Inspelat med nya videokameran - här hittar ni  mina älsklingar:

http://www.youtube.com/watch?v=7Y8dWcFWzrs

Länken finns även till  höger på sidan under YouTube.

Kram på er

Anna

Igår kom en god vän och hennes 4 (!!!) barn på besök. Jättetrevligt. Två av pojkarna och Jonathans storebror skulle gå ut och leka krig medan vi satt och drack kaffe i köket. Då kommer, till min förvåning, Jonathan och frågar om han får gå ut och leka med de andra killarna. Jag följer med honom ut och ber storebror att hålla sig på området och runt lekplatsen. Jonathan fick en leksaksuzi i handen och sprang iväg med de andra. Jag stod med hakan nere vid knävecken och bara tittade förvånat efter dom. Helt otroligt!

Efter 20-30 minuter kom de in igen, och vi frågade senare hans storebror om hur det gått och Jonathan hade varit med honom mest men varit med och lekt fullt ut. Skjutit en av de andra killarna bl.a. Jag är så glad idag...

Senare var han upp och hämtade sin speldosa till bebisen, utan att vi bett honom. Vi satt  och pratade om vad han ville ha att leka med, och då försvann Jonathan. Han kom efter ett litet tag med speldosan i handen och satte igång den åt bebisen och visade den för honom!! Han är så... normal ibland - på bra dagar som det var igår!

Kram på er och ha en underbar sommar och semester - det har vi!!

Anna

Min bok publicerades i mars i år, som flera av er vet och några av er har ju läst den - "Jonathan - (inte) som andra barn?" Mina kära föräldrar har  skickat info om boken till lokaltidningen i mina hemtrakter och igår ringde en journalist därifrån. Så han  ska intervjua mig när vi kommer upp dit!!!! Kul!!! Det visade sig att jag haft hans mamma som lärare i grundskolan... (hemtrakterna är Ångermanland)

Nu har boken sålt i 45 ex.

Kram på er

Anna

I ett nyligen publicerat inlägg från Autism & Aspergerförbundet kan man läsa följande:

Pressmeddelande från Autism- och Aspergerförbundet 2010-06-10

Elever med Aspergers syndrom far illa i skolan

Idag var vi hos logoped 2, L, igen, sista gången för sommaren. Jonathan får alltid göra så roliga saker hos henne, och så tar det inte så lång tid heller. Idag fick han nya bitsaker - Chewy Bites, eftersom han har svårt med bitblocken. Han har fått  två stycken som man ska dra rätt framifrån medan han  biter ihop.

Därefter var det de nu välkända blåsredskapen, flygplanet och tåget. Sedan fick han pröva på olika sugrör - det värsta fick han dock inte testa ännu, trots att han bad om  det  flera ggr.

Jonathan fick det tredje och fjärde från vänster, samt en mugg med hål för sugröret. Jättebra! Rolig träning. Det enda vi skulle tänka på var att hålla längst upp på  sugröret så att han inte får det för långt in, för  då tränar han inte rätt saker...

På slutet så fick Jonathan  leka litet med duplo och parkeringshus. Logopeden berättade att hon kan se att han har lättare för att sluta munnen och göra "rätt" läpprörelser och hon ser att  han kan blåsa såpbubblor mycket bättre. Kul - framsteg även där!!

Glad midsommar på er alla

Kramar om er alla

från Anna

I boken "The Autism Sourcebook - everything you need to know about diagnosis, treatment, coping and healing" av Karen Siff Exkorn finns en fin dikt om mammans styrka. Den heter "The Mountain" av Jim Stovall. Fritt översatt och med hjälp av Google översättning får ni den här:

"Det fanns två stridande stammar i Anderna, en som bodde i låglandet och den andra högt upp i bergen. Höglandsfolket invaderade lågländarna en dag, och som en del av deras plundring av folket, kidnappade de ett barn från en av lågländernas familjer och tog barnet med sig tillbaka upp i bergen.  Lågländarfolket visste inte hur man skulle bestiga berget. De visste inte någon av de stigar som högländarfolket använde, och de visste inte var man kan hitta högländarfolket eller hur man spårar dem i brant terräng.

Trots detta skickade de ut sina bästa kämpar, män, att klättra uppför berget och ta med sig barnet hem.  De försökte först en metod för klättring och sedan en annan metod. De försökte ett spår och sedan en annan. Efter flera dagars försök, men de hade klättrat bara ett par hundra meter. De kände sig hopplösa och hjälplösa, låglandsmännen beslutade att saken var förlorad, och de beredda att återvända till sin by nedanför.

När de höll på att packa sina väskor för att återvända ner, såg de barnets mor gå emot dem. De insåg att hon kom NER från berget som de inte hade räknat ut hur man klättrade upp på.  Och då de såg att hon hade barnet fastspänd på ryggen. Hur kunde hon lyckas med det?  En man hälsade henne och sade: "Vi kunde inte klättra upp på detta berg. Hur gjorde du detta när vi, de starkaste och mest begåvade män i byn, inte kunde göra det?"

Hon ryckte på axlarna och sa: "Det var inte ditt barn!"  

Kram på er

Anna

I går hämtade jag Jonathan från förskolan och han började prata om att inte åka hem. Själv hade jag kännt mig konstig halva dagen - yr och kallsvettig, visste inte riktigt vad det var. "Jonathan", sa jag, "Mamma är sjuk och måste hem och lägga sig - vi måste åka hem!". Då tittar Jonathan på mig, och så är han tyst ett bra tag. Så när vi kliver ur bilen så säger han "Mamma, är du sjuk?". "Ja, mamma mår litet dåligt!", säger jag och håller mig i bilens sida. "Mamma ska du dö?" "Öhhhh" (vad svarar man på det), får jag fram, "Nejdå - mamma mår bara litet dåligt måste vara hemma och vila en stund!". "Mamma", säger Jonathan igen, "Du får ringa farbror doktorn. Ring 112!". Jag ler mitt i yrseln - hur har han lärt sig detta??

Efter att ha vilat en timme och en alvedon så kändes det litet bättre. Vid matbordet berättade jag historien för Jonathans pappa och storebror. Så säger Jonathan (när jag nämnde 112) - "112, ring efter brandkår eller ambulans", och så pekar han i ansiktet - på munnen, på näsan och på ögonen - och säger "112". Hans storebror kunde den här ramsan också - det hade de fått lära sig i skolan. Så Jonathan har lärt sig det i förskolan alltså. Helt otroligt vilka duktiga killar vi har!

Kram på er

Anna

PS på kvällen fick jag till slut reda på vad det var, det sved när jag var tvungen att gå på toa - om ni förstår vad jag menar :-) Inte kul...

Hej!

Idag har vi haft utvärdering av IBT terminen som gått. De är så nöjda  med Jonathans utveckling, och vi också!!! Så i höst börjar sista terminen. Så mycket som hänt med vår son och så litet  tid kvar... Men det är ju fantastiskt!

För er som är här och läser så har jag lagt ut IBT-filmer på Jonathan på You Tube, privata. Länkarna är dessa:

IBT 1

http://www.youtube.com/watch?v=mlPU8791qpA

IBT 2

http://www.youtube.com/watch?v=9wr2Z_BNGoc

IBT 3

http://www.youtube.com/watch?v=1K6SjHneGlU

IBT 4

http://www.youtube.com/watch?v=rq0SId6TFLo

Kram på er allihopa

från glad

Anna