom??

Kram på er från dödstrött

Anna

Hej på er!

Jonathan har eviga diskussioner om att han inte vill gå på dagis längre, han ska börja förskoleklass. Jag och min man har försökt förklara för honom att han måste för att vi måste jobba, tjäna pengar - annars får han inga leksaker etc. Idag började han med detta redan på morgonen, och jag vill slippa diskutera det här varje söndag, och varje kväll... Men hur gör man för att förklara för honom? Han förstår inte när jag säger att det bara är 5 veckor kvar på dagis. Jag har visat honom kalendern men det har inte hjälpt.

I veckan var jag ute och åt med en god vän och berättade om det här problemet. Så sa hon - gör ett muckarschema. Vad är det? frågade jag. Jo, när männen gör lumpen så brukar de ha ett muckarschema, där de drar bort en lapp för varje dag det är kvar. Ett sådant har jag nu gjort till Jonathan och satt upp på kylskåpet. Det ser helt enkelt ut så här:

För varje del i den högra kolumnen så har jag klippt på bägge sidor så att det bara är att riva bort lappen. Jag visade den för Jonathan och hur man ska riva bort en lapp för varje dag. Sedan sa jag att där är sista dagen på dagis och efter det så har vi semester och är lediga i 4 veckor, 30 dagar. Han blev glad, log och sa -"Tack, mamma!".

Det är bara att hoppas att detta besparar oss litet diskussioner om att han inte vill till dagis, och att han kommer att tycka att skolan är roligare.    Vi tar en dag och en vecka i sänder.

Kram på er

Anna

Lek- och Buslandet gick jättebra. Vi föräldrar fick ett träningspass genom att gå och springa efter Jonathan. Storebror skötte sig själv och letade upp oss vid tillfälle. Här kommer litet bilder därifrån:

Sedan blev det såklart en tur till Toys'r'us som låg om hörnet:

Vi överlevde, Jonathan överlevde och tyckte det var kul, storebror tyckte det var ännu roligare   

Kram på er

Anna

Jag och Jonathan var lediga igår och var till Margaretha med barn och fikade. En utsökt Latte med mönster av en Smiley i det utmärkta skummet. Hon har en fantastisk Espressomaskin...

Vi pratade om Jonathans framsteg med toaletten och jag berättade att vi nu måste åka till Lek- och Buslandet. Hon sa att de varit där med sin son, som också har autism, förra året. Hon har aldrig varit så stressad sa hon - för hennes barn sprang överallt och det var såååå mycket barn där. TA på honom en färgglad tröja var hennes råd, samt något lugnande. Låter väl roligt...?! Min man tror att vi kommer att lämna stället ganska fort, att det är för brötigt för Jonathan. Jag tror han kommer att gå till småbarnsavdelningen och mest vara där. Vi får väl se vem som får rätt... Man måste i alla fall pröva - inte sant?!

Jag rapporterar litet hur det gick senare.

I övrigt är allt bra. Jag får inte med honom att bordsträna, men vi tränar på lekplatsen och andra ställen istället. Nästan varje kväll går Jonathan och hans pappa (och ibland får även jag följa med) ner till stora vägen och räknar bilar. Nu i veckan ville han även gå bort till lekplatsen.

Det är underbart, nu hör jag honom prata med legogubbarna däruppe och leka med dem, själv förstås, men i alla fall. Han är olika gubbar, han pratar svenska och leker någorlunda varierat. Den ena gubben jagar den andre. Jag kan aldrig tröttna på hans lilla röst. FAst igår var han rätt så tjatig och sa ungefär 50 ggr "Åka Lek och Buslandet imorgon?!" och vi fick svara "Ja, vi ska åka till Lek- och Buslandet imorgon Jonathan!" 50 ggr.

Håll tummarna för att det går bra idag!   

Kram och trevlig helg

Anna